årsresumé 2014 – mars

Jag fortsätter titta i backspegeln, på året som gick, och är nu framme i mars. Februari hittar ni här.

IMG_8467

IMG_8447

Mars började med en tripp till Karlstad för match mot Hellton. Ännu en strykmatch, i dubbel bemärkelse.

IMG_8569

Jag körde järnet med mina PT-kunder! Tidiga morgnar, tuffa pass. Men roliga!

IMG_8655

IMG_8643

Jag fortsatte äta bra och träna mycket och såg grymt bra resultat.

Jag agerade lite handbolls-ambassadör och lärde ut handboll på skolor i Jönköpings-traken.

IMG_8694

Ljusår från dagens form, haha!

IMG_8757

Aston fick sin första cykel. ❤

IMG_8799

Vi åkte till Göteborg och umgicks med mamma och åt skaldjur och gick ut på party party medan mamma passade Aston. Och så sabbade jag min iPhone totalt, så jag fick köpa ny.

IMG_0047

Jag började nytt jobb och hade satans jäkla mycket att göra.

IMG_0082

Vi umgicks mer och mer med Ireklints.

IMG_0172

Våren började komma… ❤

IMG_0333

Vi umgicks med sväronen och Aston höll iPad-kurs.

Jag var speaker på finalspelet i JSM i handboll.

Det började närma sig slutet på min handbollskarriär på riktigt och jag grät floder.

IMG_0454

Vi spelade säsongens näst sista match och VANN mot Skara efter en enormt bra insats.

IMG_0519

Jag var sjuk en del och lekte mycket med Aston i hemmets ”lugna” vrå.

IMG_0617

Vi hade ännu en PT-helg, denna gång med utbildning i Hälsoprofilbedömning.

IMG_0635

IMG_0662

PT-helgen sammanföll med storebrors födelsedag, så den firade vi på bästa sätt!

IMG_0678

Jag fick mitt livs första p-bot. GLÖMDE skicka sms pga stressad som ett as.

IMG_0680

Och sen var det över. Handbollsspelandet. Säsongens sista match spelades mot Kroppskultur och efteråt kändes en enorm tomhet.

IMG_0720

Våren var här på allvar och jag och Aston och grannbarnen gick på upptäcktsfärd i lilla skogen vid oss.

IMG_0770

Jag fortsatte med mina 100 nyttiga dagar!

IMG_0812

Jag var ledsen över handbollens slut, men taggad inför fortsättningen på livet och nya utmaningar. (Som dock fick läggas på is pga graviditet.)

IMG_1024

Aston hade en släng magsjuka och även en släng roliga miner. ❤

IMG_0956

Våren var här på riktigt-riktigt och jag kunde plugga i solen på framsidan.

IMG_0988

IMG_0995

IMG_0999

Vi monterade ihop vår studsmatta = livet!

IMG_1045

IMG_1101

Sen avslutade jag mars på värsta möjliga vis – med magsjuka, som resulterade i att jag såg ut som ett skelett.

Med sikte mot ett bättre april!

årsresumé 2014 – februari

Vi tar och fortsätter se tillbaka på 2014. Januari hittar ni här.

IMG_6846

Februari 2014 startade alltså på ett nattåg på väg upp till norra Sverige, närmare bestämt Boden. Där skulle vi i Hallby Dam spela handbollsmatch mot just Boden och tillbringade därför 17 timmar på tåg – enkel resa. En helg som verkligen svetsar samman ett lag, oavsett resultat i matchen. Tyvärr förlorade vi den matchen efter en rätt jobbig match som går att läsa om här. Oj, vad besviken jag var då.

Jag fick äntligen igång min webshop igen efter mycket jobb och den finns ju kvar på samma ställe – byairam.se.

IMG_6934

Jag körde på med mina PT-kunder och gymmade massor själv. Jag passade på att peppa mig själv ännu mer genom att köpa nya, snygga träningskläder.

IMG_7024

Jag gjorde fortsatt fina resultat under mina 100 nyttiga dagar.

IMG_7158

En hel handbollsträning körde vi dans och jag var så här himlans duktig då.

IMG_7284

Vi åkte på middag hos Ireklintarna och jag såg ut så här och nu blev jag avundsjuk på mig själv…

IMG_7311

De stora killarna hade avsevärda problem med att öppna en vinflaska.

IMG_7318

Medan de små killarna inte hade några som helst problem med att vara jättesöta när de sov.

IMG_7332

Jag plockade fram mina svartaste ögon…

IMG_7336

…och vi fick äntligen ta två poäng igen!

IMG_7396

Jag tränade och tränade och åt hur bra som helst och det gav superresultat!

IMG_7495

Aston var så här himlarns gullig när jag hämtade honom på förskolan en dag. ❤

IMG_7592

Vi fick besök av lillebror med dåvarande flickvän och spelade världens roligaste spel en hel helg.

IMG_7615

Aston spände musklerna ca hela tiden.

IMG_7644

Vi spelade match i och mot Helsingborg och fick än en gång med oss en snöplig förlust hem. Men jag hade i alla fall bra support från läktarhåll!

IMG_7692

Jag körde ett träningspass med Vikto hemma hos oss, vilket resulterade i att han låste in sig i badrummet och låg där på golvet i 40 minuter utan att kunna röra sig.

