fredag, jag är trött

20140328-071801.jpg

God morgon fredag! Eller ja, det känns som middag redan eftersom mina käre, underbare, fantastiske, ÄLSKADE son vaknade 05.40 efter att en hel natt ha torterat mig med sparkar och slag i huvudet. Detta trots att han somnade först efter 23 i går. Säger det rakt ut; Det är helt ORIMLIGT att sova så lite när man är 2,5 år!!!

Ok, sansa mig.

Inga spyor i natt i alla fall. Han mår bra nu. Men vi stannar förstås hemma från dagis i dag ändå. Sen har vi en hel helg framför oss, helt oplanerad nästan. Får skakningar i kroppen pga vet inte hur man gör. Kan man gå kurs nånstans? Aja, det löser sig.

20140328-072209.jpg

Kan passa på och tipsa om att det är fri frakt på byairam.se i dag! Ange bara koden FRIFRAKT, så slipper ni den lilla extrakostnaden.

Trevlig fredag på er!

as i see it, we’ve only just begun

Åh, jag och ett par vänner har ett så himla roligt (och stort!) projekt på gång nu och jag är SÅ JÄVLA TAGGAD. Kan inte avslöja exakt vad det handlar om än, men om ni följer mitt pt-konto på instagram (@ptairam) så kommer ni få lite hints. Över huvud taget så är jag laddad för ett nytt liv som Personlig Tränare, kostrådgivare, HLR-instruktör och HBP-testledare. Shit, vad jag är glad att jag ganska spontant anmälde mig till denna PT-utbildning för ca ett år sedan. Jag kan inte fatta att vi bara har tre helger kvar av de nio man ska göra, sen är jag licensierad PT. Fantastiskt.

Handbollen kommer ju fattas mig, så klart. Jag älskar att gå ut på handbollsplanen, med hundratals ögon på mig och mitt lag, och att få ge allt och kanske eller kanske inte vara bäst på planen. Det har alltid varit min drivkraft – att bli bäst. Bäst blev jag aldrig, men jag tror aldrig att jag slutade utvecklas. Nu, när jag lägger av vid 28 års ålder, känner jag fortfarande att jag utvecklades som handbollsspelare och människa, ända in på sista veckan. Den drivkraften ska jag bära med mig i mitt nya liv. Aldrig nöja mig, aldrig sluta växa, aldrig sluta utvecklas.

Är ni med mig?

DSC_0001_2

så kallade dubbla känslor

20140326-192343.jpg

Sitter i lilla badrummet och tittar på när Aston duschar. Det är så mycket leksaker i duschen att jag undrar hur han ens får plats att sitta. Dags att rensa lite, kanske.

Redan onsdag kväll och jag vet inte hur det är med er, men det känns som att tiden flyger och står stilla på samma gång? Typ dagarna går jättefort, men veckorna står still. Jag försöker att alltid få ut maximalt av min tid, men på sistone har jag fått pausa lite. Tror att min kropp behövt/behöver det. Känner mig klen och stark på samma gång. Tänker att alla väl har fullt med saker i vardagslivet samtidigt som de undrar hur jag hinner med. Men jag gör ju knappt något alls, känns det som. Vet inte om jag tappat bort perspektiven någonstans på vägen…

Oj, vad flummigt. Haha! Nåja. I morgon har vi lite avslutningsträning med handbollen, sen är det över. Finito. Då väntar bara en lagfest som förhoppningsvis blir legendarisk.

Hepp, nu ska jag kika vidare på Asse-Basse. Min skatt.

20140326-193153.jpg
Högst omotiverad bild på mig.

det blir bra

20140324-091229.jpg

Denna vackra vy passerade vi, jag och pappa, när vi i går kväll lämnade Uddevalla efter säsongens och karriärens sista handbollsmatch.

Vi spelade oavgjort mot Kroppskultur, 28-28, och det gick bra för mig, trots att jag blev punktad från start. Sju mål, varav ett på straff, var ett skönt avslut på en underbart rolig handbollskarriär. Bakåt gick det sämre, men man kan väl inte få allt…

Jag är oerhört glad att pappa följde med på min sista match. Stöttningen efteråt, från pappa och från mina lagkamrater, var viktig. Jag grinade väl ungefär oavbrutet från Uddevalla till Göteborg, där pappa hoppade av, och sen körde jag smått apatisk de ca 18 milen hem till Skillingaryd där jag missade Aston med en kvart. Han sov så sött när jag kom hem och jag och Vikto myste i soffan till El Classico.

