en dag för mor och son

20131227-112410.jpg

En fredag som känns som en måndag, men ändå inte, ja, det blir lite speciellt med julhelg mitt i veckan och inget jobb för någon i familjen.

Denna dag skiljer sig dock lite från övriga denna veckan då pappan i familjen är iväg på roligheter med sitt grabbgäng. De har ett par träffar om året då (nästan) alla kan vara med, så de kör järnet från tidig morgon till sen natt. Lite jakt, lite poker, lite bastu och många öl och mycket skratt. Verkligen ett härligt gäng som jag är glad att Vikto har. Önskar att jag själv hade ett sånt gäng vänner.

Aston var snäll och tog sovmorgon ända till nio, vilket ju inte var mer än rätt när han var envis nog att vara vaken till 23 i går. Nu har vi ätit en sen frukost, kollat lite på Barnkanalen och nu leker chefen med några av sina miljoners julklappar han fått de senaste dagarna. Brio-tågbanan har utökats rejält, ett garage har flyttat in i huset och så även en stor folkabuss. Tur att vi har gott om plats i huset!

20131227-113044.jpg

Jag fick liknande vantar förra julen och har använt dem så pass mycket att de gått sönder, så i år önskade jag mig nya. Det fick jag och Aston med! Så himla fina! Kanske att han inte vrålskriker av sig dessa som med alla vanliga, klumpiga vantar. Win-win i så fall, för visst är de fina?

Har ni haft en bra jul? Hoppas det!

trött i kubik

20131226-143214.jpg
Mina fina Hummel-shorts som jag fick i julklapp. Av mig själv.

Hemma igen! Kom i går eftermiddag och firade sedan julafton nr 2 hemma hos Viktos föräldrar. En mycket bra jul med finfin mat och massvis med fina och bra julklappar. Är så tacksam!

20131226-143421.jpg
Modig Aston skakar hand med tomten.

Något som jag däremot inte är tacksam över, utan snarare väldigt trött på, är att jag fortfarande är sjuk. Förra veckan var jag febrig, men det gick över fort. Sedan var jag frisk i en hel dag innan jag i söndags drog på mig en monsterförkylning som sedan inte lugnat ner sig det minsta. Snarare blivit värre.

Så himla tråkigt att må så här. Så himla tråkigt att inte kunna träna när jag hade världens tillfälle att köra rehab för mitt onda knä nu under uppehållet. Så himla tråkigt att mitt humör svajat betänkligt de senaste dagarna till en följd av detta.

Jag är så täppt i näsan och så ur form att jag blir andfådd av att ta på mig skorna. Fett…

Här hemma ser det dessutom ut som kriget nu, med halvt uppackade väskor och fem tusen julklappar utspridda över 150 m2. Haha. Ja, ”stackars oss”.

Färdiggnällt.

20131226-144106.jpg
Vendela och Aston på ”riktiga” julafton.

big things going

20131220-234517.jpg
Jag i by airaM-outfit i kväll.

Det har varit en väldigt, väldigt händelserik vecka. Så mycket stora och viktiga saker har hänt att jag inte ens vetat var jag ska börja. Vet fortfarande inte.

Bland annat har vi fått en ny huvudtränare i Hallby Dam. Vår gamla 1:a-coach kommer gå in som assisterande och Tobias Nordendorph tar huvudansvaret. Det känns riktigt bra, om ni frågar mig.

20131220-235244.jpg

Ursäkta bilden, men så här ser min högerhand ut för tillfället. Åkte på en lite halvt otäck skada förra veckan borta mot Tumba. Hann spela precis en minut innan oturen var framme och jag fastnade i en motståndares arm när hon sköt. Fingret böjde sig så pass långt bak att skinnet släppte. Helt galet egentligen, men det har läkt bra och tur i oturen är att vi ju har uppehåll i matchandet till 11:e januari, så jag missar inga matcher i alla fall.

20131220-235626.jpg

Annars har det mest varit jobb för hela slanten denna vecka. Många julklappar från by airaM som skulle göras klart och skickas. Och i kväll har vi haft en lugn och fin avslutning på denna sista hektiska jobbvecka hemma hos Viktos föräldrar med kinamat och härligt sällskap. Jag älskar att vara där. Aston med.