IMG_7805

Inte bara jag och Vikto tränade mycket i början av året – även Aston. Fotboll och hockey och allt möjligt blev det hemma i vardagsrummet/hallen.

IMG_7891

Vila är också viktigt, så Aston sov mycket…

IMG_7893

…på lite blandade sätt.

IMG_7962

Sen var det dags för PT-helg i Stockholm och då var det stundtals lite svårt att fokusera på det som sades på föreläsningarna. Det var en mycket fin helg, på alla sätt.

IMG_8079

Sen kom jag hem till den här fina och det var ju ännu bättre än alla helger i Stockholm någonsin, förstås.

IMG_8184

Jag trääääänade och tog en jävla massa selfies pga imponerad av mig själv, haha!

IMG_8199

Sen tog jag i alla fall hand lite, lite om hemmet.

IMG_8270

Jag skrev det här inlägget om vårt älskade, underbara barn.

IMG_8309

Och sen avslutade jag månaden med, ja, vad annars – träning.

Sammanfattningsvis – februari var fan ingenting annat än handboll, bra kost, gymmet, PT-kunder/utbildning och familj. Och i ärlighetens namn är det väl inte mycket mer än så man behöver?

 

 

 

 

 

årsresumé 2014 – januari

Jag tänkte göra som jag gjort några gånger tidigare i mitt bloggliv – sammanfatta det gångna året med ett inlägg för varje månad!

För att vi inte ska bli alldeles snurriga i kolan så börjar jag med januari och sen fortsätter jag med februari och sen, ja, ni vet hur det ser ut…

Året började här hemma. Vi stod för tak över huvudet till förra årets nyårsfest och då hade vi så här trevligt.

DSC_0303

Så här (plus Ubbe, som tog bilden) såg sällskapet ut då och det var nästan samma sällskap på årets firande, fast Karin och Daniel hade ”bytts ut” mot Ylva och Martin och hela tre stycken bebisar hade kommit till världen!

Jag började köra 100 nyttiga dagar igen och hade det här utgångsläget.

IMG_5507

Med blicken i backspegeln var det ju inte så värst illa direkt…

IMG_5519

Det var ingen snö och det var ganska varmt och Aston var illsöt.

IMG_5683

Jag var typ äckligt snygg i håret, hallå?

IMG_5971

Jag var mitt uppe i handbollssäsongen och såg ut så här most of the time.

IMG_6017

Jag skrev träningshistoria när jag gick upp 06.20 helt frivilligt för att åka och gymma.

IMG_6049

Då upptäckte jag att tidiga morgnar visst kan ha sina fördelar…

IMG_6143

Sen kom det lite snö ändå och då var jag alldeles säkert väldigt lycklig.

Jag jobbade lite nätter på Troax och trivdes bra med det.

IMG_6377

Aston gick på bio för allra första gången i sitt liv.

Jag skrev det här inlägget om att uppfostra en pojke.

IMG_6528

Jag var på gymmet och tränade vid varje tillfälle jag fick.

IMG_6530

Och jag började köra PT-kunder på prov, för att öva mig till min PT-examen som skulle tas i juni.

Jag hade dåligt samvete över att behöva vara borta så mycket från Aston pga handboll och PT-utbildning.

Vi förlorade två matcher på tre dagar med ett. Jävla. Mål.

IMG_6586

Jag hade kindben på en toalett på Hard Rock under en kväll med min härliga PT-klass.

IMG_6600

Jag ”roade” mig mycket med sånt här…

Jag gjorde en riktigt bra första månad med 100 nyttiga dagar och fick se fina resultat.

IMG_6710

Vi var och badade hela familjen i Vaggeryds simhall.

IMG_6822

Och sist, men inte minst, så påbörjade Hallby Dam en hel helgs resande för 60 minuters handboll mot Boden, i Boden.

Det var mitt januari 2014. När februari kommer är det ingen som vet, jag är ju lite oberäknelig…

från instagram

20140502-001857.jpg

Dags att sova i stora staden. I morgon börjar period 7 av PT-utbildningen och jag kan inte fatta att efter denna helg är det bara två helger till innan jag är färdigutbildad personlig tränare. I hela mitt liv har jag väntat på ett tecken, en insikt om vad jag vill göra för att tjäna mitt leverne. Jag kan av hela mitt hjärta säga att jag äntligen hittat rätt.

God natt.

låt kärleken slå rot

20140429-233956.jpg

Denna dag. En dag som på många sätt liknar många av de dagar jag haft sedan i augusti då Aston började dagis. ”Ledig”, eller snarare jobba hemma. På sistone har de dagarna lyst med sin frånvaro, dock. Pga VAB, jobb, utbildning och andra personliga skäl är det över fem veckor sedan jag hade en sån här dag senast och det resulterade i att njutningen av denna dag blev total. Den blev dessutom ganska produktiv.

PT-pass med Klara, eget gympass, besök på vårdcentralen för ett kort samtal till en inlämningsuppgift till PT-utbildningen, klippa bort lappar och märka Astons nya kläder, hämta Aston på dagis, promenera i solskenet ner till byn och hälsa på Viktos mormor och fika på Jonssons och leka i fontänen på torget, hälsa på och fika hos svärföräldrarna, hoppa studsmatta, sparka boll, tvätta och göra mitt livs första proteinpannkakor (illgoda!!!) är en del av vad jag hunnit med i dag.

