sånt som inte får plats i ett sms

Så mycket glädje. Så mycket sorg. Känner mig skyldig över att jag har det så fantastiskt bra när någon jag håller av går igenom något som ingen människa i världen ska behöva gå igenom. Lider så med alla inblandade. Vill lindra, men kan inte. Vill trösta, men vet inte hur.

Jag vet alltid vad jag ska skriva eller säga, men inte nu. ”Jag vet hur det känns”, nej, det vet jag verkligen inte. ”Var stark”, varför då? ”Jag finns här” mm, men varför skulle du vilja komma till just mig? ”Det blir bättre med tiden” HÅLL KÄFTEN.

Hur gör man? Hur gör jag?

Jag känner mig till och med skyldig över att jag gråter, är ledsen. Jag känner ju inte ens honom, vad har jag för rätt att bli ledsen?

Men jag känner dig. Bryr mig om dig. Älskar er saga. Så äkta och jävla underbar kärlek, ingen kan ta den ifrån er. Aldrig. Nej, aldrig.

Jag vill hålla din hand, och hans. Säga att allt blir bra. Men jag är ju inte Gud eller så. Inte jag som bestämmer. Och allt kanske faktiskt går åt helvete. Men min hand är kvar. Jag släpper inte.

Jag släpper aldrig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s