det här är slutet på resan och början på en ny

20140316-195638.jpg

Sitter i soffan efter en lång och tuff helg och tårarna trillar längs mina kinder.

Sista veckan har jag, och förmodligen resten av mina lagkamrater, varit fullt fokuserade på morgondagens hemmamatch mot Skara. Vår sista hemmamatch och näst sista match i serien. Två poäng där och vi skulle få till en direkt avgörande match mot Kroppskultur i sista omgången nästa helg. Om inte Partille tog mer än en poäng de sista två matcherna.

I dag vann Partille borta mot Caperiotumba med 24-21.

Detta innebär att vi som mest kan ta oss förbi Kroppskultur och det räcker inte, utan vi kommer sluta sist eller näst sist och åker då rakt ur serien.

Det känns så tomt nu att ni förstår inte. Jag har åkt ur serier förut och det är lika pissigt varje gång. Men nu är detta troligtvis min sista säsong i karriären och det är inte så här jag vill sluta.

Nästa helg har vi en viktig PT-helg i Göteborg. På söndag slutar vi kl 16.30. Samtidigt börjar vår match mot Kroppskultur, i Uddevalla. Hade matchen gällt något hade jag fått se till att ta mig dit i tid, om så på sekunden till matchstart. Nu vet jag inte hur det blir. Så hastigt och (o)lustigt kan det bli så att jag spelar min allra sista handbollsmatch i morgon kväll.

I takt med att jag skriver detta blir mina kinder allt blötare, tårarna svårare att stoppa. Mycket för egen del, för att mitt liv som handbollsspelare troligtvis snart är över, men även för lagets och klubbens skull. Klubben har behandlat oss bra i år, väldigt bra. Gjort allt de kunnat för att vi ska ha förutsättningar att lyckas. Jag önskar att vi, jag, kunde gjort mer. Fyra vinster, hittills, på 20 matcher är naturligtvis alldeles för klent. Och det spelar, som sagt, ingen roll att merparten av våra förlustmatcher förlorats med tre mål eller mindre – man får inga hederspoäng i handboll.

Jag vet att mitt liv har ett syfte ändå. Jag har två grabbar som jag älskar och som älskar mig och ett stabilt och fint liv i övrigt. Jag har ingenting att klaga på, så jag förstår om ni kallar mig bortskämd när jag säger att jag kommer känna mig halv utan handbollen. Jag är inte jag utan handboll. Inte nu i alla fall. Men jag får helt enkelt se till att skapa ett nytt jag. Hur fel det än känns.

Men först ska jag göra mitt livs match i morgon och som lag ska vi visa att vi inte är så dåliga som tabellen visar. Kom gärna och heja! Avkast 19.00 i Arenan i Jönköping.

Hej då.

En tanke på “det här är slutet på resan och början på en ny

  1. Men åh 😦 Så tråkigt! Själv är jag världens soffpotatis- ja ok inte helt, aktiviteter ute i naturen är roliga, allt från att plocka svamp, paddla kajak eller rida- men sport och träning är inte min grej. Men jag förstår nog lite ändå- att plötsligt behöva vara utan något man älskar att göra, det är sorgligt. Och som du säger, att sluta i botten är verkligen inte roligt. Jag hoppas du kommer hitta en ny sida inom dig som du kanske inte visste om innan men har tid att ta fram. Kramar till dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s