det onda i det goda och allt sånt

Livet är så tungt och så lätt. Så ljust och så mörkt. Allt det där essentiella – vi har det. Tak över huvudet, mat. Vi har varandra. Bilar. Kan betala räkningar och skämma bort oss med bra och fina kläder och leksaker. Men vi är ju inte immuna, så klart. Det finns mycket jobbigt här med. Det finns mycket vi inte behöver oroa oss över och det är jag så glad över. Men jag kan också bli trött, ha ont, må dåligt, känna att det får räcka någon jävla gång, även fast allt kunde vara ännu mycket jävla värre.

Det är så. Det mesta är bra. Men inte allt. Och det kommer det aldrig någonsin vara. För någon.

För det är det som är livet. Det händer inte bara dåliga saker. Det händer inte bara bra saker. I allas liv händer både bra och dåliga saker – vissa får mer av det som är bra medan andra får mer av det dåliga. Livet är ju, som bekant, inte rättvist.

Just nu pendlar mitt humör mellan ”Jag har det bästa livet i hela världen!” och ”Jag orkar inte en sekund till av den här skiten!” och det är så det är just nu. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det, för jag vet inte vad som är fel (om något ens är fel?), men jag försöker tänka mycket medvetna tankar om att jag kunde haft det så oerhört mycket sämre. Oerhört mycket sämre. Tyvärr får de tankarna mig bara att känna mig ännu sämre emellanåt eftersom jag vet hur bra jag har det och att jag borde vara knallglad hela tiden, men inte är det. Så det är lite tufft, minst sagt.

Det jag dock försöker att inte rucka på är hur jag är mot andra. Jag försöker att vara snäll och glad och sprida kärlek och glädje till de jag pratar med och träffar. De som står mig närmst får ta lite skit, för jag vet ju att de älskar mig villkorslöst (men förlåt, jag älskar er), men det är ändå viktigt för mig att inte dra med mig någon ner. Jag vill inte det. Om jag gör det måste ni säga till, snälla.

Ja.

Livet är så tungt. Och så lätt. Jag har inga ”riktiga” problem. Jag orkar säkert vända detta snart. Det har jag gjort förut. Men jag ska inte tvinga mig själv. Det kommer när det kommer. Från en onsdag till en torsdag så är allt bra igen.

  

ett år, ett helt

   

I dag blir du ett år. Ett helt år har du funnits i våra liv och och gett oss ytterligare dimensioner, fått oss att känna mer av allt och gjort vår familj helt komplett. Ett barn, en lillasyster, ett barnbarn, ett gudbarn, en kusin, en systerdotter och mycket därtill. En Dahlia, med allt vad det innebär. Vår Dahlia.  
Grattis på 1-årsdagen, älskade barn! Vi älskar dig gränslöst. ❤

  
  

 

havets cup

  
Vi är på cup! Jag, tanten, och alla små kycklingar (+ Madde). Vi är i Lysekil och spelar Havets Cup. Första matchen är precis spelad, mot Kropps B-lag, och vi vann med 15-13. Hurra!

Detta var min första match sedan mars 2014 och då spelade vi mot Kropps i allsvenskan. Då var jag grym. Det var jag inte i dag, haha! Men vem fan kan begära det egentligen. Det är inte nu jag ska vara bäst, utan jag måste ge mig själv en chans att jobba mig tillbaka. Under tiden får jag bidra med det jag kan – rutin, pepp, lugn och längd. Haha!

  
Lysekil är varmt och härligt.

Nästa match spelas klockan 13, så nu är det chill här på skolan. Ja. Hårdförläggning it is. 30 år fyller jag på tisdag, men här ligger jag på en tunn madrass på golvet och låtsas att jag är 17. Det är nice.

Hej!

på väg mot brosblad 2016

  
Sitter i skrivande stund på tåget på väg ner till Malmö, med Frida med mig. Där nere möter vi upp Camilla och under dagen ska vi till en butik och prova klänningar i mängder inför the big day nästa år. Alltså, entusiasmen är enorm.

