har det så bra att det nästan är fuskigt

20120430-155340.jpg

Ännu en bra dag i livet.

Vi startade långsamt, det tog ett tag innan vi orkade oss ut. Vid ett-tiden gick vi ner till Lejonet & Björnen och åt glass, sen packade vi in oss i bilen och åkte till bror med familj i Härryda och där är vi kvar.

Aston har klarat av två premiärer i dag. Gungan ser ni här ovan och så har han även testat citron. Vi tänkte att det skulle vara ”kul” i form av miner, men han gillade det? Smaklökar, NICHT.

Snart blir det grillat. Gytt.

20120430-155902.jpg

Morbror och gudfar Jakob, som ska med till Turkiet på torsdag.

20120430-160020.jpg

Morfar är också här.

20120430-160209.jpg

Och jag med.

leva livet

20120429-135123.jpg

I går var den här mamman ute på stan och festade till det lite. Det var alldeles spontant och mycket trevligt.

20120429-135339.jpg

Det var Viktos syster, tillika Astons gudmor och vårt blivande Turkiet-sällskap, som drog med mej och det tackar jag för! Totalt var det vi två och tre goa killar som åkte in till Jönköping för en sväng på O’Learys.

I dag mår jag väl inte direkt bättre än någonsin, men det var klart värt det.

Nu sitter vi i bilen med Göteborg i sikte. Hela lilla familjen åker dit och så åker Vikto hem på onsdag innan det är dags för Turkiet på torsdag.

Det har varit en bra helg och det kommer bli en riktigt bra vecka.

20120429-140228.jpg

tack för allt

20120428-113703.jpg

Det gick fort, alltihop.

Vi var lite tidiga, så vi gick in för att ta oss en sista titt på det hus som varit en så stor del av min uppväxt.

Jag hann precis sätta ner tårna i hallen innan första tårarna trillade ner för mina kinder.

”Där brukade våra julklappar stå. Mamma och pappa ställde dem alltid där.”

Öppnade dörren till det stora kallförrådet.

”Här skojade vi med farmor en gång. Stefan hade fått busböcker i julklapp och vi byggde…..jag har berättat detta innan, va?”

”Ja…”

Vi gick runt i det lilla huset, jag fotade och grät om vartannat.

”Det ser så litet ut.”

Vi hittade lite grejer som vi ville ha med oss, men nästan allt var redan borta. De nya ägarna har redan börjat renovera. Det känns hemskt, sorgligt, men jag förstår dem. De har ju inte växt upp där, våra minnen är ju inget värda i deras värld.

På väggarna vittnar runda och kantiga fläckar om alla tavlor farmor hade. Tavlor som jag halvt sparkade ner en gång när jag haft en livlig natt i soffan ute i vardagsrummet. Jag kan ha varit tio år då och vi skrattade gott åt röran dagen efter. Vi har kort på det någonstans.

20120428-115541.jpg

Flyttgubbarna var trevliga och snabba och snart var det över. Snart skulle jag lämna detta hus för sista gången. Allt kom över mej och jag grät som ett barn. Hulkade.

Jag höll på så där i ungefär en minut, sen var det bra. Det kändes skönt.

Vi började åka.

”Sväng in här. Jag vill visa dej rinken. Där åkte vi skridskor varje vinter.”

Rinken var borta, bara båsen fanns kvar.

”Herregud, varför har de gjort så? Varför har de tagit bort vår rink? Barn spelar väl såna där dataspel istället för att åka skridskor nu för tiden…”

Och det är ju inte ”vår rink” längre. Vi har inte varit där och åkt på många år.

En sak till.

”Vi kan väl hälsa på farmor och farfar på kyrkogården när vi ändå är här?”

”Självklart.”

20120428-120053.jpg

Gravstenen var fortfarande inte klar. Enligt den ligger inte farmor där och vilar. Men det gör hon. Tillsammans med farfar igen.

Till slut.

20120428-120240.jpg

Farväl.

ett typ av avslut

20120428-075719.jpg

I höstas dog min farmor. Förra veckan såldes hennes hus. I dag ska vi åka till Ronneby över dagen och hämta hennes piano som jag fått ärva av henne. Det är väl egentligen bara jag som spelat på det där pianot de senaste 25 åren, så det var ganska naturligt.

