bit ihop

När han var liten. Jag får tänka på när han var liten. (Mindre.)

Psykbrytet som uppstår när man för åttonde gånger lägger ner en sovande Aston i sängen och han inom tre sekunder börjar sprattla, gnälla, titta sej omkring – klarvaket. Känslan av att ”nä, nu skiter jag i det här”. Men så ”sista försöket”. Lite mer tålamod. Och visst, den nionde gången går det bra. Då orkar man inte ens bli glad. Bara förlamande trött.

Det är en gåva att få barn, det är en gåva att ha barn. Glöm inte det, Maria.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s