shitty day

I dag har jag och Aston haft den jobbigaste dagen sedan han föddes. Jag är helt ärlig när jag säger att jag inte vill skriva ett blogginlägg nu, för jag vill inte skriva något jag ångrar (ingen hemskt eller så, jag älskar ju mitt barn till döden, men jag är så trött just nu).

Så.

jag vill komma ifatt

Jag vill också somna rakt uppochner.

Oj, oj, oj, lille gubben, i dag är du icke snäll mot mor din. Jag blir tokig (nej, det blir jag inte, egentligen, men en kvinna kan väl få överdriva lite?). Han bara gnäller och gnäller, heeeela tiden. Förutom när han fick sitta vid bordet och äta gröt och dricka pärondryck. Då mådde han! Men man kan ju inte äta dygnet runt, precis.

Jag har det väldigt bra ändå. Jag har en bebis som somnar enkelt och som vaknar med ett leende. En bebis som äter max två gånger på natten och som somnar om medan han gör det. En bebis som skiter fullständigt i om han får käk ur bröstet eller ur flaska, som inte har några som helst problem med att vara med andra människor. En bebis som tar napp och som blir lugn av nappen (men som också kan kasta den åt helvete). En bebis som inte spyr så mycket och inte heller bajsar all over the place. Jag har en foglig bebis helt enkelt. Och jag vet att de allra flesta har det mycket jobbigare med sina bebisar. Men det här är min verklighet. Och även om min bebis är en foglig bebis, så har jag inte sovit en hel natt sedan någon gång i augusti-september och det börjar kännas nu. Jag är väldigt, väldigt trött. Jag tror att jag skulle kunna sova skiten ur ett helt dygn om jag fick chansen.

Min bebis är snäll, men jag är trött och jag vill sova. I minst åtta timmar i sträck. Helst 15.

min son – överallt

Han vaknade kvart över sju. Blev trött igen kvart i åtta. Somnade igen fem i åtta. Vaknade igen två i åtta. Och nu är vi uppe. Han ligger i babygymmet och stojar och har sej och har i skrivande stund vänt sej ett kvarts varv. Alltså inte vänt från rygg till mage nu, utan snurrat runt på ryggen. Förstår ni? I alla fall så är det ju helt galet, han ligger inte längre kvar där man lägger honom. Nu är det dags att sätta hänglås på dörrarna.

Ps. Jag är skitjävlatrött. Ds.

vek liten jävel

Det vackraste jag vet.

God afton!

Det blev inget Jönköping alls för mej i dag. Efter babysimmet (som gick alldeles strålande!) mådde jag som en påse skit, hade lock för öronen och lite feber, så det var bara att ställa in och bädda ner mej i sängen. Aston var, som tur varm också helt slut efter allt bad och plask, så han sov gott medan jag vilade och när Vikto kom hem fick jag sova utan baby-ansvar i 1,5 timme. Sugigt att missa ännu en träning, men att åka in sjuk är inte ett alternativ.

Mår aningen bättre, men inte bra, så här blir det snart läggdags. Vi hörs i morgon. Sov gott!

det kallas föräldraledig

Goddagens!

Nu jävlar, kickar vi igång den här dagen. Efter att ha sovit, i runda slängar, 4,5 timme i natt så är jag väl inte världshistoriens piggaste, men man kan ju inte sluta leva för det, visst? Alldeles strax ska jag bege mej ner till öppna förskolan för en liten dejt med Karro och hennes minsting. Efter det blir det babysim med några av föräldragrupp-mammorna + bebisar. Sen blir det hem och mellanlanda för att åka iväg till Jönköping för handboll och först 21:15 är jag hemma igen. Är dock ganska säker på att denna dagen kommer gå väldigt fort.

Er kommer jag dock inte hinna med så värstans mycket. Ut och lek med er eller nåt, så hörs vi när vi hörs. Peace!

somenöppenblogg – nu på facebook

Bild helt utan anknytning till inlägget.