Nu är jag ”hemma”. Nu är handbollslivet (snart) över. Dags för familjen att få ta mer plats och tid.

Det blir bra.

under en filt

Matchen i måndags. Mot Skara. Vi vann den. Vi kämpade för och med varandra, varenda en på planen bidrog till att vi besegrade Skara med 27-24. En liten anledning till att vi var extremt taggade kan ni läsa om här.

Jag kände en stor lycka under och efter matchen. En stolthet. Jag blev även lite arg och ledsen över att vi inte plockat fram dessa takter tidigare. Då hade inte Hallby dam behövt spela division 1 nästa år.

Men nu är det som det är. På söndag spelas sista matchen och jag vet fortfarande inte om jag kan vara med. Det vet jag först i morgon när jag kommer till skolan, ja, det är ju PT-utbildning i helgen. Hälsoprofilbedömning, som kräver 100% närvaro… Så vi får se om det blir en sista handbollsmatch eller om den tjocka tanten redan sjungit.

20140320-124754.jpg

Den här veckan har inte blivit alls som jag tänkt. Jobb 7-16 mån-tors blev till 7-16 på måndagen, VAB/sjuk tisdag, drygt en timmes jobb och sjuk i går och hemma sjuk i dag. Bra andravecka på jobbet! Not. Inte mycket att göra åt dock. Så nu ligger jag under en filt i soffan och förbereder mig inför helgen.

Finns ju saker jag behöver göra hemma, men jag har bestämt mig för att vila helt och hållet i dag. Låta mig själv vara sjuk. När man, som jag, sköter sitt företag hemifrån är det väldigt lätt att jobba lite hela tiden och på så vis aldrig slappna av. Några jobbrelaterade grejer har det blivit i dag, men nu ska jag ligga här i soffan tills mina kärlekar kommer hem.

Mensvärken från Mordor gör ju inte denna dag bättre, kan ju tilläggas…

det här är slutet på resan och början på en ny

20140316-195638.jpg

Sitter i soffan efter en lång och tuff helg och tårarna trillar längs mina kinder.

Sista veckan har jag, och förmodligen resten av mina lagkamrater, varit fullt fokuserade på morgondagens hemmamatch mot Skara. Vår sista hemmamatch och näst sista match i serien. Två poäng där och vi skulle få till en direkt avgörande match mot Kroppskultur i sista omgången nästa helg. Om inte Partille tog mer än en poäng de sista två matcherna.

I dag vann Partille borta mot Caperiotumba med 24-21.

Detta innebär att vi som mest kan ta oss förbi Kroppskultur och det räcker inte, utan vi kommer sluta sist eller näst sist och åker då rakt ur serien.

Det känns så tomt nu att ni förstår inte. Jag har åkt ur serier förut och det är lika pissigt varje gång. Men nu är detta troligtvis min sista säsong i karriären och det är inte så här jag vill sluta.

Nästa helg har vi en viktig PT-helg i Göteborg. På söndag slutar vi kl 16.30. Samtidigt börjar vår match mot Kroppskultur, i Uddevalla. Hade matchen gällt något hade jag fått se till att ta mig dit i tid, om så på sekunden till matchstart. Nu vet jag inte hur det blir. Så hastigt och (o)lustigt kan det bli så att jag spelar min allra sista handbollsmatch i morgon kväll.

I takt med att jag skriver detta blir mina kinder allt blötare, tårarna svårare att stoppa. Mycket för egen del, för att mitt liv som handbollsspelare troligtvis snart är över, men även för lagets och klubbens skull. Klubben har behandlat oss bra i år, väldigt bra. Gjort allt de kunnat för att vi ska ha förutsättningar att lyckas. Jag önskar att vi, jag, kunde gjort mer. Fyra vinster, hittills, på 20 matcher är naturligtvis alldeles för klent. Och det spelar, som sagt, ingen roll att merparten av våra förlustmatcher förlorats med tre mål eller mindre – man får inga hederspoäng i handboll.

Jag vet att mitt liv har ett syfte ändå. Jag har två grabbar som jag älskar och som älskar mig och ett stabilt och fint liv i övrigt. Jag har ingenting att klaga på, så jag förstår om ni kallar mig bortskämd när jag säger att jag kommer känna mig halv utan handbollen. Jag är inte jag utan handboll. Inte nu i alla fall. Men jag får helt enkelt se till att skapa ett nytt jag. Hur fel det än känns.

