tresiffrigt, sex månader och lekkompis

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/5a8/12519866/files/2014/12/img_4108.jpg
Med ganska precis en månad kvar spräckte jag 100 kg-gränsen. Skoj.

I dag är en riktigt jobbig dag. Ont i fogar redan när jag vaknade. OBESKRIVLIGT trött, men får inte vila för Aston. På riktigt, alltså. Jag får inte. Så himla snällt, verkligen. Sanslöst labil är jag, vill bara gråta hela tiden, men gör det inte för jag orkar faktiskt inte. Ingenting är bekvämt, trosorna skaver, byxorna skaver, till och med strumporna skaver. Vill helst gå naken, men vi har lite för mycket fönster på vårt hus, så det känns lite osjyst mot grannarna.

Nej, i dag är ingen bra dag. I morgon blir nog bättre.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/5a8/12519866/files/2014/12/img_4153.png

Det finns dock en stor ljuspunkt med denna dag (eller två, faktiskt). I dag är det precis ett halvår sedan Vikto gick ner på knä och friade till mig på en terrass vid havet, på Mallis. Jag sa, som bekant, ja och sedan dess har ringen suttit på mitt finger och påminner mig varje dag om hur lyckligt lottad jag är.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/5a8/12519866/files/2014/12/img_4140.jpg

Den andra ljuspunkten är att Aston fått leka av sig rejält med Karolins Fabian i dag. De hade otroligt roligt tillsammans och det var så mysigt att se.

Hoppas på fler gånger!

till aston

DSC_0267

Mitt barn. Vårt. Som skapats av oss, växt i mig, fostrats av oss.

Jag ser mig själv i dig, Aston, i dina läppar, i ditt hår och i din ansiktsform. Kanske mest i din personlighet, ditt otroliga humör. Jag ser din pappa också. I dina ögon, som lutar lite nedåt. Jag hör din pappa i dig. I din småländska som redan börjat höras. Jag måste prata mer göteborgska med dig.

Det är du som är total kärlek för mig. Det finns ingen på denna jord som kan göra mig så arg som du, men det finns ingen som kan göra mig så glad heller. Så lycklig. Inte i närheten. Det finns inget som kan få mig att känna så dåligt samvete, som när jag skrikit på dig för något djävulskap du gjort och jag sedan ser dig sova i dina Hello Kitty-lakan med Musis tätt intill. Blotta tanken på att du inte skulle finnas i mitt liv ger mig andnöd. Du får aldrig lämna mig, Aston. Hör du det?

Jag känner ofta att jag inte är god nog åt dig. Att jag gör fel val i vardagen. Att du får titta på iPaden för mycket, att du äter för lite grönsaker, att vi inte leker på lekplatsen tillräckligt ofta. Jag har dåligt samvete när du får vara på förskolan för mycket och när du får vara där för lite. Ja, hela dagarna är ett stort jävla nyårsfyrverkeri av dåligt samvete. För trots alla mina, enligt mig, tillkortatkommanden älskar du mig högt. Du söker min bekräftelse ständigt. Vill visa allt, säga allt, sjunga allt. Och jag tittar, jag ser, jag hör, jag lyssnar. Och ändå känns det inte tillräckligt. Ändå känns det som att du alltid, alltid förtjänar mer.

Det är väl det som är att vara förälder. Att ha dessa små liv – oavsett ålder – som man älskar så innerligt och villkorslöst att det aldrig kommer finnas något, eller någon, som är god nog. Inte ens en själv. Kanske allra minst en själv.

Men jag kommer alltid göra mitt bästa för dig, Aston. Och med det menar jag inte att jag kommer sopa bort smutsen framför dina fötter, nej, det får du göra själv. Men du ska känna dig älskad, stöttad och sedd. Varje dag, varje vecka, så länge jag lever. Säg ”mamma” och jag är där. Säg ”hjälp” och jag är där. Och när du ingenting vill säga är jag där ändå.

Alltid.

IMG_6777

#BrosBlad2016

Söndag. Härliga söndag. Jag gillar söndagarna med min familj. Denna söndag är vi bara hemma och tar det lugnt efter en sen kväll med Frida och Ubbe i går. Bortsett från en sväng till Fagerhults Plantskola har vi varit hemma hela dagen.

DSC_0254

Frida och Ubbe med barn var alltså här i går. Middag, dryck, lek och prat. Det är ett par verkligt fina vänner vi har där. August och Aston är som två brorsor som lever rövare så det står härliga till. I går började de inte ens bråka en enda gång under kvällen. Fantastiskt. Vi vuxna ägnade nästan hela kvällen åt bröllopsprat. Ja, bröllop. Vikto friade ju till mig på midsommarafton i år, när vi var på Mallis med hela Viktos familj och nu har vi så smått börjat planera för den stora dagen. Eller den stora helgen… Det är ju helt overkligt.

Jag frågade Frida redan i somras om hon vill vara en av mina tärnor och hon svarade glatt ja. För lite sedan ställde Vikto ”samma” fråga till Ubbe, fast vad gäller best man då, förstås. Det blev ett jakande svar där också. Vi är så glada att just de två kommer vara en så stor del av en så stor händelse i våra liv. Tack för det. ❤

DSC_0234_2

Förra helgen var jag och Vikto iväg på en liten barnfri weekend. Då kikade vi lite på potentiella platser att hålla vårt bröllop. Vi var på Arilds Vingård och Grand Hotel Mölle nere i Skåne på lördagen, övernattade sedan i Mölle och åkte på söndagen till Tvååker, mellan Varberg och Ullared, till Ästad Gård för en titt även där. Vi fastnade i synnerhet för två av dessa platser och det riktigt rejält. Det har varit i princip omöjligt att bestämma något. Ska vi tänka på oss själva bara, att det är vår dag, vår helg? Eller ska vi tänka mer på helheten och kompromissa lite med vad vi önskar för att alla gäster ska få det bättre? Svårt. Jag är ju en person som jämt tänker på alla andra i första hand, så det har varit väldigt knivigt att ta ställning i denna fråga.

DSC_0322_2

Men med Fridas och Ubbes hjälp och input i går tror jag att vi närmade oss ett beslut något. Och det känns otroligt bra. 100% bestämt är det definitivt inte, men med lite mer input från övriga tärnor och best mans samt våra familjer så ska vi nog kunna bestämma oss helt. Det är en helt otrolig känsla att faktiskt vara igång och planera ett bröllop. Shit.

DSC_0264_2

Om ni vill följa med på resan mot bröllopet går det bra att följa mig på instagram, där jag heter @airamsorb. Vi kommer använda oss av en hashtag också, genom hela förberedelserna och även på själva bröllopet. #brosblad2016 är det som gäller då. Här på bloggen kommer allt som gäller bröllopet samlas i kategorin Bröllopet, kort och gott.