Sedan ett tag tillbaka har jag funderat på det – att starta en fansida för bloggen på facebook. Men jag har tvekat pga två saker; 1. Det är ju 100% hybris-varning på att starta typ en fanklubb för sej själv och 2. varför behövs det?

Till slut kom jag fram till att 1. jag får väl ha hybris då och 2. det kanske inte behövs på samma sätt som ett botemedel till aids, men det betyder ju inte att det är helt värdelöst. Så jag skapade en sida. Och om ni söker på Somenöppenblogg på facebook, så hittar ni den. Ni hittar den även genom att klicka just precis —>här.

Men vad får ni där som ni inte får här?

Ja, nu har jag ju redan en väldigt öppen blogg (som namnet kanske antyder), men där blir det fler bilder och mer kontakt, fler spontana och korta inlägg. Lättare att ställa frågor, lättare att få svar på ställda frågor. Lättare för er fans att bestämma när ni ska hålla eventuella hyllnings-partyn för mej, osv. Det blir helt enkelt lättare för er att älska mej mer.

Ja, men det är väl helt uppenbart, nu, att man inte behöver ha hybris för att skapa sin egen fansida. Hehe.

stoltheten som ringde

Det är måndag i dag, det vet ni va? Måndag i mitt liv innebär numera vägning och mätning. Ibland känns det som att det är måndag hela tiden. 55 dagar av 100 är gjorda. 55 dagar utan chips, glass, godis, skräpmat, ja, utan skit helt enkelt. Förutom ölen då. Öl är väl också att beräknas som ”skit”. Men jag avstod nyss i nio månader och som jag sagt tidigare – vill jag ta en öl nu så gör jag det. Det är ju ändå inte så att det blir så där värst många, med tanke på att jag har Aston att ta hand om. Men ja! 55 dagar utan så gott som all skit. Det är bra.

Siffrorna då… Förra veckans siffror, som vanligt inom parentes;

Vikt; 85,1 kg (86,3 kg)
Midja; 77,9 cm (79,7 cm)
Navel; 94 cm (94,2 cm)
Bilringen; 98,2 cm (101 cm)
Höft troskanten; 97,2 cm (99,5 cm)
Höft höftkulorna; 111,5 cm (112,5 cm)
Rumpa; 108,8 cm (108,5 cm)
Bröst; 99 cm (99 cm)
Höger lår, längst upp; 66,4 cm (66,5 cm) mitt på; 55,2 cm (55,6 cm)
Vänster lår, längst upp; 66 cm (66,1 cm) mitt på; 54,6 cm (54,7 cm)
Höger vad; 39,4 cm (39,3 cm)
Vänster vad; 40 cm (40,3 cm)
Höger biceps; 31,4 cm (31,5 cm)
Vänster biceps; 30,7 cm (30,5 cm)

Ja, det var det det! Ser ni? Kan ni räkna? -1,2 kg på en enda vecka, herregud, det är ju alldeles otroligt, fantastiskt, superbt, genombra, extraordinärt! Wow, alltså. Jag kan nästan inte förstå. Jag anstränger mej ju knappt? Jag äter helt vanlig mat, dricker mjölk, äter lite bröd (men mest knäckebröd) och tränar bara två-tre gånger i veckan och ändå tappar jag så pass mycket. Förstår ni hur lätt det är att tappa vikt om man bara bestämmer sej? Och nej, jag tappade ju inte så här mycket i början. Jag har gjort åtta veckor nu och första veckorna tappade jag 0,2-0,3 kg på en vecka och kunde gett upp om jag inte även mätt mej. Men jag visste att det skulle komma och nu kommer det! På tre veckor har jag tappat 2,9 kg. Det är bra. Jag är bra.

/stoltjävel

vid ett träd i en skog vid en damm

I går plockade jag fram mina gummistövlar som jag fick av mamma när jag fyllde år i augusti (för i byar som Skillingaryd klarar man sej visst inte med en samling 14 cm-klackar, utan måste ha såna dära friluftsvänliga skor) och så gick vi ut på promenad.