Frida och Camilla ska vara tärnor på bröllopet och så även Matilda. Men hon är fortfarande på andra sidan jorden och kan således inte vara med i dag, mer än på Skype.

Sen blir vi kvar i Malmö över natten, så det blir shopping, bubbel, restaurangbesök och drinkar i ett helt dygn nu. Ovanlig helg för tre tvåbarnsmorsor. Vi gillar detta!

  
Skål!

saker med tyngd

Vi är i Göteborg och det kan inte bli bättre. Det är det bästa av allt, ungefär.



Där jag växte upp, på Runslingan.



De jag växte upp med.



Där allting började.



Cirkeln är (nästan) sluten.



Min kusin och förebild med Dahlia.



Vår och vinter, combined.



En till cirkel som slöts.







Två barnbarn och en mormor. Älskar er.

inte i natt, tack

2015/01/img_5540.jpg

Klockan är halv ett på natten och vi ligger i sängen utan att kunna sova. Ute viner Egon så kraftigt att det känns som att han står inne i vårt sovrum. Gasolbrännare och grill har blåst iväg på baksidan och jag känner att jag är väldigt glad över att vi inte har några stora träd i närheten av vårt hus.

2015/01/img_5542.jpg

Varje dag längtar jag efter värkar, efter bebis. Men just i natt vore det bra om Minion vill stanna där hen är. Jag vill inte ge mig ut på vägarna nu.

Hoppas att ni alla slipper diverse problem pga stormen!

med en månad kvar

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/5a8/12519866/files/2014/12/img_4692.jpg

I dag har jag och Aston varit hos goda vännerna Ireklints. Aston och August har lekt (och bråkat) och Frida har fotat mig och magen (och lite Aston).

Vi tog ett gäng bilder inne innan vi gick ut och fotade i snön – i samma outfit som ovan! Även några bilder utan koftan, dvs i bh, trosor och raggsockar, haha! Kallt var det, men vackert blev det.

Jag har fått se lite smakprover och blev alldeles tagen när jag såg dem. Frida är så duktig på att fota. Trodde aldrig att jag, som känner mig så oerhört sliten och ful nu, kunde se så fin ut.

Bilderna här i inlägget har jag dock tagit själv, med telefonen. De riktiga bilderna får vi vänta på.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/5a8/12519866/files/2014/12/img_4670.jpg

en lördag i skillingaryd

IMG_0834.JPG

I går var det höstmarknad här i Skillingaryd! Eller ”määääken” som infödingarna säger.

Hösten är här på riktigt nu. Härliga och varma färger förgyller mina dagar även om kylan tränger på mer och mer. Jag uppskattar verkligen det med Sverige, att vi har alla årstider. Det är få förunnat på denna jord.

IMG_0840.JPG

Vi promenerade ner till samhället vid 11-tiden. Aston var riktigt förväntansfull och pratade framför allt om hästar och ballonger.

IMG_0848.JPG

Och häst blev det ju, så klart. Lyckan i hans blick gick inte att fånga på bild, men jag bär med mig den i mitt hjärta för alltid från och med den stunden.

IMG_0858.JPG

Vi hade mött upp mina fina svärföräldrar och efter en stund tog vi oss en gofika på Tina & Översten. Svärfar och svärmor samsades om en tallrik och det värmde mitt hjärta.

IMG_0860.JPG

Lite lek…

IMG_0866.JPG

…och lite marknadsshopping…

IMG_0872.JPG

…sen promenerade vi i sakta mak hemåt. Väl hemma hade chefen somnat och vi tog igen oss i soffan en stund.

Sen följde en riktigt fin lördag med god mat (griskind med broccolipuré), lek och mys. Nog den bästa lördagen på länge, tror jag.

Min familj är verkligen bäst.

i goda vänners lag

IMG_0609.JPG

I går hade vi Alex, Johan och lille Morris hemma på middag. Fina vänner som vi träffar alldeles för sällan, trots att vi bor i samma samhälle.