Och allt till toner och ljussättning som skulle vunnit varsin statyett på vilken Oscars-gala som helst.

20140429-235049.jpg

20140429-235346.jpg

Ser ni er egen värld, hur fin den är?

mindre för er andra, mer för mig

20140425-221008.jpg
Tidigare i kväll, på Viktos fotbollsmatch på Movalla.

Vilken vecka det har varit! Kortare än vanligt för de flesta, men för mig har det varit mer jobb än jag brukar ha. Tisdag och fredag på Hertz och onsdag och torsdag var jag uthyrd till en industri här i Skillingaryd, alltså genom mitt andra jobb. Ganska så enformigt och jobbigt för psyke, rygg och fötter, men fint med lite extra cash till familjen.

Dock måste nästa vecka se annorlunda ut. Nu är det över en månad sedan jag senast hade en hel dag hemma själv och de dagarna behövs för att jag ska hinna med by airaM, PT-utbildningen (massa inlämningar i maj!), PT-kunder och annat. Jag ligger inte riktigt i fas nu efter alla sjukdomar och andra tråkigheter som satt käppar i hjulet.

Nästa vecka ska jag ifatt!

Men först en riktig guldhelg! I morgon kommer älskade Matilda hit och ska stanna till på söndag. Kan gissa mig till att det blir en del Paris-planerande, tjoho!

Ha en go helg allihopa!

as i see it, we’ve only just begun

Åh, jag och ett par vänner har ett så himla roligt (och stort!) projekt på gång nu och jag är SÅ JÄVLA TAGGAD. Kan inte avslöja exakt vad det handlar om än, men om ni följer mitt pt-konto på instagram (@ptairam) så kommer ni få lite hints. Över huvud taget så är jag laddad för ett nytt liv som Personlig Tränare, kostrådgivare, HLR-instruktör och HBP-testledare. Shit, vad jag är glad att jag ganska spontant anmälde mig till denna PT-utbildning för ca ett år sedan. Jag kan inte fatta att vi bara har tre helger kvar av de nio man ska göra, sen är jag licensierad PT. Fantastiskt.

Handbollen kommer ju fattas mig, så klart. Jag älskar att gå ut på handbollsplanen, med hundratals ögon på mig och mitt lag, och att få ge allt och kanske eller kanske inte vara bäst på planen. Det har alltid varit min drivkraft – att bli bäst. Bäst blev jag aldrig, men jag tror aldrig att jag slutade utvecklas. Nu, när jag lägger av vid 28 års ålder, känner jag fortfarande att jag utvecklades som handbollsspelare och människa, ända in på sista veckan. Den drivkraften ska jag bära med mig i mitt nya liv. Aldrig nöja mig, aldrig sluta växa, aldrig sluta utvecklas.

Är ni med mig?

DSC_0001_2

under en filt

Matchen i måndags. Mot Skara. Vi vann den. Vi kämpade för och med varandra, varenda en på planen bidrog till att vi besegrade Skara med 27-24. En liten anledning till att vi var extremt taggade kan ni läsa om här.

Jag kände en stor lycka under och efter matchen. En stolthet. Jag blev även lite arg och ledsen över att vi inte plockat fram dessa takter tidigare. Då hade inte Hallby dam behövt spela division 1 nästa år.

Men nu är det som det är. På söndag spelas sista matchen och jag vet fortfarande inte om jag kan vara med. Det vet jag först i morgon när jag kommer till skolan, ja, det är ju PT-utbildning i helgen. Hälsoprofilbedömning, som kräver 100% närvaro… Så vi får se om det blir en sista handbollsmatch eller om den tjocka tanten redan sjungit.

20140320-124754.jpg

Den här veckan har inte blivit alls som jag tänkt. Jobb 7-16 mån-tors blev till 7-16 på måndagen, VAB/sjuk tisdag, drygt en timmes jobb och sjuk i går och hemma sjuk i dag. Bra andravecka på jobbet! Not. Inte mycket att göra åt dock. Så nu ligger jag under en filt i soffan och förbereder mig inför helgen.

Finns ju saker jag behöver göra hemma, men jag har bestämt mig för att vila helt och hållet i dag. Låta mig själv vara sjuk. När man, som jag, sköter sitt företag hemifrån är det väldigt lätt att jobba lite hela tiden och på så vis aldrig slappna av. Några jobbrelaterade grejer har det blivit i dag, men nu ska jag ligga här i soffan tills mina kärlekar kommer hem.

Mensvärken från Mordor gör ju inte denna dag bättre, kan ju tilläggas…

full kebabrulle

Herrejösses, nu är det mycket…

I måndags började jag nytt jobb. På Hertz biluthyrning, som ligger på Finnvedens Bil i Värnamo. Jag kommer jobba framför allt måndagar och fredagar framöver, men ibland, som nästa vecka, blir det mer, när min chef är ledig. Även i sommar blir det fyra veckors heltid. Det känns så jäkla bra! Gjorde alltså mitt första pass i måndags och det var jätteroligt! Tiden bara flög iväg och jag lärde mig massor.