Med siktet inställt på skogen lämnade vagnen hemma till förmån för sjalselen.

Vi gick över is och snö…

…förbi höga träd…

…och träd som fallit offer för blåsten.

Det var riktig trollskogskänsla där ett tag.

Kommer ni?

Någon* somnade ganska fort. *Aston, inte Vikto.

Så småningom lämnade vi skogen och gick över öppna marker…

…tills vi kom fram till Grönelund och kåtan där.

Coolt.

Vi gav oss ut på elljusspåret, som är joggingspår på sommaren och längdskidspår på vintern. Nu är det både ock.

Jag blev lite sugen. Ja.

Sen gick vi lite till och så var vi hemma igen. Bra jobbat!

grötings from aston

God måndag på er!

Här har dagen knappt börjat för en gammal mamma som mej. Fick verkligen lov att sova ut i dag. Aston vaknade klockan sju och då tog han med sej sin far och gick upp. Själv fick jag sova till 11:40. Helt jävla underbart, faktiskt. Känner mej inte helt kry, så det behövdes.

I går var både Aston och jag risiga under kvällen och i natt har jag svettats som valfri Biggest Loser-deltagare, därför blir det ingen träning för mej i kväll. Det suger ju, förstås, för jag är redigt revansch-sugen efter min insats i lördags. Men det är inte bra för varken mej eller mitt lag att jag kommer dit sjuk. Så jag avstår.

Nu har vi nyss suttit vid matbordet, hela lilla familjen. Det var roligt och jag ska berätta varför. Och visa varför. Kolla nu.

En Aston i stargroparna.

Pärondryck och gröt stod på avsmakningsmenyn.

Ge mej!

GE MEJ, SA JAG!

Men ja, hur nöjd man än är är det alltid gott att tugga på kläder/dregellapp/haklapp.

Hallå? Var det redan slut!?

Det här får vi göra om!

Ja, det blev en hel del premiärer i dag. Pärondryck-, gröt- och sitta i Tripp Trapp-stolenpremiär! Han gillade alltihop och det gör ju en förälder glad, förstås. Efteråt fick han sej lite ersättning så att han blev mätt och nu tar han en tupplur för att smälta både mat och nya intryck.

Herregud. Fyra månader gammal snart. Det är ju fullständigt absurt.

ostbågar for babies

Majskroks-premiären avklarad!

Aston blir fyra månader först nästa helg, men vi har redan tjuvstartat med att smaka på lite olika saker. Mosad banan tycker han är okej, men majskrokar var mer än okej. Smack, sa det, så var den borta. Aston ger majskrokar 5 av 5 kövar.

Nu är det bara att ställa in sej på att det blir en hel del mer klädbyten framöver.

ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi blir

Hej hallå, härliga söndag!

Nu dröjde det så där länge igen innan dagens första inlägg kom. Vi har varit ute och gått i skog och mark och som vanligt har mys med familjen prioriterats före bloggen. Så får det vara.

I går hade vi en jättetrevlig och rolig kväll här hemma. 15 tjejer från laget kom hit och Aston och Vicke-Vire fick åka hem till Johan och Alex. Så det var helt killfritt. Vi åt tacos och tittade på Gladiatorerna istället för Melodifestivalen, eftersom en killkompis till mej var med och även en tjej som spelar i vår serie i handbollen var med. Båda två låg under inför hinderbanan, men lyckades ändå vinna. Strongt! Sen lekte vi en rolig lek och helt plötsligt var klockan ett och det var dags för dem att åka hem till Jönköping igen.

Gött gäng!

Nu ska vi strax äta här, men jag återkommer senare med bilder från vår härliga promenad förut.

Tjenixen!

kortkortkort

Hallå där!

Snart kommer sisådär 15 härliga tjejer hem till mej, så jag ska fatta mej kort.

