en tisdag med semester, os och en liten ligist

Jag m.fl. innan bröllopet förra lördagen.

Jag trodde att jag skulle vara halvt förlamad i dag, men vet ni vad? Det är jag icke! Det är som om kroppen gått i motsatt riktning när det gäller mitt åldrande. (Förutom att jag förra veckan hade träningsvärk i fyra dagar efter lite grodhopp.) Men ja, skönt är det i alla fall. Kanske kommer i morgon…

I dag fick jag i alla fall sovmorgon. Det var gött efter att jag gått upp med Aston två dagar i rad. Eller var det så gött, verkligen? Först och främst sov Aston en timme längre än vanligt (SÅ KLART, det gör han ju alltid när det är Vikto som ska upp, kulförhonom) och sen hade han gnäll-orkester hela morgonen, så jag fick ju knappt sova ändå. Men ändå. Sovmorgon var tanken.

På tv går OS, ute målar Vikto huset (har han tokig, människan?) och här inne river ligisten Aston ner allt som kommer i hans väg. Jag gömmer mej inne på kontoret en kortis. Lägger upp lite bröllopsbilder på fejjan, andas lite. Men nu börjar det väl bli dags för mej att visa upp mej för Aston en stund igen, så att han inte tror att han blivit övergiven.

Förresten, missa nu inte när Sveriges herrar ska förnedra Storbritanniens dito i handboll kl 15:30. Det kan bli ”kul”.

Hej svejs!

tuppjuck

Skit ocksÃ¥…. Jag hatar att jag inte kan känna att ”Ja, okej. TremÃ¥lsförlust mot världens bästa landslag är väl inte fy skam…”. Men det gör jag inte! Jag känner bara att FAAAAAN, kunde vi inte bara satt straffarna och frilägena och vunnit istället?

Det var ju inte riktigt den här matchen vi skulle vinna. Men det hade ju inte direkt skadat om vi gjort det.

Jävla Dödens grupp….

bara massa handboll

På tåget, mot träningen. Tid för mej själv. Tid för tankar, mest på handboll.

I kväll är det dags för handbollsträning för mej. Det första, riktiga handbollspasset efter min nystart. Efter sex säsonger i elitserien och 1,5 i division ett är det nu en, för mej, helt ny serie som väntar, nämligen allsvenskan.

Jag vet inte riktigt vad folk har för förväntningar på mej, varken i mitt eget lag, i motståndarlagen eller runt omkring. Jag vet inte ens vad jag förväntar mej från mej själv.

Vissa kanske tror att jag kommer dominera, framförallt de som följt mej under några framgångsrika år i elitserien. Andra kanske tror (och vill?) att jag ska floppa. Jag har, trots allt, inte spelat på två säsonger.

Hur det kommer gå har jag ingen aning om, men jag vet att jag har rätt inställning inför det som komma skall. Jag vet vad jag har kunnat en gång i tiden och även om jag blivit äldre och kroppen gått igenom både skador och barnafödande de sista åren, så tror jag att åtminstone ska kunna närma mej en nivå som räcker gott och väl till allsvenskan.

För där kroppen kanske brister framöver får huvudet ta till, för rutin har jag och tänka handboll kan jag. Så kan jag bara hålla huvudet kallt och hålla viljan i schack, så ska jag absolut kunna bidra på ett bra sätt och förhoppningsvis även kunna vara något av en ledare. För ansvar är något jag bör och ska ta, som äldst och mest rutinerad i laget.

Det gäller dock att jag inte heller överskattar min roll, att jag fokuserar på mej själv och inte bara på laget. Att jag förstår att man kan visa vägen bara genom att uppträda på ett sätt som drar med sej de andra åt rätt håll. Uppträder jag på rätt sätt, så löser det sej både för mej individuellt och för laget, för så pass bra är jag.

Tid för tankar var det, ja…

I kväll kl 22.15 spelar Sveriges damer mot Norge. Både vi och norskorna förlorade inlednings-matcherna och båda lagen är piskade att vinna, speciellt Sverige. För visst känns det väl ändå som att Norge reder ut det till slut.

