frågor utan svar

 

Ibland glömmer jag att det var så här hennes liv startade. Mer än ibland. Jag tänker nästan aldrig på det. Vet inte om det är bra eller dåligt… Jag undrar hur nära det var? Hur lite som saknades för att det allra värsta skulle hända? Och jag undrar varför. När. Hur. Frågor som jag vet aldrig kommer besvaras. Det finns inga svar. Och egentligen är det oviktigt. Det viktiga är att hon är här nu. Hos oss. I livet. Vår blomma.

saker med tyngd

Vi är i Göteborg och det kan inte bli bättre. Det är det bästa av allt, ungefär.



Där jag växte upp, på Runslingan.



De jag växte upp med.



Där allting började.



Cirkeln är (nästan) sluten.



Min kusin och förebild med Dahlia.



Vår och vinter, combined.



En till cirkel som slöts.







Två barnbarn och en mormor. Älskar er.

en vacker tid, en kämpig tid



Det är en härlig tid nu. Våren är här. Solen har lyst mer de sista dagarna än under hela december-februari tillsammans.

Dahlia mår bra och vi vuxna med. Aston har det jobbigare just nu. Trots och mycket, mycket känslor om precis allt. Inte en enda sak går oemotsagd här hemma. Det är energikrävande, ja, långt över gränsen här hemma många gånger. Många tårar, skrik och ledsna miner. Men de sista dagarna har vi hittat en väg. Genom att prata om vårt föräldraskap och bestämma oss för en gemensam linje, samarbeta mer och välja våra strider. Prata mer, läsa mer. Lyssna mer.

Det är så lätt att undra vad som är fel på barnen. Vi glömmer lätt vad som är fel på oss själva. Jag tror att vi hittade det och jag tror att det blir bättre nu.

Det måste jag tro.



Lillskrutt.



Storskrutt.



Vi. ❤

växer och frodas



Vår blomma fortsätter växa och må bra! 4720 gram och 58,2 cm efter fyra veckor och fyra dagar. Det innebär 820 g och 4,2 cm ökning sedan födsel. Bra jobbat för en skrutt som hade en skakig start!

Strax är det dags för Dahlia att få en pappa även på pappret – eftersom vi inte är gifta än är det ju långt ifrån självklart att Vikto är pappan (suck…). Tid på Soc kl 14!




Älskar att vårt babyskydd och vagnchassi är kompatibla. Så smidigt!

en bra start



Vi två i dag.

Nu sitter hela familjen i bilen på väg mot Värnamo Sjukhus. Vi ska träffa vår fantastiska barnmorska, som förlöste Dahlia, och gå igenom förlossningsjournalen och prata lite. Det känns väldigt bra att få göra det, speciellt som det kom på initiativ från henne.

Efteråt ska vi hem till Emma, Jakob och Clara och fika och umgås.

On top of it all så är det ju vår i luften! Vilken bra måndag det här är. 

vår lilla blomma

Frida, min vän och blivande tärna, är en duktig fotograf och ni har ju tidigare sett flera av hennes bilder här på bloggen. Bl.a. de hon tog på mig i slutet av min graviditet med Dahlia. De bilderna kan ni se här och här.

För ett par veckor sedan var det dags igen, men då med Dahlia på utsidan. Här är några av bilderna.

_MG_5504

_MG_5566

_MG_5580sv

Dessa små. ❤

_MG_5643sv

_MG_5773

Jag kan inte tacka Frida nog för dessa fina bilder, så jag försöker göra det genom att visa så många som möjligt hur bra hon är. Tack, Frida.

livet har stått på paus sedan du kom

Åh, herregud. Fyra veckor har redan gått. En hel månad är du nu och sedan du kom känns det som att vi gjort allt och ingenting. Som att tiden stannat, fastän snön har smält och de första vårblommorna tittat fram, fastän du växer så det knakar och ditt första leende redan värmt våra hjärtan.