Vi vann derbyt mot Cyrus, hur skönt som helst. 15-12 i paus blev till 21-16 efter en mycket målsnål andra halvlek. Jag är väldigt nöjd med att alla utespelare utom en gjorde mål. Jag är väldigt missnöjd med att den enda personen var jag. Jag var faktiskt pinsamt blek, vilket jag har väldigt svårt att acceptera. Är så himla nöjd med att vi vann och att alla tog ansvar och jag hatar att det grumlas av att jag skäms så över min egen insats. Förstå att jag sköt ett enda skott och det var i ett rövläge på kanten.

Men nu blir det fest istället. Fest är bra.

Hörs i morgon! Puss.

h to the appiness

Vår sån ligger lite mer på sidan än på ryggen, som ni kanske kan lista ut?

Jaha, där var den kvällen förbi! En bra jäkla kväll, med ledord LYCKA. Jag är så jävla lycklig, så det är äckligt. Förlåt att jag gnuggar det i facet på er, men det är svårt att låta bli. Vill liksom bara gå fullständigt jäkla Tommy i Pippi och bara traska på stenar i bäcken och bara ”Jag är lyyyycklig, ja, jag är lyyyycklig! Ja, jag är lycklig måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag!” osv.

Men i alla fall. Jag har skruvat ihop ett skrivbord till. Så nu är kontoret/verkstaden komplett. Och jag känner mej så jäkla pepp på mina smycken för tillfället, vill liksom bara jobba, jobba, jobba. Sen fick jag veta att en av mina bästa vänner från förr är gravid och mitt hjärta körde värsta cirkusnumret där inne i bröstet på mej. Hög på livet? Mm, lite.

Sen har jag även lagat thai (kyckling, morötter, broccoli och vitkål i ostronsås med jasminris) och hunnit med att älska både storpajk och lillpajk till bristningsgränsen. Ja, i kväll har jag bannemej varit en flitig jävla Underbara Clara, trots allt. Men då försvann ju det där bloggandet istället. Ja, ja.

I morgon blir det inte heller mycket med bloggen, för i morgon är det match igen. 11:30 möter vi Cyrus i ett Jönköpings-derby på Kåken. Sen blir det hem och fixa fint här, för runt halv sju-sju kommer hela laget hit på lite lagfest. Så nu får ursäkta om ni inte kommer på förstaplatsen i morgon, men så brukar det ju vara på helgerna numera. Jag vet att ni har överseende med det.

Men jag önskar er en mycket trevlig helg och så hörs vi när vi hörs. Puss på er.

snyggast på festen

Jag har gjort fyra ruskigt snygga örhängen till by airaM (om jag får säga det själv och det får jag) och tyvärr kommer dessa fjädrar inte komma in mer, då de inte längre finns hos min leverantör. De finns i ett exemplar per färg och kostar över helgen 99:- (90:- om du gillar by airaM på facebook!).

Fler bilder finns inne på by airaM på facebook.

Skynda dej på, om du är intresserad, och maila info@byairam.com.

värdheten

Meningen med livet.

Ännu en dag har passerat och alla har blivit lite äldre, lite mer erfarna, upplevt lite till. För egen del var det väl inte den mest givande dagen i mitt liv, men vi har åtminstone hunnit med tre individuella samtal med olika spelare och det är, som jag skrivit tidigare, väldigt utvecklande att sitta på andra sidan. Jag har alltså varit in till Jönköping en sväng och det var enbart för samtalens skull. Det är så dumt på torsdagar, för träningen är från 20.45-22 och sista bussen hem går 21.55. Måste. Skaffa. Körkort.

Nu sitter jag i soffan och lyssnar till en liten trooper som ligger och gör diverse läten här bredvid. Han övar hela tiden och hittar nya ”ord” varje dag. Det är fantastiskt, alltihopa. Jag önskar att det gick att förklara hur stort det är att ha ett barn för någon som inte själv har det, utan att gå fullständigt Jehovas Vittne. Men det är liksom så stort att jag, nästan fyra månader efter hans intåg i våra liv, ännu inte riktigt fattat att jag är förälder. På riktigt. Vem godkände mej, liksom? Hur kan jag vara värdig detta underbara? Jag har ju inte ens någon högskoleutbildning.