Tyvärr vaknade Aston efter bara fem minuters sömn här hemma, skrikandes och tog sig för örat. Öroninflammation säkert. Hans öroninflammationer har alltid så bra timing. Tre charterresor och så en jul nu. Hoppas, hoppas att den försvinner lika fort som den kom. Lille gubben…

tills nästa gång

20131215-004005.jpg
Innan avfärd i kväll.

Det gick inte bra att sjunga i kväll. Men det gick. Jag grät och samlade mig säkert tio gånger om innan sången var slut. Mikael Wiehes. Den jag kunde va. Han skrev den till Björn Afzelius när han dog och den är en av de absolut finaste sånger jag vet. Det var självklart att det skulle vara den.

Och trots att jag halvt bröt ihop så vet jag att det var uppskattat. Det räcker för mig. Det kändes bra.

Och att träffa Bodil, Karins fantastiska mamma, och prata och skratta och gråta i lugn och ro gav mig livsglädje för ett helt år. Vilken stark människa hon är. Vilken förebild.

Inte konstigt att Karin var som hon var.

20131215-004433.jpg

alltid saknad, aldrig glömd

Jag sitter i soffan och gråter. Stilla. Tänker på denna dag för två år sedan, 14 december 2011. En dag lik alla andra för de flesta, men inte för oss i Hallby Handboll.

Vår Karin, ett av Hallbys hjärtan, en av Hallbys riktiga eldsjälar, vår vän, lagkamrat och mentor, omkom då i en tragisk bussolycka på väg 26 utanför Mullsjö.

”Karin är död.” sa Emma i telefonen. ”Vilken Karin?” svarade jag, fastän att jag ju fattade vem hon menade. Och jag kan fortfarande inte greppa hur en människa med så mycket liv i sig bara kan dö. Hur så mycket skratt och glädje bara kan tystna. Hur hon fortfarande inte trillat in på Kåken med en kaffe och snus och avslöjat sitt mycket usla skämt.

Men nej, inget skämt. Karin är fortfarande smärtsamt frånvarande och hur jag ska klara att hålla ihop det när jag ska spela och sjunga för henne i kväll på ”Karins dag” är en gåta. Kanske kan hon lugna mig där och då.

20131214-083615.jpg
Karin blev 31 år gammal.

Tack, för allt du gav.
Tack, för allt du var.

det är visst nån som är tillbaka

Bild

Helt omotiverad bild på Aston från i går.

Jobbade natten till i dag och sov därför till strax innan 15. Till en följd av det sitter jag nu vaken vid 01 och fixar med julklappar över nätet. Match i morgon, i och mot Tumba. En mittiveckan-match, älskar såna. Känner ingen stress över att jag inte sover än, för jag har ingen tid att passa i morgon bitti. Visst, jag har en del jobb att ta itu med och ska hinna till A6 innan samling vid 13.25, men det finns gott om tid (säger jag nu)…

Och där fick jag skrivkramp. Typ. Jag bloggar ju så sällan nu att när jag väl bloggar finns det så mycket jag vill ha med. Omöjligt, förstås. Att vi var i Stockholm i helgen, att vi förlorade mot Tyresö med 24-27, att vi var på en kanontrevlig fest i lördags, att Vikto till slut tyckte att det var dags att gå hem och jag tyckte ”Redan? Vad tråkig du är?” och han svarade ”Ehh, klockan är halv fyra?”, att jag plötsligt känner att handboll är roligare än på länge, att allt känns lätt och svårt på samma gång. Ja, exakt vad ska jag skriva?

Jag sitter vid datorn nu, det har ni nog förstått vid det här laget. Låter fingrarna svepa över tangenterna och sen är jag där. Där. Vill hitta dit igen, där jag skrev – varje dag – öppet och ärligt och jäkligt naket. Jag trillade in på min gamla blogg häromkvällen och kunde sakna hur jag skrev då. Livet var sämre, men bloggen var bättre. Men det är inte samma nu. Jag har sagt det förut och jag säger det igen – hellre bra liv än bra blogg. På något sätt vill jag ändå skriva av mig på samma sätt som förr, men jag vet inte hur. Inte samma sak med dagbok, för mig. Jag vill ändå ha utbytet med andra människor, men utan att det blir alldeles för nära. Det ät ju inte bara jag i mitt liv nu, inte bara upp till mig.