Men först ska jag göra mitt livs match i morgon och som lag ska vi visa att vi inte är så dåliga som tabellen visar. Kom gärna och heja! Avkast 19.00 i Arenan i Jönköping.

Hej då.

jag snackar på

20140315-090345.jpg

I dag sitter jag i båset i A-hallen i Jönköpings Idrottshus och agerar speaker på USM-finalsteget i handboll. Jätteroligt på flera sätt! Jag får höra mig själv prata (vilket jag uppenbarligen älskar) och det är alltid, alltid fantastiskt att uppleva ett finalsteg i handboll. All denna lidelse, glädje, spänning – det här är idrott!

20140315-090859.jpg

and i think to myself what a wonderful world

20140312-202640.jpg

I dag efter dagis och jobb åkte vi alla tre ut till vännerna i Hagshult – August, Frida och Ubbe. Det var strålande vårväder, men vi var ändå inne så att barnen kunde leka lite friare och vi vuxna kunde fika, hehe. Jag FUSKADE och åt rabarberpaj. 64:e av 100 nyttiga dagar är jag inne på och det är ytterst få gånger jag stoppat i mig något jag inte ska, men i dag gjorde jag det. För att jag ville. Men jag kör ändå på till 100 dagar! Bara för att jag ”repat bilen” en gång behöver jag ju inte repa hela bilen.

20140312-203029.jpg

Jag säger det varje gång jag är där och har skrivit det även i bloggen många gånger, att jag älskar deras hus. Omgivningen, trädgården, inredningen – allt. Ett av mina favoritställen, helt klart.

20140312-203259.jpg
Det blev lite mys med katten Silas också.

När Aston var alldeles för gnälltrött åkte vi hemåt, men först förbi Viktos syster så hon kunde klippa honom. Nu är vi alldeles slut och jag ska ställa mig och laga mat? Haha, tjena.

20140312-203821.jpg
Jag i dag.

Hoppas att ni haft en bra dag!

full kebabrulle

Herrejösses, nu är det mycket…

I måndags började jag nytt jobb. På Hertz biluthyrning, som ligger på Finnvedens Bil i Värnamo. Jag kommer jobba framför allt måndagar och fredagar framöver, men ibland, som nästa vecka, blir det mer, när min chef är ledig. Även i sommar blir det fyra veckors heltid. Det känns så jäkla bra! Gjorde alltså mitt första pass i måndags och det var jätteroligt! Tiden bara flög iväg och jag lärde mig massor.

Anledningen till att jag tog detta jobb var för att det blivit allt färre timmar på mitt extrajobb på Epab Bemanning och räkningar betalas tyvärr inte med kärlek och god vilja, så lite mer cash behöver komma in. Men tror ni inte att Epab-chefen ringde i går då, jodå. Så natten till i dag blev det jobb på mitt vanliga ställe ute i Hillerstorp, så i dag sov jag till 14.30.

I och med mer jobb försvinner ju, logiskt nog, tid som jag tidigare haft här hemma, som jag kunnat lägga på by airaM och PT-utbildningen/PT-kunder. Nu blev det genast mer stressigt, kan jag säga. Jag försöker boka in kunder (har fyra stycken på kö!), men finner knappt några lediga tider och det är ju surt, förstås. Dessutom är tanken att jag ska agera speaker på USM-finalsteget i handboll som spelas i Jönköping i helgen, men jag vet fasen inte hur jag ska få ihop det med barnvakt. Viktor är i Stockholm hela helgen, för den årliga bandyhelgen med sina vänner, så det har kört ihop sig lite, kan man säga.

Dessutom ska jag ju hinna med min egen träning och handbollsträningarna finns det ju tid för, de ligger ju där de ligger, men så värst mycket gym hinns inte med denna veckan. Det skulle i så fall vara i morgon, på dagen.

Oh well, allt detta är ju självvalt, så jag ska absolut inte klaga och det gör jag inte heller. Bara konstaterar att DET ÄR MYCKET NU.

Och där ringde Vikto och sa att han sitter fast på jobbet, så jag måste gå och hämta Aston, som ska hämtas om tio minuter. Och här sitter jag i trosorna, osminkad. Framförhållningen osv…

IMG_7784Kanske sitter han och leker med gardinringarna när jag kommer?