Jag unnar alla denna fantastiskt livsomvälvande upplevelse och känsla. Även fast man inte hinner baka muffins eller göra sitt egna knäckebröd och fastän man hellre vill dunka huvudet i väggen än att gå upp klockan kvart över sex på morgonen.

Det är så värt det. Så jävla värt det.

God natt.

jag vill också malla mej, men jag har ingenting att malla mej för

I gÃ¥r lagade jag mat. ”Lagade”. Skar upp potatis- och morotsklyftor och slängde in kycklingspett i ugnen. That’s how flitig I am. Och nej, vi Ã¥t ju inte allt det där. Det finns nÃ¥got som kallas lunchlÃ¥da.

Tjofadderittan!

Känner mej som helt värdekass och grym pÃ¥ samma gÃ¥ng. Jag vet att jag är en bra mamma. Jag klarar, än sÃ¥ länge, av att vara den förälder jag vill vara, är ganska avslappnad och gör mej inte oumbärlig osv. Men jag är inte en bra ”hemmafru”.

Många pratar och skriver om hur det rådande kroppsidealet får oss kvinnor att må dåligt. Det är förvisso sant, i vissa fall. Personligen mår jag inte det minsta dåligt när jag ser Kenzas gudomliga kropp i bikini, jag beundrar den. Det som får mej att känna mej kass och otillräcklig är bloggar som Underbara Claras. Där man gör allt från grunden. Där man bakar, piffar, dekorerar, tar finbilder, odlar och har sej hela dagarna. När fan hinner de med allt? Jag hinner knappt skita! Jo. Det gör jag visst. Men jag prioriterar det väl inte då, inte förrän jag verkligen, verkligen måste.

SÃ¥ tänker jag att ”Jaaa, men i och för sej sÃ¥ bloggar jag ju. Om jag skiter i det sÃ¥ kanske jag hinner.” men hallÃ¥? De bloggar ju ocksÃ¥! De hinner ändÃ¥!

Så då är alternativen följande;

1. De har världens bästa barn, som är självgående. Alltså de skriker i princip inte alls och om de väl gör det, så tar de tag i saken och byter blöja och matar sej själva.

2. De har en extramänniska (en klon?) hemma som antingen tar hand om ungarna deras eller står för allt det andra (Jaha, ända hit kom jag i ett svep, innan Aston vaknade, det var ju talande för detta inlägget).

3. De knarkar jävligt mycket uppåttjack. (Detta håller jag som ganska otroligt i jämförelse med de andra punkterna.)

Jag försöker, tro inte annat! Jag är ju en person som anser att if there’s a will there’s a way och allt det där. Men jag har varit uppe sen kvart över sex ännu en gÃ¥ng och nu är klockan snart halv tre och det enda jag hunnit med är att äta frukost (med knäckebröd jag inte bakat själv), plocka ur diskmaskinen (ja, tack gode Gud för diskmaskin!), slänga in en tvätt (nej, jag tvättar ju inte för hand, jag) och göra lite örhängen till by airaM. Det är alles. Ja, förutom att ta hand om han den lille som aldrig vill säga vad det egentligen är han vill.

Men nej. Jag är inte bitter. Det är jag inte. Jag vill bara få ur mej det här, att jag känner mej kass som mammaledig och går hemma, men inte hinner med all jävla duktighetsfluffskit och det ska jag inte behöva göra. För jag kan nämligen tänka mej att de allra flesta är mer som mej och mindre som Underbara Clara. Och det är väl inte hennes fel att hon är så satans duktig, men jag tänkte bara ge lite balans i vår kära lilla bloggvärld där man blir utskälld för att man är lite ytlig och inte förkastar botox, men hyllad för att man är lika flitig som en hemmafru på 50-talet.