Men om jag plötsligt börjar skriva på ett annat sätt, i mer dikt- än dagboksformat, så vet ni varför.

God natt.

Bild

a bit chilly

20131206-084735.jpg

I dag är min lille skatt hemma med mig och myser i snökaoset. Jag har ju varit borta väldigt mycket på sistone så nu kände jag att vi behövde en hel dag tillsammans. Så här sitter vi och tittar på allt möjligt på iPaden. Mycket bussar, men även Musse Pigg helt plötsligt! Har aldrig hänt förut.

I dag är det ju tänkt att jag (och Vikto) ska iväg igen, nämligen till Stockholm. Vi har match där i morgon, mot Tyresö, så då tänkte jag och Vicke att vi skulle få en hel helg tillsammans, för även vi har missat mycket tid på sistone. Nu får vi väl dock se hur det kommer gå med att köra bil i denna lilla storm called Sven. Här i Skillet blåser och snöar det riktigt ordentligt. Ett träd har fallit på en tomt bara 50 meter bort och det är halt som tusan. Uppåt Linköping och Norrköping har jag dock fått rapporter om att det är kolugnt, likaså i Stockholm. Så vi får väl se…

Annars tycker jag att det är skitnice att snön äntligen är här. Älskar snö!

lite lugn, lite ro

IMG_1536Denna bild, på mig och en tre veckor gammal Aston, får illustrera min trötthet denna helg.

Ännu en PT-helg är avklarad, den tredje i ordningen. Sex stycken kvar, sedan är jag utbildad Personlig Tränare, kostrådgivare och HLR-instruktör. Fantastiskt! I helgen hade vi alltså vårt andra och sista anatomiprov. Det var svårare än det första, så ett MVG blir det inte denna gång. VG om jag har tur. Jag vet att jag klarade det i alla fall, men mina krav är ju lite högre satta än så. Nåja, inget jag kan påverka nu.

I lördags fick jag återigen ta lite ledigt från utbildningen för att åka till Jönköping och spela match. Denna gång stod Partille för motståndet och det var jävlarimig dags för oss att visa att vi inte hör hemma i botten av tabellen. Det tycker jag verkligen att vi visade, framför allt genom ett riktigt bra försvars- och målvaktsspel, och vi vann matchen på ett kontrollerat sätt med 22-17. Deras två bästa målskyttar under säsongen hade vi mycket bra koll på och de gjorde bara ett spelmål tillsammans. Kanonjobb av oss! Framåt var det inte lika bra, men tillräckligt, och vi hade stor nytta av inlånade Ellinore Jörgensén. Hon är ju från Jönköping från början, men spelar nu i Eslöv i elitserien. Under deras uppehåll nu i december ska hon vara med oss i tre matcher, alltså två matcher till. Mycket välkommet! Fyra mål fick hon till. För egen del blandade och gav jag, minst sagt.

Onödigast av allt var min satsning på högersidan med två minuter kvar där jag visserligen gjorde mål, men gav allt fokus till satsningen och inget alls på landningen, vilket gjorde att huvudet dunkades i golvet och nacken fick sig ännu en rejäl törn. En ”stukad” nacke enligt min lärare, som även är naprapat. Ska till vårdcentralen strax så får vi se vad som sägs där. Jag har i alla fall mycket ont i hals, nacke, runt höger skuldra och ner i ländryggen och i natt har jag vaknat flertalet gånger med bortdomnade armar, vilket inte känns så bra. Typiskt mig. Så typiskt mig.

I dag har jag i alla fall fått sova ut, vilket var nödvändigt efter en tung helg. Jag har kört ca 70 mil ensam i bil under helgen, sovit lite så där halvt för lite, varit fokuserad både psykiskt och fysiskt och i går när jag kom hem till Skillet vid 16-tiden ville jag helst gå och lägga mig på en gång. Trots det somnade jag inte förrän vid midnatt, så efter att ha varit uppe med Aston och Vikto i morse vid 06 så somnade jag om och sov till 10. Väldigt, väldigt skönt.

Nu ska jag jobba lite till här, sen bär det alltså av till vårdcentralen. Wish me luck.