Det känns väldigt sorgligt och väldigt fint. I dag blir sista gången jag kommer sätta min fot i farmors hus, som ju inte längre är farmors hus. Huset som, fram till nu, aldrig haft en annan ägare än farmor och farfar sedan det byggdes på sent 50-tal (tror jag det var).

Jag kommer nog gråta en del i dag. Men det är okej, man får gråta.

20120428-080157.jpg

Den här store killen får dock stanna hemma med farmor och farfar. Det blir bäst så.

veckans siffror

Jag hoppades på bra siffror och bra siffror fick jag.

Jag har nu kört en hel vecka + en dag med Shape Up-appen och det har inte varit i närheten av så jobbigt som jag trodde att det skulle vara. Jag har insett att jag nog ligger ganska bra till även normalt sett, när det gäller kaloriintag, förutom att jag tidigare druckit jäkligt mycket mjölk varje dag (=dödsfälla).

Fick en fråga av en av er om jag väger all mat. Nej, det har jag inte gjort, förrän i går då jag fick tummen ur och köpte mej en våg. Jag har höftat lite tidigare och använt de mått jag har hemma och det har funkat bra. Men nu kommer jag väga det mesta när jag äter hemma.

Så. Veckans siffror kommer är (förra veckans inom parentes);

Vikt; 81,1 kg (82,4 kg) -1,3 kg på en vecka är ruggigt bra.
Midja; 76,2 cm (77 cm)
Navelhöjd; 91 cm (92,4 cm) Succé!
Bilringen; 95,8 cm (96 cm)
Rumpa; 106,6 cm (106,5 cm) Upp 1 mm. Men det är bra, det kanske betyder att den är tightare efter alla knäböj jag gör när jag borsta tänderna, hehe.
Höft, höftkulorna; 107,4 cm (108 cm)
Höft, troskanten; 95,6 cm (96,1 cm)
Höger lår, längst upp; 62,3 cm (63,8 cm) Alltså, hallå? -1,5 cm. På EN vecka!
Höger lår, mitt på; 52,9 cm (53,2 cm)
Vänster lår, längst upp; 62,3 cm (64,2 cm) -1,9 cm. ÄNNU bättre.
Vänster lår, mitt på; 52,1 cm (53 cm)
Höger vad; 38,1 cm (38,7 cm) Den största minskningen någon gång på vaderna.
Vänster vad; 39,1 cm (39,7 cm)
Bröst; 96,4 cm (98,1 cm)
Höger biceps; 30,4 cm (30,7 cm)
Vänster biceps; 29,3 cm (29,7 cm)

Som ni nog förstår, så är jag nöjd. Blir så himla peppad att fortsätta köra när jag ser resultat. Och nu äter jag precis vad jag vill, bara jag inte överstiger mitt kalori-tak. Under veckan som gått har jag ätit både cheesecake, choklad, nötter, vitt bröd och bearnaisesås, samt druckit både vin och öl – ändå har jag tappat både kilon och centimeter. Bäst av allt – jag mår jättebra.

3,6 kg till vikten jag hade innan graviditeten innebär att jag nu tappat 26,4 kg på knappt sex månader. Bra jobbat.

 

a better day

Bilder är trevliga att ha i ett blogginlägg. Denna är från i går, då Joel kom förbi och hälsade på med sina underbara vovvar – Xavi och Lavezzi.

I dag har vi haft en betydligt bättre dag än i går. En gladare Aston gör en gladare mamma. Så här kan vi väl alltid ha det, käre son?

Jag har fått glada besked i dag också, gällande by airaM. Nämligen det här;

WEBSHOPEN BLIR KVAR!

Alltså inget byte av webshop, utan det är alltså byairam.com och info@byairam.com som gäller ytterligare ett år. Så. Himla. Skönt. Det är ett otroligt jobb att starta en ny webshop, det kan jag tala om. Jag är mycket glad att jag slipper.