Anledningen till att jag tog detta jobb var för att det blivit allt färre timmar på mitt extrajobb på Epab Bemanning och räkningar betalas tyvärr inte med kärlek och god vilja, så lite mer cash behöver komma in. Men tror ni inte att Epab-chefen ringde i går då, jodå. Så natten till i dag blev det jobb på mitt vanliga ställe ute i Hillerstorp, så i dag sov jag till 14.30.

I och med mer jobb försvinner ju, logiskt nog, tid som jag tidigare haft här hemma, som jag kunnat lägga på by airaM och PT-utbildningen/PT-kunder. Nu blev det genast mer stressigt, kan jag säga. Jag försöker boka in kunder (har fyra stycken på kö!), men finner knappt några lediga tider och det är ju surt, förstås. Dessutom är tanken att jag ska agera speaker på USM-finalsteget i handboll som spelas i Jönköping i helgen, men jag vet fasen inte hur jag ska få ihop det med barnvakt. Viktor är i Stockholm hela helgen, för den årliga bandyhelgen med sina vänner, så det har kört ihop sig lite, kan man säga.

Dessutom ska jag ju hinna med min egen träning och handbollsträningarna finns det ju tid för, de ligger ju där de ligger, men så värst mycket gym hinns inte med denna veckan. Det skulle i så fall vara i morgon, på dagen.

Oh well, allt detta är ju självvalt, så jag ska absolut inte klaga och det gör jag inte heller. Bara konstaterar att DET ÄR MYCKET NU.

Och där ringde Vikto och sa att han sitter fast på jobbet, så jag måste gå och hämta Aston, som ska hämtas om tio minuter. Och här sitter jag i trosorna, osminkad. Framförhållningen osv…

IMG_7784Kanske sitter han och leker med gardinringarna när jag kommer?

 

den flög, den med

Jahopp, där var även denna helg över. Och kvällen försvann i ett nafs då det tog över en timme att få Aston att somna och först klockan 22 låg han och sussade sött i sin säng. Fram tills dess skulle han sjunga, klappa händer, böka runt och låtsassnarka i en timme och en kvart. Gulligt, om det hade varit någon annans barn, typ på film. Lite halvirriterande nu. Men skam den som ger sig osv.

20140302-235846.jpg

I går spelade vi match borta mot Hellton och det blev stryk i dubbel bemärkelse. Förlust med 21-32 och en käftsmäll som gav en rejäl svullnad. Inget av det känns helt ok. Fattar fortfarande inte hur siffrorna blev så stora, det känns inte som att de speglar matchen. Men Hellton förtjänade segern och jag tror inte att de skulle göra bort sig om de lyckas ta sig till elitserien.

Själva behöver vi vinna alla våra tre sista matcher om vi ens ska ha chans att hänga kvar i serien. För jävligt att det har gått på detta vis. Piss, rent ut sagt. För många hedersamma förluster och man får, som bekant, inga tröstpoäng, så vi får skylla oss själva för vårt dåliga psyke/brist på rutin. Men vi har fortfarande chansen, så än tänker jag inte kasta in handduken.

20140303-000412.jpg

I dag hade jag ett PT-pass med en vän och hon var så grym! Efteråt passade jag på att köra 30 ganska jobbiga minuter på cykeln på gymmet. 17,7 km blev det och det var väldigt skönt att få trampa ur lite skit från gårdagens match. Känner mig väldigt sliten nu och bara tanken på handbollsträning i morgon kväll får mig att vilja gömma mig under soffan.

20140303-000622.jpg

Visst är jag fin?

Hepp, klockan är strax efter midnatt och klockan 08.00 i morgon har jag ännu ett PT-pass på gymmet, så nu är det dags att sova. Hej med er!

vänner och kunskap för livet

20140224-120918.jpg
Jag, Elin och Emelia på Kelly’s i lördags.

Ännu en PT-helg är över. Den femte av nio. Vilket alltså betyder att vi nu är mer än halvvägs, tjoho!

Den här utbildningen har hittills gett mig otroligt mycket. Kunskapsmässigt, så klart, men även socialt. Jag kan ärligt säga att jag funnit vänner för livet under den här tiden. (Precis vad jag behöver – fler vänner som bor många mil bort.) En riktigt härlig samling människor som alla bidrar på sitt sätt. Jag tycker om dem!

Det var kul att få komma till Stockholm med, jag bodde ju trots allt där i två år 2006-2008. Vi fick se Axelsons lokaler, träffa Stockholms-klassen, ha nya lärare, nya ämnen. Kanske den mest givande helgen hittills – inte bara sett till vad vi kommer använda som personliga tränare, utan i livet som medmänniskor. Föräldrar. Vänner.

Trött blir man, förstås. Speciellt när kvällarna nyttjas till att ha roligt också. Men nu är jag på fötter igen, redo för en ny vecka med handboll, PT-kunder, by airaM och mina älskade killar.

Kram på er!

20140224-121726.jpg
Här bodde vi i helgen.

vaken om natten och drömmer om dagen

Än en gång sitter jag här, vid datorn, mitt i natten. Eller i alla fall i början av natten.

Det börjar alltid med jobb, t.ex. med webshopen, eller med att göra träningsprogram åt PT-kunder, sen slutar det med att jag kollar igenom bilder, bloggen, andras bloggar, ser tillbaka. Minns. Det är det bästa med att ha en blogg. Det allra, allra bästa. Att jag kan gå tillbaka och se att ”ja, just det, då gjorde vi det här, vad fint det var”. Och det är ju även det dumma med att jag inte är lika aktiv längre. Men jag FÖRSÖKER.

