it all falls down

20130512-165023.jpg
De två bästa jag vet i hela världen.

Pappa och lillebror har åkt hem. För flera timmar sen nu. Det kändes som att jag gick in i en djup depression så fort de gick utanför dörren. Jag stod där, i strumplästen, och vinkade dem adjö. Log lite åt hur pappa såg för stor ut för den lilla, lilla, röda bilen, men grät inombords.

Det känns så tomt.

Jag borde inte reagera så här starkt och jag vet inte varför jag gör det. Enda orsaken jag kan hitta är att jag har mens, men jag brukar inte bli så värst påverkad av den. Och just nu känns det som att jag aldrig vill göra någonting, någonsin igen. Ingenting betyder någonting.

Väldigt jobbig känsla. Och jag har massor att göra. Fy.

20130512-165500.jpg
Men i går var jag glad.

2 thoughts on “it all falls down

  1. Jag förstår precis vad du menar, jag brukar också känna så när mina föräldrar åker härifrån. Mina föräldrar är lite till åren komna och börjar bli lite skraltiga och det känns alltid som att det är sista gången jag kommer att få se dom när dom går härifrån. Har inga tips på hur man slipper den känslan men du är iallafall inte ensam om att känna så!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s