Nu har jag en glad nyhet åt alla som letar smycken och det här det här; Fr.o.m. lördag 28/4, dvs om två dagar, och t.o.m. söndag 13/5 är det 30% på allt förutom smycken i äkta silver. Detta för att jag kommer ha semester och att man därför kommer få vänta lite extra på sin leverans. 30% rabatt är väl ett sjyst plåster på såren, kan jag tycka?

Ett av de nyaste tillskotten på by airaM. Ni hittar det här.

Så in med er på byairam.com och shoppa loss lite när jag är borta i Göteborg och Turkiet, så blir både ni och jag glada. Win-win!

Vill ni dessutom köra win-win-win, så ska ni handla True Message-smycken, för då går 5% av hela kostnaden till välgörenhet. by ariaM har än så länge skänkt tusenlappar till bl.a. Unicef, Göteborgs Räddningsmission och Rädda Barnen. Tillsammans gör vi skillnad.

Nu är det snart natten här i vår lilla familj. Vi hörs i morgon. Kram och puss på er.

efter gnäll kommer sömn

Han sov hela natten. Vid halv sju vaknade jag och Vikto och ba ”Morgon? Vad hände med Aston?”.

Det har hänt ett par gånger innan i Astons snart halvåriga liv att han sovit hela natten och första känslan är alltid oro. Har det hänt nåt? Har han dött? Han har ju aldrig dött och det är en väldigt drastisk tanke att tänka, men jag tror att det är naturlig tanke hoade flesta när ett barn som brukar vakna 1-2 gånger på natten plötsligt inte gör det.

Jag vill gärna vänja mej vid att vakna efter en hel natt och märka att Aston sovit hela natten. Så snälla Aste-Baste, fortsätt så här!

God morgon folket!

ny rangers-boston bruins

Hey! Vi såg ju faktiskt en hockeymatch i Madison Square Garden, vi var inte bara där och åt och drack öl.

Uppvärmning. Pirret i magen.

En avsevärd skillnad på hockeymatcherna i USA och i Sverige – matchtröjorna finns ÖVERALLT. Inga slipsgubbar här inte!

Två svenskar.

Kvällens enda Rangers-målskytt.

En tjej ville ta med sej Seguin på balen. Roligt.

Den här vyn, alltså. Jag hade inte svårt att le, om man säger så.

Får rysningar när jag tänker på Rangers intro-låt.

Dags för nationalsången.

Att höra Star Spangled Banner i ett fullsatt Madison Square Garden hör till topp tre av de mäktigaste händelser jag varit med om i mitt liv. Folk sjöng med. Skrek. Applåderade. Stoltheten bara sprudlade. Jag grät en skvätt. Och i Sverige spelar man ibland inte ens hela nationalsången. Pinsamt.

Dags för nedsläpp.

Taggad morsa och en grabb som hellre vill titta på publiken bakom.

Hepp, nu vaknade Aste-Baste. Hej på en stund!

no more vinter nu

20120424-180724.jpg

I dag är det verkligen vår ute. Jag och Aston har varit på öppna förskolan och sen blev det en liten promenad. Utan jacka. Mycket skönt.

20120424-180915.jpg

20120424-180939.jpg

20120424-181002.jpg

Nu sitter jag på bussen in till Jönköping. Det vankas avslutning med Hallby Dam och de var vänliga nog att bjuda med mej. Det ska bli mycket trevligt.

Tyvärr blir jag väldigt åksjuk när jag håller på med mobilen när jag åker buss, så nu måste jag sluta innan jag sprutlackerar hela bussen invändigt.

Hej med er!

så kan man göra

20120423-201819.jpg

Jag fick någon slags flipp. Låg på soffan. Jättetrött. Skulle vila lite. Så bara blev det jättefint väder, så jag bara stack ut och sprang. Haha. ”Sprang”… Men okej, joggade då. Snitthastighet 6:11 min/km, vilket väl får vara godkänt med tanke på de sjuka backarna som envisas med att finnas i det där vädra spåret.

4,5 km, 27:50 min. Bra jobbat!

20120423-202259.jpg

and the winner is…

En trött och gnällig bebis kom emellan, men nu är vinnaren dragen.

