värdheten

Meningen med livet.

Ännu en dag har passerat och alla har blivit lite äldre, lite mer erfarna, upplevt lite till. För egen del var det väl inte den mest givande dagen i mitt liv, men vi har åtminstone hunnit med tre individuella samtal med olika spelare och det är, som jag skrivit tidigare, väldigt utvecklande att sitta på andra sidan. Jag har alltså varit in till Jönköping en sväng och det var enbart för samtalens skull. Det är så dumt på torsdagar, för träningen är från 20.45-22 och sista bussen hem går 21.55. Måste. Skaffa. Körkort.

Nu sitter jag i soffan och lyssnar till en liten trooper som ligger och gör diverse läten här bredvid. Han övar hela tiden och hittar nya ”ord” varje dag. Det är fantastiskt, alltihopa. Jag önskar att det gick att förklara hur stort det är att ha ett barn för någon som inte själv har det, utan att gå fullständigt Jehovas Vittne. Men det är liksom så stort att jag, nästan fyra månader efter hans intåg i våra liv, ännu inte riktigt fattat att jag är förälder. På riktigt. Vem godkände mej, liksom? Hur kan jag vara värdig detta underbara? Jag har ju inte ens någon högskoleutbildning.

Jag unnar alla denna fantastiskt livsomvälvande upplevelse och känsla. Även fast man inte hinner baka muffins eller göra sitt egna knäckebröd och fastän man hellre vill dunka huvudet i väggen än att gå upp klockan kvart över sex på morgonen.

Det är så värt det. Så jävla värt det.

God natt.

En tanke på “värdheten

  1. Visst är det värt allt slit.. Det kanske dummaste man kan säga till någon som inte har barn är att livet inte var värt något innan, men det är så det känns. Jag förstår inte vad som drev mig förut, vad var det som fick mig att gå upp ur sängen, sätta mig i bilen, åka till ett jobb som jag tyckte var trist redan då? Vad gick vardagen ut på? Och vad gick det LEDIGA tiden ut på? Vad gjorde vi under dom där sex åren utan barn? Visst, festade, softade, sov länge, shoppade osv.. men allt det där känns så meningslöst nu, jag kan inte tänka mig ett liv utan barnen. Men som du säger får man nästan akta sig för hur man går på för man låter helt besatt 😉 På en fest jag var på för ett tag sen var det en som frågade om jag hade några bilder på barnen.. haha.. ”OM jag har några bilder?” svarade jag och slet fram telefonen och sen var han hooked för en stund, han bad om det själv 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s