i should be so lucky

20130125-095855.jpg
Vacker morgon här i dag.

Ja, denna vackra morgon förtjänade jag efter en väldigt jobbig natt. Aston fortsätter vakna efter en-tre timmars sömn, gråter och vill inte ligga i sin säng. Skriker efter en stund i panik, som om han var rädd för något. Helt otröstlig.

Det är så hemskt, som förälder, att inte kunna göra något för att ens barn ska sluta gråta. Ingenting hjälpte under nästan en timme. Till slut satt jag också där och grät. Orolig, rädd och trött. Det har varit så här i två veckor nu.

Till slut fick han välling, slukade alltihop och somnade på soffan. Hur han kunde vara hungrig bara två timmar efter kvällsvällingen vet jag inte, men jag är glad att det fungerade.

Och nu är han precis som vanligt. Själv håller jag på att somna ungefär hela tiden. Men. Det är fredag! Klockan 14 ska jag på rehab i Jönköping och vid 15-tiden kommer min älskade pappa, hans fästmö och min lillebror hit på besök över helgen. Så vad gör lite trötthet? Jag är lycklig ändå.

Önskar er en trevlig fredag!

20130125-100546.jpg
Kan han inte alltid sova så här fint?

3 tankar om “i should be so lucky

  1. Jobbigt det där!
    Om han är så hungrig då kanske matförrådet behöver fyllas på lite mer under hela dagen? Eller så bara vill han ha välling just då..man vet ju aldrig med dom små liven. Jag vet dock att Molly var så en period, åt extremt mycket och just kvällstid så vi försökte ge henne rejälare mellanmål och kanske ett extra för att hon skulle hålla sig längre på kvällen. Men jag vet inte. Som sagt, man vet ju aldrig…
    Hoppas det ordnar upp sig iallafall, jobbigt för allihopa.
    Trevlig helg på er, kram kram!

  2. Känner verkligen igen mig/oss! Maria blir 2 år i maj. Hon äter inte på nätterna men vaknar och vill dricka vatten flera gånger varje natt. Ett par gånger per vecka vaknar hon och är otröstlig, inget hjälper, skriker så tavlorna skallrar, slänger sig på golvet… Till slut, efter en halvtimme eller så, får man ta henne och så somnar hon hos oss. Jobbigt, jobbigt, men hon själv verkar inte lida av det – glad som vanligt när hon vaknar på morgonen. Men jag känner igen det från hennes bror som nu är 6 år. Han var likadan men sover som en sten numera och vaknar sällan av systers vrål. Hang in there! Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s