Snart kommer vi nog ifatt, men det är väl ingen brådska ändå? Det är väl så här vi ska ha det ett tag?

Efter några minuter.



Efter 1,5 timme.

Efter några timmar.



Efter ett par dagar.



Efter borttagning av AEG:n.



Efter borttagen sond.



Efter utskrivningsbesked, sex dagar gammal.



Efter hemkomst.



Efter en vecka.



Efter två veckor.



Efter tre veckor.

Och så i dag. ❤

ändå helt perfekt

DSC_0067

Helt ny.

Nej, det blev ingen förlossningsberättelse i dag. Känns som att det varit fullt ös här hemma hela dagen. Vikto och Aston har lekt som bara den, både inne och ute, och jag har antingen suttit klistrad vid Dahlia eller jobbat undan en hel del inne på kontoret. Känns bra att kunna få iväg en del ordrar med tanke på att jag fortfarande inte fått en godkänd SGI av Försäkringskassan och således inte får någon föräldrapenning. Story of an egenföretagare! Så känner ni för att underlätta lite för mig så är ni välkomna att handla på byairam.se, höhö.

IMG_6843

Här får ni en bild på Dahlia, mig och mamma på kvällen samma dag som Dahlia föddes. Direkt när mamma fick veta vad som hänt Dahlia åkte hon hem, packade en väska och satte sig i bilen för att köra de 13 milen från Göteborg till Jönköping. Hon fick träffa oss kanske totalt 1,5 timme på hela helgen, men tvekade ändå aldrig på att åka. För det är jag henne evigt tacksam. ❤

IMG_6851

Tänk att få se sitt bara timmar gamla barn i det här skicket. Det är ju… Ja. Jag har nog inte riktigt bearbetat detta än. Jag känner på mig att jag kommer få göra det lite när jag skriver min förlossningsberättelse. Den lär mynna ut i att jag även skriver om tiden efteråt. Jag behöver det, dels för att bearbeta, men även för att jag vill kunna läsa om det längre fram. Minnas hur det var. Varje detalj.

DSC_0060

När du kom.

nothing less, nothing more

IMG_7828

Här har vi en stor liten lirare som just somnat i soffan i full Frost-mundering, med två Minions som kuddar, samtidigt som han tittade på Alvin och gänget sjungandes What does the fox say.

IMG_7825

Själv sitter jag en liten bit bort med en nacktränande rödtott på bröstet och jag känner just nu att livet är just precis exakt så spännande som jag vill ha det. Faktiskt.

I morgon ska jag försöka mig på att skriva en förlossningsberättelse. Jag lovar inget, men jag ska försöka.

Nu återgår jag till denna:

IMG_7830

dag för dag

IMG_7579

Åhåååå, vad jag bloggar dåligt. Men jag har verkligen inte kommit i fas än. Försöker landa lite och bara njuta av att vi faktiskt är fyra i familjen nu. Aston tar till sig Dahlia en millimeter i taget ungefär och det är en balansgång hela tiden för att inte Aston ska känna sig bortvald.

Inte helt en dans på rosor alltså. Men nästan. ❤

IMG_7559
Minion och Minion.

babysteps

IMG_7093

Från instagram (där jag uppdaterar varje dag under @airamsorb):

Två steg fram, ett steg bak.
Efter att specialister i Linköping granskat resultatet från EEG:t som sträckte sig från fredag kväll till söndag förmiddag visade det sig att Dahlia haft flertalet kramper under denna tid, dock av den arten att de inte synts på utsidan.

I morgon förmiddag tas beslut om hur man går vidare, troligtvis med ryggmärgsprov och magnetkameraundersökning på hjärnan. Vi hade förhoppningar om att hon äntligen skulle kopplas bort från maskiner och sladdar i kväll, men efter detta besked får vi vänta lite till.

Det svider.

Men mitt i allt verkar Dahlia vara alldeles obrydd, så hon får ge mig den kraft jag behöver tills hon blir friskförklarad även på pappret.