Ja, jag gillar att ha många järn i elden. Får ångest av 7-16 varje dag, på samma jobb, år efter år. Kan verkligen få andnöd av tanken på det. Så jag tycker om by airaM och handbollen och PT-utbildningen och extrajobbet inom bemanning. Det gör jag verkligen. Iblaaaand kanske det känns lite virrigt bakom pannbenet bara. Som denna veckan. Min kropp har totalt gått under och jag kan inte riktigt veta om det beror på matchen i söndags (där jag blev totalt överkörd) eller om jag bara kör någon slags miniversion av att köra slut på sig själv. Oavsett så har jag tvingat mig själv att ta det lugnare denna vecka. Ingen handboll, t.ex. Bara två gympass hittills – i måndags och i dag (onsdag), sen blir det väl ett i morgon med. Sen är det ju PT-helg i Stockholm som gäller och då blir det inte mycket fysisk aktivitet, men desto mer psykisk. Så då gäller det att jag mår lite bättre än jag gör just nu.

Så det är lite med livet som insats som jag sitter här klockan 01.15, för Aston mår kanske inte helt bra och eventuellt blir det inget dagis för honom i morgon, vilket innebär full (nåja, nästan) fart från, ska vi säga 06.30, i morgon. Ja, det är ju bara ca ungefär fem timmar tills dess. Living on the edge….

Men så fastnar jag i iPhoto på datorn…

DSC_0323Hittar Aston när han badar hemma hos mamma och Charlie julhelgen 2012.

DSC_0262Hittar Charlie och Aston busandes, samma kväll som ovan.

DSC_0206Och en liten Aston på julafton 2012.

DSC_0177Sen hittar jag en bäst-Aston i ugglemössa från 15:e december 2012. En bild jag inte ens minns att jag sett förut.

DSC_0159Jag hittar denna vackra bild på hur en riktig vinter ska se ut.

DSC_0124Och så denna på när Frida fotar Aston och det blev bl.a. till denna fina;

IMG_0028

Så vet ni vad? Det är nog inte så dumt med natten ändå.

Hej.

hard work work

20140206-151550.jpg

I dag var jag på gymmet för tredje gången denna veckan. PT-kund och eget pass i måndags och i går och i dag hade jag inte tänkt träna själv efter min PT-kund (en ny sådan!) eftersom jag har ett sent handbollspass i kväll, men jag kunde inte låta bli när jag ändå var där. Så det blev ett lite halvkonstigt mixpass som såg ut så här;

20140206-152145.jpg

Jag körde i högt tempo, nästan utan vila, så ovanstående pass, innehållandes 10 minuters uppvärmning + åtta övningar, tog bara 40 minuter totalt. 40 minuter. Det är mindre än ett avsnitt ur en tv-serie, det.

Det känns så bra nu, med träning och kost. Sedan året började har jag tränat 35 pass (handboll, gym, löpning och någon promenad) på 37 dagar. Det är fasen inte illa pinkat! Och kosten känns hur lätt att vara noga med då eftersom jag inte vill förstöra för mig själv.

Jag har nu kört 29 av 100 nyttiga dagar, alltså nästan en tredjedel. Mina ”fusk” hittills är;

– En mun Coca-Cola.
– En slurk av Astons Festis.
– Några st av Astons kycklingnuggets (hemma, ej McDonald’s) när han inte orkade äta upp.

Bortsett från detta har jag skött mig exemplariskt och det är jag så stolt över.

20140206-153210.jpg

Siffrorna ovan visar mina nuvarande siffror till vänster och siffrorna när jag startade i januari till höger.

Kolla in minskningen kring låren (högst upp på låren, där jag är som tjockast) och rumpan speciellt! Jag är så glad över detta, så ni förstår inte. Jag har alltid varit baktung, även om jag varit vältränad, och aldrig trott att jag ska kunna tappa något nämnvärt där, men nu har jag bevisat för mig själv att det går. Dessutom med lång tid kvar av utmaningen. Heja mig!

Till sist är jag glad att jag drar nytta av all extra träning och bättre kost i handbollen. Jag känner mig i bra form vilket ger ett bättre självförtroende och det märks förhoppningsvis på planen också. Jag hoppas bara att det ska resultera i lite segrar snart också.

Vi hörs!

snart 22%

20140129-202101.jpg

Goder afton!

Ovan ser ni dagens magform och jag har nu kör tre veckor, alltså 21 dagar (22 om jag räknar med i dag), av 100 nyttiga dagar.

Ni ser även dagens mätsiffror jämfört med för en vecka sedan. En del minus och något plus. Hade säkert haft ännu bättre resultat om jag inte druckit flera öl i Göteborg i helgen, men har ju inte förbud mot alkohol, så vill jag så får jag.

Allt som allt känns det i alla fall riktigt bra. Minus 1,6 kg är kanon och då har jag mest tappat kring rumpa (1,7 cm) och bilringen (2 cm). Heja mig!

Hur går det för er andra?

Onsdagar är lediga från handboll, men oftast ska vi då träna annat istället. I dag var tanken 8 km löpning, men det är inte mitt knä så förtjust i, så jag körde ett intensivt bröstpass på gymmet istället.

