allt som betyder något

20131009-231221.jpg
Kungen på Hemköp i dag.

De senaste dagarna har jag drabbats av ett hemskt dåligt samvete. Jag känner att jag är en dålig mamma av flera olika anledningar.

1. Aston går på dagis fastän jag är hemma hela dagarna. Ja, jag jobbar ju hemifrån, så jag får ju ha honom på dagis, men jag måste inte. Ändå har jag det. Som att jag typ inte vill träffa honom. Vilket jag självklart vill. Han har ju trivts på dagis sedan första sekund. Så därför har vi honom där. Han älskar ju det. Men sista veckan har han varit lite mer återhållsam när vi lämnat honom och då känns det värre.

2. Jag är borta mycket på kvällarna. Handbollen tar ju sin tid, så är det ju. Och handbollen gör mig hel. Lyckligare. Och då tänker jag att jag blir en bättre människa, en bättre mamma. Men Aston vet ju inte det. Han vet bara att jag lämnar honom varje kväll och det har börjat göra ont i hjärtat på mig. Han har aldrig varit särskilt mammig och det är/var jag glad för, för han är verkligen en självständig individ. Men på sistone är jag mer och mer central i hans liv och då känns det mer och mer som att jag sviker honom varje gång jag lämnar honom.

3. Denna jävla iPhone. Från och med i morgon är det jag som lägger ifrån mig denna djävul till apparat när Aston är i närheten. Så enkelt är det. Slutfjantat nu.

I kväll satt jag bredvid hans säng i en kvart och bara tittade på honom, pillade honom i håret och sa att jag älskar honom, om och om igen. Beundrade hur en mänsklig varelse kan vara så fulländad och skänka så oerhört mycket känslor. Hur han har gjort mitt liv komplett. Det finns ingenting som är viktigare än han. Ingenting.

20131009-232757.jpg

2 tankar om “allt som betyder något

  1. Hej!
    Klart du inte är en dålig mamma! Jag känner igen mig så väl 🙂
    Vad skönt ändå att han trivs på fsk, det brukar gå i vågor. Jamie blev hysterisk nästan efter ett juluppehåll, det var jättesvårt att lämna honom, men såfort jag gått, blev han sitt glada jag igen 🙂 vi föräldrar behöver något att göra som gör oss ”hela” som din handboll. Du blir en bättre mamma om du får göra ngt som är bara ditt!
    Och den där jäkla telefonen, den borde jag med lägga undan 🙂
    Kramiz
    Ylva

  2. Känner igen mig så väl! Tack för att du sätter ord på detta! Och som sagt – JÄVLA TELEFON! Man e ju som en jävla knarkare… Kan du inte köra en 30 dagars-utmaning med att inte hålla på med telefonen när man har andra människor omkring sig? Haha, typ som Plankan-utmaningen, hade ju varit sjukt kul =) Kram på dig // Therese (din gamla kompis från Torslanda du vet)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s