en aston som inte är sig själv

20130109-095804.jpg

Aston har inte alls känts igen sedan vi kom hem från resan. Först hade han ju hög feber och nu är det hosta till förbannelse. Märker verkligen hur det river i halsen på honom. Han vill knappt äta, knappt dricka. Välling, glass och macka går bra, men det är ungefär allt.

I går sov han till och från hela dagen. Somnade i mitt knä två gånger, satt i mitt knä mycket över huvud taget, ville inte lämna min sida. Så när han somnade vid halv åtta i går kväll, i mitt knä, och sen vaknade vid 22 så trodde jag att han aldrig skulle somna om. Men han somnade om redan vid 23.30. ”Jaha” tänkte jag, ”då blir det väl upp och hoppa vid 04”.

Men han vaknade 01, fick välling och somnade om, sen vaknade han först 06 och då tänkte jag att nu är det väl ändå uppstigning. Men Vikto bytte blöja och gav välling och bar in honom till mig innan avfärd till jobbet och sen sov jag och Aston till 09.

Helknasigt.

Och nu står Aston här och håller mig i handen. Lilla älsklings-ungen. Bli bra nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s