20140129-202654.jpg

Dagens pass ser ni längst upp till vänster på bilden och jag körde flera nya övningar, alltså nya för mig, sånt jag inte brukar köra. T.ex. bröstpress på pilatesboll och alla övningar med kabel.

Det är tack vare PT-utbildningen som jag nu fått upp övningen för dessa. Alla har vi ju våra favoritövningar på gymmet, ja, inom träning över huvud taget, men det är bra att träna allsidigt och varierat. Då missar man inga muskler.

I morgon bitti har jag en PT-kund igen, hennes andra pass denna veckan, så nu ska jag sätta mig och planera passet innan jag ska se Scandal på Kanal 5 kl 21.55.

Om du vill ha hjälp med träning – oavsett om du bor i mina trakter eller ej – tveka inte på att höra av dig! Maila maria_brostrom@hotmail.com.

Puss hej!

som ett brev på posten efter en tuff (men bra) helg

20140127-153727.jpg

En lång helg är över och vardagen har åter infunnit sig.

Torsdagens viktiga match slutade med en snöplig uddamålsförlust och jag var ganska knäckt efter den. Men snabbt på det igen i och med PT-utbildning hela fredagen. Bara praktiskt, i studio och gym. Lärorikt!

20140127-153923.jpg

Efteråt gick jag och två klasskompisar plus min mamma och bowlade för att sedan äta middag och titta på handboll på Glenn Friggagatan. Mycket bra kväll!

Lördagen började med PT-klass igen kl 08 och tillbringades åter på Nordic Wellness på Odinsgatan där vi nu skulle planera och utföra personliga träningspass med ”kund” (en av klasskamraterna). Jag hann vara med fram till lunch innan jag packade ihop mig själv och åkte, tillsammans med mamma, till Jönköping där det var dags för ännu en match, nu mot RP.

20140127-154322.jpg

Som ni kanske kan utläsa av bilden i dagens JP så slutade inte heller denna match på önskvärt sätt. Ännu en uddamålsförlust och jag börjar ta skiten personligt. Fan…

Jag fick i alla fall träffa Vikto och Aston en stund innan jag och mamma åkte tillbaka till Götet igen, där jag drog direkt till Hard Rock för middag med mer än halva min klass.

20140127-154705.jpg

Jag blev lite gladare av detta, så klart. Det är verkligen ett härligt gäng vi har samlat i klassen. Fint!

Jag hann med att träffa lite andra vänner också innan jag trillade i säng hemma i lägenheten och i går morse var jag väl inte världens piggaste när vi hade skade- och sjukdomslära från 9-15.30, men det gick bra ändå.

20140127-154503.jpg

Nu njuter jag av att få umgås med mitt älskade barn, men det känns i kroppen att det varit tuffa sista dagar. Halsontet smyger sig på och det var ju inte så längesen senast, så jag tog beslutet att inte träna i dag för att förhoppningsvis må bättre i morgon. Även denna vecka är tuff, åtminstone slutet på den. Det är nämligen dags för Boden borta, vilket innebär avfärd från Jönköping fredag kväll kl 18, buss till Skövde, 17 timmar tåg till Boden, match lördag eftermiddag, 17 timmar tåg tillbaka till Skövde och sen buss hem.

Ingen dagstripp direkt.

Hoppas att ni haft en bra helg!

jag är borta nu, så att jag inte ska behöva vara borta sen

Jag sitter på mitt kontor, mitt i stöket. Har just varit inne hos Aston, klappat honom över huvudet med det lenaste håret, hållit i hans fina, lilla hand och känt hur det dåliga samvetet pressade sig ut ur kroppen genom två våta tårar som sakta vandrade längs mina kinder.

I morgon vaknar han vid 06, ungefär samtidigt som Vikto. Jag kommer slumra halvt, men ändå tvinga mig upp för att klappa hans lena hår på hans söta lilla huvud och hålla i hans fina, lilla hand när han äter sin välling framför Bolibompa. För när de åkt till dagis och jobb dröjer det till sen söndagskväll innan jag får se mitt lilla yrväder igen. Och fyra dagar är ju ingenting i det stora hela, men det är mycket för mig.

Vad ska jag då göra som är så satans viktigt att jag negligerar mitt barn?

Jo, i morgon kring 15.20 åker jag mot Jönköping för samling inför match. Matchen spelas mot Partille, i Partille (Göteborg), klockan 19.30 och hade det bara varit den hade jag ju inte behövt gråta alls, men det kommer mer. Till helgen är det nämligen PT-helg igen, i Göteborg. Och det är ju roligt. Förstås. Jag trivs väldigt bra med utbildningen och med min klass, så det är ju inte det som är problemet. Jag älskar ju Göteborg och jag kommer få träffa både mamma och pappa och storebror och lillebror och ännu fler därtill, så det är ju inte heller ett problem. Jag ser ju allt jag vinner på denna helg. Men jag hade hellre gjort det med Aston där. Och Vikto, så klart.

