jag är ingen feminist-fanatiker, men någon måtta får det väl fan vara?

Liten paus från all lek.

I dag har jag och Aston nog haft den bästa dagen någonsin. Oj, som vi har lekt. Massa nya ljud, både från mej och honom, har lett till mycket skratt och stoj. Han är något alldeles speciellt, vår lille kille.

Vikto har tyvärr inte varit hemma lika mycket som vanligt i dag, lite samtal här och lite möte där. Men det hör ju inte till vanligheterna, så det är bara att bita ihop. Jag kommer ju vara borta mycket sen när jag kommit igång med handbollen helt. Och Vikto är ju så jäkla närvarande om man jämför med många andra pappor. Det gör mej ledsen att läsa och höra om pappor som värderar sej själva och sina jobb högre än mammorna och mammornas välmående, men framför allt högre än att få en relation till sitt barn. Att ”inte ha tid” att ta hand om sitt barn, så att mamman kan få vara själv lite då och då, är egoistiskt och dumt och det finns inga vinnare i det läget. Bara förlorare. När mamman blir sönderstressad/deppig/går in i väggen och inte kan ta hand om barnet, så måste pappan ta sej tiden. Då finns den ju. Då finns den nu med.

Två fina killar som kollade på hockeyn förut. Frölunda vann, yay!

Jag är så lyckligt lottad som har Vikto, som gör minst lika mycket som jag när det kommer till Aston. Medan vissa pappor är ”barnvakt” till sina barn (herregud!) gör han ersättning och byter blöjor på löpande band. Numera frågar han inte ens ”Vad ska han ha på sej?”. Han bara klär på. Det är ju inte så jäkla noga. Sen har säkert jag bidragit en del också, med min inställning att jag minsann inte ska vara den enda föräldern i familjen. Men jag tror, i ärlighetens namn, att Vikto hade varit precis lika bra ändå.

Nu kanske det här inlägget uppfattas som skryt om hur bra vi här. I det här landet, och i synnerhet i bloggvärlden, är det mer accepterat att gnälla och tycka synd om sej själv. Not so much accepterat att skriva att man gör någonting bra. Men vi gör det här jättebra och det kanske är därför vi har en unge som är hur nöjd som helst.

Kanske. Jag vet ju inte.

7 tankar om “jag är ingen feminist-fanatiker, men någon måtta får det väl fan vara?

  1. Jag håller med dig! Men det är svårt när man sitter lite i den sitsen… Jag vill inte förändra någon eller TVINGA på någon nått.

    Men jag tycker det är bra att du skriver att ni är bra! Och jag är glad för eran skull att det går så bra! 🙂

    MEN, jag tror inte det där med nöjd unge hör till hur bra föräldrarna är för då skulle jag vara kass. Våran 3,5-åring föddes missnöjd. Men hennes missnöjdhet har gjort att hon är grymt frammåt och utvecklas i en rasande fart, för hon vill ha ut MER av livet. Inte så himla konstigt att hon var missnöjd som bebis när hon inte kunde göra något och man märker att för varje sak hon lär sig så blir hon liiiiiiite mer nöjdare. 🙂

    Sov gott!

    Svar; Du ska ju inte behöva tvinga någon, det ska ju komma själv. Tycker jag! Det måste ju vara jättejobbigt som mamma att pappan tycker att man som mamma ska göra allt. Nej, jag tror inte heller att det är så enkelt att lugna föräldrar får lugna barn. I vissa fall kan det nog spela roll, men det är knappast det enda svaret. 🙂 Kram på dej!

  2. Maria jag tycker ni verkar vara fantastiska föräldrar! Inte så knussliga liksom. Inte så att livet måste totalt brytas upp utan allt går även med en liten. Så vill jag också bli som förälder. Avslappnad och inte så om sig och kring sig. Och ja, Aston verkar helt klart vara en nöjd och glad liten kille!

    Svar; Tack, snälla Jessica! Lite så är vi, ja. Och det funkar ju, hurra! 🙂

  3. Håller helt med dig! Det jag däremot är lite sur över är att det ens är något att tjaffsa om? Det är väl lika självklart för båda parter att agera förälder. Varför förväntas alltid mamma vara där och när pappan väl är där så ska man upphöja honom till någon gud. Precis som att han är väldens bästa pappa medan mamman är ”precis så hon ska vara”, fast båda gör lika mycket?

    Konstig värld vi lever i. Och inget fel med feminism! Bara att vi ska vara lika mycket värda, right?

    Svar; Exakt min åsikt. Det är därför jag beter mej, gentemot Vikto, att det är helt självklart att han ska göra allt han gör. För oss är det självklart, men tyvärr är det inte det för alla. Nepp, inget fel med feminism i sej, tyvärr är det väl bara så att ordet ”tagits över” av vissa som är lite väl fanatiska och ordet har tappat sin rätta betydelse. Jag skulle nog kalla mej ”humanist”. 🙂 /Maria.

  4. Nja, jag vet inte, tycker inte det verkar särskilt accepterat at tycka synd om sig själv. Skrev själv en uppdatering på Facebook för några dagar sen att jag tyckte det var lite tufft att skriva två uppsatser som skulle lämnas in på samma dag samtidigt som jag hade magsår och feber. Och fick som svar att jag inte skulle tycka så synd om mig själv.

    Men! Jag håller med om att ni är jättebra föräldrar! More power to you!

  5. Ja det där är lite sjukt. Vet inte hur mÃ¥nga gÃ¥ngr som folk har sagt att pappan till mitt (vÃ¥rt) barn passar henne/barnvaktar osv. Ehhh… ska jag ge honom en hundring för besväret ocksÃ¥ dÃ¥? 🙂

  6. Tjena! Jag vet inte vad jag skulle gjort om inte Stefan var så ”med” som han var från början. Jag vet en pappa som inte gjorde så mycket förrän barnet var typ 1, för då blev det ”roligare” och det stör mig en hel del! Tror dessutom att mamman hade lite svårt att låta pappan göra så mkt, lite ”jag kan bäst” mentalitet där. Ylva

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s