Inför matchen vet jag inte riktigt vart jag har vårt kära landslag. Det vet jag sällan nu för tiden. Det var skönare innan EM-silvret, när man fortfarande inte förväntade sej vinst och bra spel i varje match, utan blev positivt överraskad gång på gång.

Efter Danmarks-matchen har mina förväntningar sjunkit något och därför skulle man kunna överraska mot Norge i dag, OM inte Norge förlorat mot Frankrike. Nu kommer de nig vara lite för revanschsugna och det kommer Sverige få lida för.

Det som skulle kunna rädda Sverige i dag (och detta är ingen omöjlighet) är om en viss vänsternia, som skjuter hårdast i världen, är än mer revanschsugen än norskorna. Är hon det, så kan det bli riktigt trevligt. Och kan älskade AWF på H6 skoja lite med Lunde, som i EM, så blir det än trevligare.

Låt det bli så. Och låt Sulland m.fl. griniga primadonnor få syna golvet mer än en gång. Så blir det bra.

Ska vi säga så?

soon

20120730-132545.jpg

Nu jävlar… Nu är det bara timmar kvar till första handbollsträningen.

Förstår ni att jag får rysningar? Och pirr i magen? Det får jag. Och inte blir jag mindre sugen av att se Sydkorea-Danmark på tv nu. Sydkorea är riktigt grymma.

i dag, ingenting – i morgon, alltihop

20120729-225743.jpg

Nu är den över. Den minst produktiva dagen på hela detta året. Så måste det vara. Tror inte att det är möjligt att vara vid liv och göra mindre än vi har gjort i dag.

Men såna dagar behövs också, visst? (Säg ja.)

20120729-225945.jpg

Aston har varit på alla humör som finns, med bara sekunder-långa intervaller. Spännande så det förslår!

I morgon blir det en riktigt bra dag. Först får vi äntligen träffa Viktos föräldrar igen. De har just landat på Landvetter efter två veckor på Mallis. Sen i morgon kväll är det dags för handbollsträning. Känn på den!

Handbollsträning…

God natt!

kramar ur livets safter

20120729-153131.jpg

Jag vill bara säga att, jäklar, vilken kul kväll jag hade i går. Det var första gången jag festade med flera från mitt nya lag och det står ju klart – de kan verkligen festa.

Jag kom väl i säng vid fyra i natt och sen var det uppstigning när Aston vaknade, så sent som kl åtta. Tack för det! Seriöst, alltså. Åtta är bättre än sex.

Vid elva var det skiftbyte och Vikto fick ta vid, så jag kunde sova ”lite”. Sov till två…

20120729-153459.jpg

Nu har jag precis kört en ruggigt tajmad sövning av Aston (Vikto sövde sej själv i soffan för typ en timme sen), för nu är det OS-handboll på Kunskapskanalen. Sverige-Tunisien. Se!

yesterday i looked like this

20120728-165448.jpg

Men tja! Ja. Så här såg jag alltså ut i går.

20120728-165631.jpg

Tunikan/klänningen köpte jag på MQ för ett bra tag sen, men den har inte riktigt passat förrän nu.

20120728-165751.jpg

20120728-165809.jpg

Skärpet köpte jag förra året, på Stadsmissionen i Göteborg, för 30 spänn. Fynd!

Nu sitter jag i bilen in till Jönköping. I kväll nalkas det nämligen vin-/öl-drickande + utgång med några av mina lagkamrater i Hallby. Taggad!

Kl 17.15 är det OS-handboll. Sveriges damer möter Danmark och jag är sjukt laddad. Det blir en bra start på kvällen (HOPPAS JAG).

Nu får Vikto gasa på lite, tycker jag. Vi hörs kanske (förmodligen!) i kväll! Peace!

livet ger nu

Jag och Aston vid Åkers-sjön i tisdags.

God förmiddag på er!

Fredag! Solig fredag! Perfekt bloggdag, nicht. Men hej kan jag ju i alla fall säga.

I dag gick jag upp när Aston vaknade. ”Jaha, det var väl ganska logiskt?” tänker ni. Ja, kanske det. Men de senaste dagarna är det Vikto som gjort det medan jag sovit vidare en stund, så det kändes som en evighet sedan jag knallade in i Astons rum och såg en glad miniskit, med ett leende från öra till öra, stå och hänga längst ner i spjälsängen, väntandes på att någon ska komma och lyfta ur honom till en ny dag.

