på en sekund

20130418-101111.jpg

Har just genomlidit något av det värsta i mitt liv. Aston, Mästerklättraren, trillade ner baklänges från sin tripptrapp-stol och landade på bakhuvudet. Efteråt försvann han bort flera gånger så jag ringde vårdcentralen. Rådet där; ”Ring ambulans nu.”.

Rädslan då… Tårar. Aston som somnade om och om igen. Fruktansvärt. 112. De skickar ambulans. Vikto kommer hem.

Väntan och Aston blir lite piggare. Tittar på saker, pekar. Och när ambulanspersonalen kommer in bjuder han på leenden och flört. Syresättning och puls är bra. Aston är godkänd. Skönt.

20130418-101537.jpg

För en stund sedan somnade han ändå. Det gick inte att hålla honom vaken längre. Det är skrämmande som fan, men jag vet inte om det bara är smällen som gör honom trött, han skulle ändå sova om en stund. Så han får sova, men jag väcker honom var tionde minut.

Min älskade skatt…

8 thoughts on “på en sekund

  1. Oj vad läskigt!!! Han blev säkert helt slut, både av smällen, rädsla, chock. Barn brukar somna då. Men usch så otäck. Kram på dig och kram på Aston!!!

  2. Åh, det är så otäckt när dom små slår sig. Du gör helt rätt som låter honom sova men som puttar på honom då och då så att du ser att han reagerar. Barn, precis som vuxna, blir trötta av sånt här och av all uppståndelsen. Då behöver dom vila. Du fick säkert bra råd av ambulanspersonalen, på 1177.se finns också mycket bra att läsa. Skulle ni tycka att han beter sig konstigt senare idag eller att ni bara blir oroliga så ska ni inte tveka på att ringa eller åka med honom till vårdcentralen eller sjukhuset, alltid ta det säkra före det osäkra. Kram från Frida /Distriktssköterska

  3. Neeeej fruktansvärt… Det är hemskt när något sådant händer. Hemskt… Alfred fick kokande soppa över sig när han bara var ett… Akut till brännenheten i Linköping. Tack gode Gud för den svenska vården!!!
    Kram och hoppas han snart är pigg igen och INTE klättrar!
    Kram K

  4. Förstår precis rädslan. Min son är ju 2v yngre än Aston och ramlade i mitten av januari och slog pannan hårt i dörrkarmen. Han gallskrek och bulan växte. Försökte trösta honom men det gick inte. 10 minuter senare när jag fortfarande försökte få han lugn och höll han i famnen så somnade han helt plötsligt och det gick inte att väcka honom. Jag skrek, nöp och skakade armar och ben, lyfte ögonlocken men ingen reaktion. Jag började gråta och fick smärre panik. Försökte ringa barnmottagningen men skulle bli uppringd någon timme senare så jag ringde 112 och de skickade ambulans. När de väl var på plats så vaknade Hjalmar tittade sig yrvaket omkring så vi stannade kvar hemma. En stund efter att ambulansmännen åkt och pappa kommit hem ville Hjalmar spela innebandy så då kunde vi andas ut 🙂

    Men den paniken som du också upplevde är det värsta som finns. Men vi är ju småbarnsföräldrar så vi kommer nog bli rädda många fler gånger men det går ju inte att undvika när vi har få fina underverk.

    Kram från A-K i Vmo

  5. åååå fy 17, skönt att han är bättre! Lättberörd som jag är, stiger tårarna i ögonen.

    Stor kram Ylva

  6. Åh, fick också tårar i ögonen när jag läste! Man får nästan panik bara av att läsa om sånt här, usch så rädd man blir när det händer.
    Vilken tur att det inte var någon fara!

  7. Men åh lilla gubben, fy vad hemskt! Hoppas både Aston och ni mår bättre nu, men du gör rätt i att hålla ett vakande öga, vi gjorde likadant efter att Einar störtdykt på bakhuvudet.

    Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s