alltid saknad, aldrig glömd

Jag sitter i soffan och gråter. Stilla. Tänker på denna dag för två år sedan, 14 december 2011. En dag lik alla andra för de flesta, men inte för oss i Hallby Handboll.

Vår Karin, ett av Hallbys hjärtan, en av Hallbys riktiga eldsjälar, vår vän, lagkamrat och mentor, omkom då i en tragisk bussolycka på väg 26 utanför Mullsjö.

”Karin är död.” sa Emma i telefonen. ”Vilken Karin?” svarade jag, fastän att jag ju fattade vem hon menade. Och jag kan fortfarande inte greppa hur en människa med så mycket liv i sig bara kan dö. Hur så mycket skratt och glädje bara kan tystna. Hur hon fortfarande inte trillat in på Kåken med en kaffe och snus och avslöjat sitt mycket usla skämt.

Men nej, inget skämt. Karin är fortfarande smärtsamt frånvarande och hur jag ska klara att hålla ihop det när jag ska spela och sjunga för henne i kväll på ”Karins dag” är en gåta. Kanske kan hon lugna mig där och då.

20131214-083615.jpg
Karin blev 31 år gammal.

Tack, för allt du gav.
Tack, för allt du var.

One thought on “alltid saknad, aldrig glömd

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s