Jaha. Nehe. Nu ska jag väl äta en banan eller nåt. Och den har jag inte plockat själv.

det blev en hon! (ingen hen)

Välkommen till världen, lilla, lilla prinsessan.

Kort om presskonferensen;

– Jag är glad att det var Daniel och inte någon informationsansvarig eller dylikt som berättade hur det gått och vad det blivit. Daniel är så vanlig fortfarande (nåja) och hans oförställda glädje gick rakt genom rutan.

– Kostymen? Den hade han naturligtvis inte på sej under förlossningen och jag förstår att det är något man ”måste” ha på sej i ett sånt här sammanhang, men det hade varit vackert att se honom i de kläder han haft under förlossningen. Mer nära på nåt sätt. Men kanske är det bra att man inte får komma för nära. Vickan och Daniel är ju ändå så jordnära i jämförelse med de flesta andra kungligheter.

– Jag är glad och jag bryr mej. Jag grät under presskonferensen. Inte för att detta lilla barn har högre människovärde än något annat barn, utan för att jag gråter vid alla glada bebis-besked sedan jag själv fick barn. Sen tycker jag om monarkin och både Vickan och Daniel är för mej två väldigt sympatiska personer, så självklart bryr jag mej.

Nu ska jag sova. När Aston sover måste jag försöka sova. Jag är sinnessjukt trött. Hej!

en får gratulera

Under natten har jag naturligtvis ”följt” det härliga dramat i Stockholm när jag varit vaken för att amma och nu är vår blivande kung eller drottning här.

Det gick fort, för att vara en förstagångsföderska. Hon var inne på Karolinska kl 01.02 och nu när jag vaknade (vaken och vaken) vid kvart över sex, så var hon klar. Bra jobbat!

Om bara några minuter vet vi vad det blev och senare i dag ska jag faktiskt skriva lite mer om det här. Nu ska jag titta argt på min son.

en sak som blev till en annan sak

Den här tv-bänken (Hemnes, så klart) köpte vi på IKEA när vi flyttat in i huset. Vi skulle ha den som stereobänk, men den passade inte riktigt in där vi har steron, så istället får den agera förvaring/avlastningsplats/sättapåsejskorna-bänk i entrén. Med en mjuk fäll över blir det alldeles perfekt. Så slapp vi ha en möbel vi inte visste vad vi skulle göra med.

Alltså, det här med att ta bilder i hemmet, på inredning och så. Jag känner ju till House of Philia och har dessutom besökt en miljard andra vackra och inspirerande inredningsbloggar, men deras bilder ser fan inte ut som min här ovan.

Och då hade jag ändå städat-ish.

Vad gör jag för fel?

Mjukt för rumpan.

den nakna sanningen

Så här ser jag ut ovanför och kring mitt vänstra öga efter att ha dunkat huvudet i golvet på matchen i lördags. På köpet får ni även se varför jag aldrig går ut utan smink – ögonbryn och ögonfransar saknar helt och hållet det som kallas synlighet.

Jag har fått en del frågor om mina ögonbryn genom åren, hur jag gör för att få dem så fina. Och jag målar dem alltså, med en simpel ögonbrynspenna från H&M. Och jag har övat sedan högstadiet, så jag har ca 13 års erfarenhet på nacken.

Här med mascara, men utan ögonbrynspenna.

Jag må se naturlig ut, men jag sminkar mej varje dag.

Hur gör ni? Speciellt ni som är småbarnsmammor? Sminkar ni er varje dag?

en klassiker

Beskåda Astons doppresent från sin farmor och farfar. En tripp trapp-stol, som vi var och hämtade ut i måndags.

Snart är det ju dags att börja smaka på lite mat och då vill man ju sitta med mamma och pappa vid stora matbordet.

Det fanns många olika mönster och färger att välja på textilen och valet föll på denna. Jag vill inte ha mega-killigt blått med bilar och inte heller mega-tjejigt rosa. Randigt med flera olika färger passar perfekt.