Det här är min lillebror, tillika gudfar till Aston, hållandes Aston och Vendela när de är runt halvåret gamla. 2,5 år sedan, således. Time flies.
I dag fyller lillebrordern, gudfadern, svågern – Jakob – 24 år. Vansinnigt. Det här är alltså min lillebror som trodde att det hette ”en bäv, flera bäver”, som inte kunde säga ”R” förrän han typ började skolan, som kunde göra ollies över tre brädor på skateboard när han var typ fem bast. Det här är Jake the Snake, Jakobi, you name it. Han har haft många smeknamn genom åren.
Jakob var nog världens roligaste unge när han var liten. Seriöst. Helt omedvetet så klart. Han sa de roligaste sakerna, dansade de roligaste danserna och så skelade han rätt rejält innan han fick sina glasögon vid typ tre-fyra års ålder. Det var också ganska roligt (att ta kort på honom när han inte var med på det). En gång tryckte jag ner hans ansikte i en gräddtårta, för ”jag har alltid velat göra så”. Han skrattade. Tyckte att det var hur roligt som helst.
Minstingen i familjen har inte alltid haft det lätt. Framför allt hans ”vuxna” år har varit lite jobbiga. Men nu är han äntligen på rätt köl och jag är så obeskrivligt stolt över honom för detta. Det är inte lätt att vända på skeppet, men han har gjort det. Åtminstone börjat.
Vi har haft våra duster, vi är ju syskon vad fan, men jag har sagt det förut och jag säger det igen – det finns få på denna jord jag kan ha så roligt med som Jakob. Hans humor är den mest twistade som finns och min ligger väl inte långt efter eftersom vi skrattar läppen av oss emellanåt när vi sätter igång.
Jag älskar honom så och jag önskar att vi bodde närmare varandra, så vi kunde skratta mer och till och med tjafsa lite mer.
Grattis, lillebror. Jag älskar dig.