IMG_0613.JPG

Jag hade varit i Jönköping på dagen och tittat på Hallbys seriepremiär mot Drott (seger 23-20) och hade lite knappt med tid från hemkomst tills dess att gästerna skulle hämtas, närmare bestämt 55 minuter, så jag hade bestämt mig för att laga något som gick fort – kantarelldoftande fläskfilé i panna. Ja, inte bara doftande, utan smakande också. Det var ju faktiskt kantareller däri.

Maten fick gott betyg vilket var glädjande eftersom jag inte står i köket så där hemskt ofta…

IMG_0621.JPG

Till efterrätt hade Vikto gjort koladaim-paj och den var precis hur god som helst. Min kärlek är king.

IMG_0620.JPG

Tack för en riktigt fin kväll!

till dig eller någon du håller av

IMG_0340.JPG

Jag passar på att göra lite reklam för mitt smyckesföretag by airaM så här en lördag. Jag håller fortfarande igång med det även om andra delar i livet tagit större plats med tiden.

På bilden ser ni ett urval av de brickor, ringar, hjärtan m.m. som jag kan stansa efter önskemål och som passar perfekt som personligt och unikt smycke.

Alla dessa finns inte på webshopen, så för att köpa mailar man info@byairam.se, så tar vi det därifrån.

Trevlig lördag på er!

inte utan dem

IMG_9628.JPG

Vi har haft en riktigt bra vecka, jag och mamma. Lugn, bra väder, kanonbra hotell med fantastisk personal. Det finns inte en enda punkt på själva resan som kunde varit bättre. Eller ja, jo, jag kunde ju fått slippa trampa på ett bi och få världens reaktion, men annars en perfekt resa.

Jag behövde väl detta, på flera sätt. Sova. Bry mig om bara mig själv. Det behöver alla föräldrar emellanåt. Men oj, vad halv jag kände mig. Å ena sidan njöt jag, å andra sidan saknade jag Aston så att det gjorde ont. Vikto också, så klart, men efter att ha startat vår resa tillsammans med ett års distansförhållande kan jag hantera det något bättre.

Men Aston. Att vara utan honom i en hel vecka. Det vill jag faktiskt inte göra om. Helst inte förrän han flyttar hemifrån ungefär. Kombinerat med min flygrädsla (som bara blir värre och värre för varje resa), så var det sista dygnet innan hemfärd nästan outhärdligt. Illamående, ja, en nästan paralyserande rädsla över att något skulle gå fel. Att jag kanske sett mitt barn för sista gången och att det då skulle vara pga min egoism. Pga min ”rätt att njuta”.

Jag vet att jag förtjänade denna resan, likväl som vilken annan välfungerande förälder som helst. Jag uppskattar min relation till min mamma mer än ord kan beskriva och jag är trots allt väldigt tacksam för de sju dagarna av ren kvalitet som vi fick åtnjuta tillsammans.

Men nästa gång blir det inte utan dem. Inte utan mina killar och inte utan den nya, vad det nu än är för individ som lever loppan där inne. Det är meningen att jag ska vara med dem. Genom trots och genom lust. Alltid. (Förutom kanske någon weekend eller så. Någon gång. I framtiden. Hehe.)

från prag till lübeck

Vilken jäkla dag vi har haft… En bilfärd från Prag till Lübeck, som skulle ta 6-7 timmar, tog istället TIO timmar pga köer och bilproblem. Herregud, stackars Vikto höll nog på att få en panikångestattack mitt på en rastplats vid Autobahn när vi inte fick ordning på grejerna, men till slut, med hjälp av lösningarnas moder – SILVERTEJPEN – löste Vikto problemet (i alla fall tillfälligt) och vi kunde ta oss hela vägen till Lübeck.

Det var dock nära att det inte blev Lübeck alls, eftersom det inte fanns ett enda ledigt hotellrum i staden. Underbara svärfar drog dock i lite trådar och lyckades lösa ett rum åt oss på finfina Radisson Senator, vilket ju var vår förhoppning från början då vi bodde här även när vi var här för tre år sen. Tack, Lasse!