Vinnaren av en grymt bra Dreamy Dot-sjalsele är, *trumvirvel*, Alex.

FANFAR!!!

Alex skrev den här kommentaren;

Åhå! En sån vore guld värd till vår lilla apa, hatar vagn gör hon så det blir till att bära, bära och bära. Fast vad gör man inte för kärleken? Dreamy dot betyder iallafall; det drömmande lilla pyret.

Håller tummarna för att vi ska ha lite tur denna gång, ha det gott!

och det var ju inte så att ni behövde motivera varför ni skulle vinna, för vinnaren lottades ändå fram, men jag känner rent spontant att det blev en väldigt bra vinnare.

Till Alex; Maila mej på somenoppenblogg@hotmail.com för vidare instruktioner.

Till er andra; Ledsna för att ni inte vann? Vet ni vad? Jag tyckte att det var så tråkigt att bara en av nästan 60 tävlande skulle få vinna, så jag drog fem stycken tröstpris-vinnare, som får smycken från by airaM för 100 kr var. Kika in på by airaM på facebook eller på webshopen, som fortfarande finns kvar ett litet tag till, för att kolla vad ni har att välja på och maila mej sen på byairam@hotmail.com med era önskemål. Om man vill ha något som är dyrare än 100:- går det naturligtvis bra att använda sina 100:- och sen lägga till pengar, det bestämmer man helt och hållet själv.

Exempel på smycken som kostar omkring 100:-

Så. Vilka var de fem som vann tröstpris? Jo, följande;

Therese Paues, Nathalie Eriksson, Jennie Gissla, Ylva Johansson och Amanda Hesselgard.

Nu har jag tyvärr inga fler överraskningar, så till er som inte vann – bättre lycka nästa gång! (Själv har jag aldrig vunnit något. I hela mitt liv.)

orolig natt

orolig natt

God förmiddag på er! Här har vi haft en väldigt orolig natt med gråt och skrik varannan timme hela natten. Vet inte alls vad som var fel och blir lite konfunderad över grabbens sovvanor. Ena natten sover han hela natten … Läs mer

när man har träningsvärk i fötterna, då vet man att man haft en bra kväll

Att längta efter det här. SKÖNT.

Jag säger bara WOW, vilken jäkla kväll vi hade i går. Så roligt har jag inte haft på väldigt, väldigt länge.

Jag dansade till och med. De som känner mej vet att det inte händer särskilt ofta. Nu dansade (hoppade!) jag som om livet hängde på det. Helt jäkla sanslöst.

Kvällen var verkligen perfekt, från välkomstdrink till nattbussen hem. Jag kunde inte bett om något mer. Den här kvällen kommer jag leva på jäkligt länge.

Aston har varit (och är) med sin farmor och farfar och har varit så snäll, så snäll. Vi hade alltså vår första gemensamma barnfria natt i natt och vi nyttjade den genom att sova till elva. Vi somnade väl inte förrän efter fyra dock, så vi har ju inte direkt sovit ihjäl oss. Vid tolv åt vi frukost och då kom svärföräldrarna hit med Aston, en liten Aston som blev så glad över att se sina föräldrar (underbara unge!!). Vi pratade lite om gårkvällen, sen gick de igen och tog med sej Aston.

Nu njuter vi lite till av att vara barnfria innan vi ”går på det” igen.

Såna här kvällar/nätter/dagar behövs verkligen och jag tycker att alla föräldrar ska unna sej sånt här emellanåt. Att känna att man längtar efter bajsiga blöjor och gnälliga barn är verkligen en bra känsla. Det är nyttigt att komma ifrån lite. Nu känner jag mej som en energifylld och bra mamma igen.

minns den dagen

Sitter här och saknar New York litegranna. Ute regnar det och har så gjort hela dagen. Bryr mej inte så värst mycket om väder egentligen, det är ju som det är. Men dagen i New York då vi var i Central Park hela dagen, den dagen kommer jag alltid minnas med stor glädje och mycket kärlek. Då var himlen totalt knallblå.

Jag kommer aldrig glömma.

Bilderna i detta inlägg är fotade med en iPhone4 och redigerade i appen Camera+.