 

tillbaka

20140311-225633.jpg

Hallå i stugorna!

Ledsen för lång frånvaro, men i helgen kraschade min telefon totalt och det är ju därifrån jag bloggat mest de sista åren och med dagarna fulla med jobb (i går) och träning (i går och i dag) och sömn (i dag, för att jag ska jobba i natt) så har datorbloggande inte heller hunnits med. SÅ. Nu vet ni det.

Som ni ser på bilden är dock en ny iPhone 5S nu i min ägo, så nu ska jag väl komma tillbaka lite på banan.

Sov gott med er, hej hej!

throwback thursday

DSC_0101

DSC_0092

I december 2012, hemma hos kompisen August i Hagshult. Så små de var, våra hjärtan. Och i sommar ska August bli storebror, så himla skoj!

DSC_0060_2

DSC_0057_2Go liten tjockis i sin fåtölj i november 2012, alltså ganska precis ett år gammal.

DSC_0971En liten tårtätarkille på sitt ettårskalas i november 2012, haha!

Tiden går…

 

 

svart, röd och gul

20140306-190347.jpg

I dag fick mitt älskade hjärta sin första cykel – en springcykel.

”Oj, oj, oj!!!” utbrast han när han fick syn på den, satte sig på den och sen trillade direkt. Den är lite, lite stor än, men om 1-2 cm till passar den perfekt.

20140306-190853.jpg
Stor kille.

börja spela handboll

20140305-114345.jpg

Här ser ni var jag hänger i dag! I en liten gympasal på en skola i Huskvarna utanför Jönköping.

Vad gör jag där då?

Jo, 14-16 mars spelas ett USM-finalsteg i Jönköpings Idrottshus. Sveriges åtta bästa lag i sex olika klasser (tjejer och killar födda 95-96, 97-98 och 99) gör upp om att bli bäst i Sverige. Jag har själv spelat två finalsteg med Kärra HF och lyckades som 15-åring vinna SM-silver i vad som då kallades ICA-cupen.

Inför detta finalsteg gör Svenska Handbollsförbundet en liten raid och skickar ut några av oss handbollsspelare på skolor runt om i Jönköping för att öka intresset bland de yngre. Ett mycket bra initiativ, anser jag.

Det är alldeles för få ungdomar som spelar handboll i dag. För många väljer innebandy, vilket jag personligen tycker är synd då innebandy är en så liten sport internationellt. Om detta kan få en unge till att börja spela handboll så är det en vinst.

Forza handboll och forza Hallby!

20140305-115048.jpg

den flög, den med

Jahopp, där var även denna helg över. Och kvällen försvann i ett nafs då det tog över en timme att få Aston att somna och först klockan 22 låg han och sussade sött i sin säng. Fram tills dess skulle han sjunga, klappa händer, böka runt och låtsassnarka i en timme och en kvart. Gulligt, om det hade varit någon annans barn, typ på film. Lite halvirriterande nu. Men skam den som ger sig osv.

20140302-235846.jpg

I går spelade vi match borta mot Hellton och det blev stryk i dubbel bemärkelse. Förlust med 21-32 och en käftsmäll som gav en rejäl svullnad. Inget av det känns helt ok. Fattar fortfarande inte hur siffrorna blev så stora, det känns inte som att de speglar matchen. Men Hellton förtjänade segern och jag tror inte att de skulle göra bort sig om de lyckas ta sig till elitserien.

Själva behöver vi vinna alla våra tre sista matcher om vi ens ska ha chans att hänga kvar i serien. För jävligt att det har gått på detta vis. Piss, rent ut sagt. För många hedersamma förluster och man får, som bekant, inga tröstpoäng, så vi får skylla oss själva för vårt dåliga psyke/brist på rutin. Men vi har fortfarande chansen, så än tänker jag inte kasta in handduken.

20140303-000412.jpg

I dag hade jag ett PT-pass med en vän och hon var så grym! Efteråt passade jag på att köra 30 ganska jobbiga minuter på cykeln på gymmet. 17,7 km blev det och det var väldigt skönt att få trampa ur lite skit från gårdagens match. Känner mig väldigt sliten nu och bara tanken på handbollsträning i morgon kväll får mig att vilja gömma mig under soffan.

20140303-000622.jpg

Visst är jag fin?

Hepp, klockan är strax efter midnatt och klockan 08.00 i morgon har jag ännu ett PT-pass på gymmet, så nu är det dags att sova. Hej med er!