IMG_8880.JPG

Prag var förresten alldeles underbart. Sjukt lyxigt hotell och ett Prag som var på sitt bästa humör.

Det blev inte så många bilder med mobilen, men jag kommer ändå bomba er med kamerabilder från resan framöver, så håll ut.

IMG_8840.JPG
Fantastiska Gamla stan.

IMG_8858.JPG

På kvällen var vi allt för trötta för att ge oss ut på stan igen, så då blev det room service istället. Riktigt jäkla gött.

IMG_8866.JPG

Det tyckte Aston med…

Nu är det sovdags här i Lübeck. I morgon ska vi köra de sista 57 milen hem och, som vanligt, ska det faktiskt bli riktigt fint att komma hem.

God natt!

hej från st. andrea

20140802-201259-72779141.jpg

Här tillbringar vi natten! På Panoramahotel Post i St. Andrea, med utsikt över Bressanone-Brixen i italienska alperna. Molnen stiger och sjunker på ett mäktigt sätt och här är så vackert och lugnt att till och med jag kan slappna av.

Vi är extremt trötta efter nästan 160 mil på knappt ett dygn och bara några sporadiska timmar sömn i bilen (förutom Aston som sov från 00.20-08.00, haha!), så nu när klockan bara är strax efter 20 säger vi god natt.

20140802-201636-72996796.jpg

I morgon bär det av till Venedig och sedan vidare till Lido di Jesolo där vi bokat två hotellnätter. Hörs då!

i vår trädgård

Så var det äntligen dags att köpa oss lite träd och blommor till vår ”lilla låda” på framsidan huset.

20140726-145043-53443105.jpg

Jag och Vikto tog oss ut till Fagerhults Plantskola medan pappa och Aston stannade i Linneryd och badade och fikade.

20140726-145300-53580703.jpg

Vi fick köpt en hängalm, ett äppleträd, plommonträd, fem lavendel, fyra kärleksört och lite annat fint och det stuvade vi snyggt in i Bamse.

20140726-145529-53729246.jpg

Det blev ett lass!

20140726-145601-53761801.jpg

Pappa och Vikto tog tag i lådan, medan jag fixade lite i muren…

20140726-145638-53798557.jpg

…och fick psykbryt på sånt här. Herregud.

20140726-145717-53837469.jpg

Nu är trädet i jorden och vi sitter och njuter av regnet.

i vår mur

20140510-192511.jpg

I dag har vi rensat hela muren på ogräs (förutom lite som var så himla gulligt att vi lämnade kvar det), lagt i fiberduk, fyllt på med sten samt planterat två härliga växter. Fem-sex timmars jobb, men riktigt gött att äntligen ha något vettigt i muren!

20140510-192535.jpg
Från andra hållet.

20140510-192610.jpg

Aston passade på att testa sin nya vattenpistol och tyckte att den var så rolig att när hans skratt tog slut fyllde han på med låtsasskratt.

Nu blir det Gladiatorerna/Eurovision. Ha en härlig kväll!

hundra möjligheter istället för en

20140426-104524.jpg

I går blev det lite shopping till Aston på lunchen! Jag sålde ju typ alla hans kläder på loppisen för två veckor sen, haha. Så nu behöver han nya. Större.

Som vanligt blev jag mest irriterad och ledsen över hur kläderna på barnavdelningarna är uppdelade, men jag orkar knappt skriva om det längre. Det blev i alla fall två plagg från tjejavdelningen (ni kan ju själva gissa vilka), eftersom det bara fanns mörka färger på pojk.

Expediten (kvinna i 50-60-årsåldern) tyckte att det var bra att jag påtalade detta med den otroliga skillnaden mellan tjej- och killkläder och hon höll med. Hon tyckte att jag skulle skriva och klaga till kundservice, på Facebook och dylikt. Bra med personal som fattar.

Astons favoriter ser ni nedan.