Jag försöker se det så här dock – jag gör detta nu, tar denna tid ifrån mitt barn och min kärlek, för att vi ska vinna på det längre fram. För att jag ska ha ett jobb där jag trivs, och således mår bra och är trevlig att vara omkring, för att jag ska kunna bestämma över mina egna arbetstider, och således får mer tid tillsammans med min familj, och för att jag ska tjäna hyfsat bra med pengar, så att vi kan leva ett gott liv. Jag vet ju att dessa helger är så värda det i slutändan. Jag vet det.

Men Aston vet inte det.

Och han kommer gå här och ropa efter mig i helgen. Inte en gång, inte två, utan förmodligen hundra gånger. Och han är för liten för att förstå att mamma snart är hemma igen, för han vet inte att fyra dagar går fort. För han vet inte ens vad fyra dagar är. Han vet bara att mamma är borta och att han önskar att hon inte var det. Och det dödar mig just nu.

Jag inser när jag sitter här och skriver att jag aldrig varit borta så länge från Aston. Någon gång ska ju vara den första, så klart. Just nu önskar jag bara att den gången inte var nu.

DSC_0200

Mitt liv.

lite lugn, lite ro

IMG_1536Denna bild, på mig och en tre veckor gammal Aston, får illustrera min trötthet denna helg.

Ännu en PT-helg är avklarad, den tredje i ordningen. Sex stycken kvar, sedan är jag utbildad Personlig Tränare, kostrådgivare och HLR-instruktör. Fantastiskt! I helgen hade vi alltså vårt andra och sista anatomiprov. Det var svårare än det första, så ett MVG blir det inte denna gång. VG om jag har tur. Jag vet att jag klarade det i alla fall, men mina krav är ju lite högre satta än så. Nåja, inget jag kan påverka nu.

I lördags fick jag återigen ta lite ledigt från utbildningen för att åka till Jönköping och spela match. Denna gång stod Partille för motståndet och det var jävlarimig dags för oss att visa att vi inte hör hemma i botten av tabellen. Det tycker jag verkligen att vi visade, framför allt genom ett riktigt bra försvars- och målvaktsspel, och vi vann matchen på ett kontrollerat sätt med 22-17. Deras två bästa målskyttar under säsongen hade vi mycket bra koll på och de gjorde bara ett spelmål tillsammans. Kanonjobb av oss! Framåt var det inte lika bra, men tillräckligt, och vi hade stor nytta av inlånade Ellinore Jörgensén. Hon är ju från Jönköping från början, men spelar nu i Eslöv i elitserien. Under deras uppehåll nu i december ska hon vara med oss i tre matcher, alltså två matcher till. Mycket välkommet! Fyra mål fick hon till. För egen del blandade och gav jag, minst sagt.

Onödigast av allt var min satsning på högersidan med två minuter kvar där jag visserligen gjorde mål, men gav allt fokus till satsningen och inget alls på landningen, vilket gjorde att huvudet dunkades i golvet och nacken fick sig ännu en rejäl törn. En ”stukad” nacke enligt min lärare, som även är naprapat. Ska till vårdcentralen strax så får vi se vad som sägs där. Jag har i alla fall mycket ont i hals, nacke, runt höger skuldra och ner i ländryggen och i natt har jag vaknat flertalet gånger med bortdomnade armar, vilket inte känns så bra. Typiskt mig. Så typiskt mig.

I dag har jag i alla fall fått sova ut, vilket var nödvändigt efter en tung helg. Jag har kört ca 70 mil ensam i bil under helgen, sovit lite så där halvt för lite, varit fokuserad både psykiskt och fysiskt och i går när jag kom hem till Skillet vid 16-tiden ville jag helst gå och lägga mig på en gång. Trots det somnade jag inte förrän vid midnatt, så efter att ha varit uppe med Aston och Vikto i morse vid 06 så somnade jag om och sov till 10. Väldigt, väldigt skönt.

Nu ska jag jobba lite till här, sen bär det alltså av till vårdcentralen. Wish me luck.

så mycket godislådor, så lite godis

20131129-095722.jpg

Här ovan ser ni den största anledningen till att jag inte skrivit ett enda inlägg denna veckan. Jobb på Mastec i Vaggeryd.

20131129-095834.jpg

Under veckan har vi satt ihop ett par hundra såna här godisställ = ca ett par tusen lådor som jag och en tjej till satt ihop. Arbetstid 06.30-16. Sen hem, äta, byta om och åka till träning. Och träningarna har gått åt helvete för mitt knä klarar inte alls av att stå upp i nio timmars arbetsdag. Katastrof…

Just nu befinner jag mig dock i Göteborg, för i dag är det dags för andra och sista anatomiprovet på PT-utbildningen. Tredje perioden i helgen.

11.30 smäller det. Håll gärna tummarna.

crazy little thing called life

20131121-080149.jpg

Intensiteten de tre senaste veckorna har verkligen varit brutal. Jag kommer på mig själv med att tänka ”nästa vecka, när det är lite lugnare, då ska jag…”. Men det blir ju aldrig lugnare och jag förstår mer och mer att lugnet inte kommer infinna sig förrän på andra sidan nyår.

– by airaM. Folk har börjat beställa julklappar och Hope-halsbandet säljer som smör. Webbshopen ska färdigställas, men när? Jag måste prioritera redan inkomna ordrar före eventuella nya ordrar.