Underbart ögonblick, det där.

Nu sover han igen, sedan två timmar(!) tillbaka. Kusin Johan har åkt vidare mot Göteborg och det är bara lilla familjen igen. Det var 1,5 riktigt nice dygn med min fina kusin, som jag träffar alldeles för sällan.

Kvällens gäster.

Vad vi ska göra av denna dag är ännu oklart, men till kvällningen får vi besök igen, i form av Emilie och Andreas. Det kommer bli ännu en bra kväll.

Och, sist, men inte minst – i kväll börjar OS, på riktigt. Kan man ha semester/vara föräldraledig mer lägligt?

Jag klagar inte.

måste sluta fläska

20120727-004125.jpg

Dagen har gått åt till fullständig njutning (inte på bilden, dock, då var det ganska o-njutigt), därav magert bloggande. Men ni är ju ändå inte här, so why care?

Men jag mår bra. Förutom att jag går upp typ två kg om dagen, så mår jag bra.

God natt!

cheers

20120725-180737.jpg

För två timmar sedan trillade min bästa (och enda, hehe) kusin på pappas sida in genom dörren här hemma. Han stannar till på fredag.

Och för det säger vi – SKÅL!

sommar och sol i linneryd

20120725-132054.jpg

20120725-132211.jpg

Nu är sommaren som allra bäst – stugan, familj, en god vän, sol, värme, kakor, kall cola och bad.

Fullständig njutning.

När jag tar bilder på Aston nu vet jag att vi kommer titta på dem när han blir äldre och vi kommer prata om denna dagen. Och det får mej att känna mej väldigt mycket som en mamma – en känsla som fortfarande inte är helt självklar för mej alla gånger. Jag känner mej bara som mej själv med ett barn, inte som en mamma.

Jag välkomnar den känslan.

Och missförstå mej inte nu. Självklart känner jag mej som en mamma, oftast. Jag är dessutom en bra mamma. Men jag identifierar mej inte bara som en mamma. Jag har inte ändrat så mycket på mitt liv. Men nu, i går och i dag, så är det vi som skapar minnen med vår lilla familj. Gör saker vi inte gjort förut.

Det känns fint.

det blir en dag på stranden (i blåsten)

20120724-114056.jpg

Vi ligger på stranden (gräset) vid Åkers-sjön och har det gött. Det skulle vara riktigt gött om vinden bara ville dra åt helvete. Men himlen är i alla fall blå, så nu ska vi vara glada.

Detta är första gången vi är på stranden som en egen familj. Det betyder mycket för mej. Jag har många fina sommarminnen från olika stränder från när jag var liten. Nu ska vi skapa nya minnen.

Det här kommer vi minnas som ”Kommer du ihåg den där sommaren när vädret bara pekade finger åt oss dag efter dag, vecka efter vecka, och när solen väl visade sej så blåste det utav bara helvete, men vi skulle definitivt ligga på stranden och pina oss.”.

Så kommer vi minnas denna dag.

dagen som försvann

20120723-211035.jpg

Denna måndag är nästan förbi och jag har inte hunnit/prioriterat att blogga förrän nu. Det känns som att vi inte gjort något i dag, ändå har vi gjort en hel del.

Bland annat har jag släpat mej ut på en drygt 6,5 km lång löprunda. Det behövdes. Tungt, var det, men som vanligt skönt efteråt.

20120723-211841.jpg

Vikto och Aston har lekt med mina gamla Barbie-dockor. Fast Aston lekte mest med Ken, iklädd ljuslila smoking. Ken, alltså. Inte Aston.

20120723-212012.jpg

20120723-212043.jpg

Kvällen tillbringades på City Gross i Värnamo och det slutade med insikten om att ifall vi bara slutar skämma bort vår son med burkmat (och skiter i att äta, tvätta och leva, vi också), så har vi ju visst råd med en restresa i sommar…

Men men. Nu ska det ju bli kanonväder i några dagar, så då behövs ju ingen resa.

Hepp!