20140426-104848.jpg

Min härliga unge.

jag snackar på

20140315-090345.jpg

I dag sitter jag i båset i A-hallen i Jönköpings Idrottshus och agerar speaker på USM-finalsteget i handboll. Jätteroligt på flera sätt! Jag får höra mig själv prata (vilket jag uppenbarligen älskar) och det är alltid, alltid fantastiskt att uppleva ett finalsteg i handboll. All denna lidelse, glädje, spänning – det här är idrott!

20140315-090859.jpg

gameday

20140111-130549.jpg

Match mot Tyresö i dag. Dags för revansch efter 24-27-förlusten på bortaplan i december. Dags att vända på den här jävla skutan.

Vi ses kl 15.00 i Arenan i Jönköping.

tills nästa gång

20131215-004005.jpg
Innan avfärd i kväll.

Det gick inte bra att sjunga i kväll. Men det gick. Jag grät och samlade mig säkert tio gånger om innan sången var slut. Mikael Wiehes. Den jag kunde va. Han skrev den till Björn Afzelius när han dog och den är en av de absolut finaste sånger jag vet. Det var självklart att det skulle vara den.

Och trots att jag halvt bröt ihop så vet jag att det var uppskattat. Det räcker för mig. Det kändes bra.

Och att träffa Bodil, Karins fantastiska mamma, och prata och skratta och gråta i lugn och ro gav mig livsglädje för ett helt år. Vilken stark människa hon är. Vilken förebild.

Inte konstigt att Karin var som hon var.

20131215-004433.jpg

alltid saknad, aldrig glömd

Jag sitter i soffan och gråter. Stilla. Tänker på denna dag för två år sedan, 14 december 2011. En dag lik alla andra för de flesta, men inte för oss i Hallby Handboll.

Vår Karin, ett av Hallbys hjärtan, en av Hallbys riktiga eldsjälar, vår vän, lagkamrat och mentor, omkom då i en tragisk bussolycka på väg 26 utanför Mullsjö.

”Karin är död.” sa Emma i telefonen. ”Vilken Karin?” svarade jag, fastän att jag ju fattade vem hon menade. Och jag kan fortfarande inte greppa hur en människa med så mycket liv i sig bara kan dö. Hur så mycket skratt och glädje bara kan tystna. Hur hon fortfarande inte trillat in på Kåken med en kaffe och snus och avslöjat sitt mycket usla skämt.

Men nej, inget skämt. Karin är fortfarande smärtsamt frånvarande och hur jag ska klara att hålla ihop det när jag ska spela och sjunga för henne i kväll på ”Karins dag” är en gåta. Kanske kan hon lugna mig där och då.

20131214-083615.jpg
Karin blev 31 år gammal.

Tack, för allt du gav.
Tack, för allt du var.

en riktigt jobbig vecka

20130914-222919.jpg

Jag har varit här två gånger. På Railay Beach i Krabi, Thailand. Den mest rogivande plats jag någonsin besökt. På riktigt. Skulle ge ungefär vad som helst för att vara där nu och slippa sånt som i nuläget är väldigt jobbigt. Men eftersom jag är en vuxen människa som inte flyr från saker (längre), så tänker jag tycka synd om mig själv i morgon också (kanske), sen på måndag är det jävlar hårda tag igen, hur jag än mår. Jag bestämmer över mitt liv. Ingen annan.

20130914-222951.jpg

den sjunde september

20130907-082605.jpg
Repost från instagram.

Den 7:e september 2011 var en väldigt speciell dag. Ett datum jag alltid kommer minnas. Det är dagen då vi stod i ösregnet och såg vårt hus komma på plats efter månader av mark- och grundarbete. Det är dagen då jag satt chockad framför text-tv och gång på gång förnekade att Stefan Liv faktiskt omkommit i en flygolycka. Men det är också dagen då älskade lilla (nu stora) Vendela kom till världen. Min storebrors första dotter, min och min lillebrors första brorsdotter, mina föräldrars första barnbarn. Hon skänkte glädje på en annars nattsvart dag, när hon kom, och hon har gjort det varenda dag under sina två första år. Grattis på 2-årsdagen, älskade barn. Faster med familj älskar dig!