– Extrajobb. Jag har visserligen bara jobbat en natt och en dag denna veckan, men det innebär ju ändå att två dagar ”försvunnit” från by airaMs tid. Och mer extrajobb kommer det bli, så det är bara att köra på. I går var jag på ett svarveri mitt ute i skogen, med en chef som påminde om SoA-bossen Clay Morrow och en kollega som var läskigt lik methkokande Walter White i Breaking Bad. Spännande dag som gav mig svarta händer fulla med stickor, svullna knän och en insikt om att mina luftrör är väldigt känsliga för damm från trä.

– Handboll. Inte mer handboll än vanligt, men många kvällar försvinner ju, helt klart. Kan ibland känna mig ledsen över att få så få kvällar ihop med Aston (och Vikto), samtidigt som handbollen gör mig lycklig.

PT-utbildningen. Nästa fredag har vi andra provet och sedan förra perioden har jag pluggat totalt kanske två timmar. Bedrövligt… Jag har helt enkelt prioriterat bort det när jag haft/har så mycket annat. Jag får helt enkelt lyfta det på priolistan nu sista veckan.

20131121-081340.jpg
För jag vill ju hemskt gärna göra så här bra ifrån mig igen.

– Socialt. Jag har inget socialt liv alls nuförtiden. Smällar man får ta emellanåt, jag försöker i alla fall ge tid till mina älskade killar.

Nu ska jag vila lite innan jag sätter igång med dagens bestyr, för sömn är inte heller något som prioriterats upp på sistone.

Hej på en stund!

pete, pete

20131101-190339.jpg
Min klädhängare.

Provet gick braaaa! Tror jag. Det kändes så. Så skönt att ha det överstökat.

Sen var det ju bara rätt på skelettet och musklerna i överkroppen, tjoho hejhej! En jädra fart ska det gå i, naturligtvis.

Nu är vi hemma i lägenheten och Aston somnade just av sig själv, rätt upp och ner i soffan. Underbaraste, finaste unge.

20131101-190620.jpg

Vikto och jag ska snart äta lite kvällsmat i form av ost och kex m.m. Ska bli hur gött som helst. Sen blir det Idol och rätt tidig sänggång, för i morgon är det mer utbildning och vid 12 blir det bil i ilfart till Jönköping för match mot OV Helsingborg kl 15. Fuuuull rulle.

Ha en goe-helg!

i can, i will

20131029-234513.jpg

Oj, nu är det full rulle i mitt liv. Känns inte bra att jag knappt hinner med att plugga inför första provet på PT-utbildningen som är på fredag förmiddag. Prov på anatomin i de nedre extremiterna, alltså muskler och skelett i hela underdelen av kroppen. Jetelett… Men jag har fått in en del redan, så förhoppningsvis ska det gå vägen. Det måste det.

Nu ska jag sova så jag orkar med att vara överkörd i morgon också. Peace!

long time no see osv

20131016-105311.jpg

Hallå i stugorna!

Här har det varit mer än tyst på sistone, jag är medveten om det. Helgen i Göteborg var extremt krävande med anatomi från tidig morgon till sen eftermiddag fredag-söndag och ändå för sena kvällar utöver det. Det har i princip tagit mig ända tills i dag att återhämta mig från allt. Haha, så jävla klen.

Men vad roligt det var! Latin i mängder har sprutats in i mina öron och ögon och jag kan nu redan en hel del om skelett och muskler i de nedre extremiterna (benen). Det ska nog bli bra, det här.

20131016-105613.jpg

I fredags efter utbildningen var vi ju på Alex Schulmans show, ”Älska mig!”. Hej hej, Alex, om du googlat dig själv och hamnat här. Lägger till Shulman, Sculman, Schulmann och Kjolman också, för säkerhets skull.

Helt klart en sevärd show. Skratt, pinsamheter och en skvätt tårar precis lagom till slutet. Jag älskar hans transparens och mod att öppna sig så fullkomligt, även fast han stundvis ”gömmer sig” bakom humorn. Men det är ju helt okej. Det är roligt. Vi vill ju skratta. Tack, för en fin kväll.

20131016-105942.jpg

I natt har vi knappt sovit en blund här hemma, då lillkungen på bilden ovan har haft hostkonsert. Så i dag är han hemma från dagis. Istället har vi tillbringat förmiddagen på vårdcentralen och ätit frukost på Ted’s. En mysig tradition som upprepas ett par gånger i månaden.

Nu har han fått Mollipect, så förhoppningsvis ska denna envisa hosta försvinna snart.

Hoppas att ni läsare mår fint!

en ny resa

I bussen, ganska snart framme i mitt älskade Göteborg.

I morgon börjar allvaret, min första utbildning i livet som jag faktiskt valt helt själv och som jag sett oerhört mycket fram emot. Känner mig så lyckligt lottad och rätt ute att jag sånär börjar grina här och nu, på bussen.

Jag kommer säkert vara sämst tränad av alla deltagare, den enda med bristningar och hängröv, men för mig är inte det viktigaste som PT att jag är som bäst tränad utan att du som kund blir det. Jag är nervös av många anledningar, men jag är också väldigt taggad och känner mig stolt över det steg jag nu tar, även fast jag inte ens börjat än.

Personlig tränare, kostrådgivare och hjärt- och lungräddningsinstruktör. Det är vad jag kan titulera mig som när juni 2014 är över.

I morgon jävlar kör vi.

20131010-223019.jpg