vilja, mod och moral

Jag och gullebebis i går. Kan fortfarande inte förstå att vi har en egen snart. Vår alldeles, alldeles egna. Som vi aldrig behöver lämna ifrån oss (om vi inte vill).

Nuuuu, Nachisen! Nu får du komma precis när du vill! För nu är mamma och pappa hemma, efter varsin vinst och vi är glada och taggade för att du ska komma ut. Så kom nu, nu, nu! Okej?

Ja, för vi vann! Först vann Vikto och hans lag med 6-1. Sen så vann vi den jämnaste matchen jag typ varit med om någonsin. Vi ledde med en boll, sen Cyrus med en boll. Sen vi. Sen Cyrus. Det växlade precis hela tiden. Satans jävla skitjobbigt att stå på bänken, kan jag informera er om, och det var vid mer en ett tillfälle som jag trodde att Nacho skulle flyga ur mej som en jäkla brevduva. För jag var rätt ”med”. Om man säger så.

Underläge 19-18 efter 16:30 i andra. Då tar jag timeout och säger några ”väl valda ord”, som man säger. Därefter tar sej tjejerna verkligen i kragen och vinner sista 13:30 med 9-3. Fantastisk moral och vilja. Stolt, är jag. Så vinst med 27-22 till slut, men det var först med 1,5 minut kvar som det kändes klart. Precis som handboll ska vara.

Nu har jag, förstås, ont i hela kroppen och ska väl snart gå och lägga mej. Men först ska Vicke-Vire få massera mina fötter. Det behövs.

Hörs i morgon! Pöss.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s