jag vandrar på vägen tills den tar slut, sen vandrar jag lite till

I lördags kände jag mej fin. Trots hängpattar, fläskarsel och skavsår på låren, så kände jag att jag var på väg mot gamla tider. Jag kommer i mina fejkskinnbyxor från Monki igen, det är en bra grej. Men jag har en väldigt lång väg kvar att vandra. 18,5 kg tappade sedan förlossning. 11,5 kg kvar till pre-pregnant och 16,5 kg till målvikten.

Det fixar jag. Jag vill ju fixa det, så då gör jag det. Ingen annan kan ju göra det åt mej.

Men migränattackerna kanske kan dra sej annorstädes, så att jag orkar. Tack. God natt!

4 tankar om “jag vandrar på vägen tills den tar slut, sen vandrar jag lite till

  1. Du är alltid fin kusin! Och fint i köket är det oxå 🙂 Jag hade extrema migränattacker när Einar var mellan 2-5 månader, sen bara de försvann… Kanske är vanligt? Vi ses på söndag!!! Kram 🙂

  2. Ha ha ha .. jag älskar hur brutalt ärligt du uttrycker dig. Helt i min stil!
    Klart du kommer grejja det!
    Vill man så kan man.. det är mitt motto här i livet.

    Huset ser förresten fantastiskt ut och du oxå för den delen 🙂

    Kramar!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s