det är inte alltid man hinner med i dag heller

Ser ni nu då var kilona sitter? På röven, ja. I dag var för övrigt första dagen som jag kunde stänga min jacka, yay!

Dagen har bara flugit iväg!

Vid halv två begav vi oss iväg hemifrån. Vi skulle förbi banken och öppna sparkonto till Aston, lämna in Viktos jacka på kemtvätt, köpa vax till Vikto, köpa blommor till Henke och Elin och sen gå hem till Henke och Elin och ge dem blomman samt bebis-mysa.

När vi kom till banken var den dock stängd och vi stod kvar en stund och förbannade öppettiderna innan vi vände oss om för att gå därifrån. Men då kom vår bankkontakt tillbaka från sin lunch och tog med oss in och fixade ett konto. Så nu har Aston ett eget konto med sina egna 500 kr på, som han fått av sin morfar. Yay!

Hemma hos H & E flög tiden iväg ännu mer. Aston och deras lilla tjej var matchande klädda och var så duktiga och lugna så gott som hela tiden, men var inte så värst intresserade av varandra. Det kommer väl med åren…

Nu sitter jag och äter dagens första mål mat, men kände att jag var skyldig er ett inlägg så här på kvällskvisten. Jag har blivit lite tråkig här på bloggen sedan Aston kom, men jag hoppas att ni står ut. Kram på er!

En tanke på “det är inte alltid man hinner med i dag heller

  1. Superbra att spara pengar. Det kommer jag också göra den dagen vi skaffar barn. Det underlättar så mycket när ungen blir äldre och vill ha körkort, möbler till nya lägenheten, osv. Att ha ett litet startkapital in i vuxenvärlden kan nog ge mycket. Dock är det nog inte så smart att bara ge ungen pengarna den dag den fyller 18. Man har ju hört om folk som festat upp pengarna föräldrarna sparat till dom hela livet.

    Svar; Ja, vi planerar att sätta undan barnbidraget varje månad, så får vi se om det funkar. Min tanke är att han ska få pengarna när han är 20 eller när han ska flytta hemifrån, problemet är bara att när han blir myndig får han hem bankpapprena (kontoutdrag) i sitt namn istället för vårt och då kan vi inte hindra honom från att ta ut pengarna om han vill det. Förhoppningsvis har vi dock lyckats uppfostra honom väl nog så att han inte gör det… /Maria

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s