självaste paolo roberto

20140604-104229-38549679.jpg

I sommar ska Farmen spelas in i närheten av Skillingaryd, vet inte exakt var, och då ska nye programledaren Paolo Roberto bo här i lilla Skillet. Ryktet placerar honom i det här vackra hus som renoverats under ett par års tid och som nu tydligen ska användas som Bed & Breakfast.

Lilla Skillingaryd är ju inte direkt bortskämt med kändisbesök så jag tycker faktiskt att det är lite skoj. Hoppas att man springer på honom någon gång!

kom igen zlatan! (och sverige)

20131115-164826.jpg

Här hemma hos oss är uppladdningen inför kvällens livsviktiga VM-kvalmatch mot Portugal redan i full gång. Aston älskar sitt Sverige-ställ och hoppade och klappade händerna när Vikto plockade fram det.

Jag tror inte helhjärtat på vinst i kväll, men kan vi få till ett mål i alla fall och kanske förlora med bara 2-1 så är utsikterna inför hemmareturen goda. Jag hoppas i alla fall av hela mitt hjärta på att vi vinner, gärna med 4-0.

Men först Idol och enchiladas. Och allra först handla så att vi ens kan göra enchiladas.

Ha en härlig fredagskväll!

vi skriver handbollshistoria

20131003-074409.jpg

Som ni ”kanske” känner till redan så älskar jag ju handboll. Ni kanske även har märkt att jag gillar att skriva och tycka till om handboll. Så när jag fick frågan om att delta i ett pilotavsnitt till Sveriges första och enda handbollsmagasin var svaret ganska enkelt – självklart.

Så i går satte jag mig i bilen och körde till Växjö där jag fick träffa ett gäng riktigt härliga människor och vi gjorde ett, tror jag, klart godkänt första avsnitt där vi pratade om handboll i kubik – damernas och herrarnas elitserie samt herrarnas allsvenska.

Programmet är ett samarbete mellan Öppna Kanalen Växjö och oss på Kantspel och det första avsnittet kan ni se på just Kantspel redan i kväll kl 18.00. Ni kan förstås även titta på det i efterhand. Det får jag göra eftersom jag har träning kl 18.

Om och när ni tittat får ni mer än gärna komma med feedback – bra som dålig – så att vi vet om det är någon mening med ett andra avsnitt och vad vi i så fall kan utveckla för att bli ännu bättre.

20131003-075114.jpg
I studion; jag, Glenn Göransson, Peter Hedin och Joakim Wensby.

all i need is some fine wine and you, darling

20130322-214931.jpg
Preppad för promenad tidigare i dag.

Att jag fortfarande står på benen (eller sitter på en stol) är nästan ett under. Mindre än sex timmars sömn i natt alltså och sen sov Aston bara en timme mellan tio och elva på förmiddagen. Hallå, vad hände där?

Sen har det varit full rulle med jobb, dans, träning och lek m.m. hela dagen innan fredagsmyset tog plats. Först finalen i Gladiatorerna och nu andra halvlek av Sverige-Irland. (Om ni gillar by airaM på Facebook får ni 10% rabatt per mål Sverige gör i kväll, t.ex. om Sverige gör tre mål så får ni 30% rabatt osv.).

20130322-215453.jpg
Aston älskar Gladiatorerna och är så fin i sina nya Blingo-kläder.

20130322-215546.jpg
Jag har typ fått muskler.

20130322-215737.jpg
Finfin ”middag” i kväll.

Nu somnade Aston precis, så nu ska jag umgås med Vicke-Vire. Hej hej!

bakochfram

20130109-223033.jpg

Jahopp, här sitter jag och äter frukost halv elva på kvällen eftersom jag ska vara fastande från midnatt i och med operationen i morgon. Festligt!

På Kanal 5 går serien Scandal som jag fastnat för. Riktigt bra skit. Har ni sett?

God natt med er!

snow and sons

20121206-123847.jpg

Min utsikt från soffan ut genom fönstret ser det ut så här. Det har snöat hela natten och hela förmiddagen, utan stopp. Ja, jag satt ju i och för sig inte och tittade hela natten, så jag vet ju inte 100% säkert att inte snöandet tog en paus för en kaffe och Delicato-boll, men det snöade i alla fall när jag var uppe med kingen i natt och det snöade när jag vaknade, så jag drar den slutsatsen. Kan vi släppa detta nu, eller? Tack.

På tvn rullar Sons of Anarchy. Jag är fast. Började titta i går och är nu inne på avsnitt sex, första säsongen. Fan, det är inte direkt så att jag behöver något nytt som tar upp min tid. För sent att stoppa nu, jag är förlorad. Damn you, Netflix.

Ni då? Vad gör ni i dag?

stormigt

20121030-072518.jpg

Medans hårdbevakningen av stormen Sandy rullar på CNN kan jag även följa framfarten av lilla miniorkanen Aston här hemma. Han är aningens mysigare kan man väl säga.

Fy, för att befinna sig i typ New York nu. Vi har två vänner som åkte dit nyss. Blir nästan lite arg på dem för att de utsätter sig för detta.

Nu ska jag försöka få gnällgubben att somna om här.

det var längesen jag tyckte till, men nu flyger vi igen

Parken Zoo. Orden på allas läppar i dag.

Såg ni Kalla Fakta i går? Det gjorde inte jag. Jag har bara sett det som visades om och om igen på Nyhetsmorgon i morse och läst allt på Facebook och Twitter. Hyfsad koll har jag nog. Så, vad tycker jag?

1. Jag tycker att Parken Zoo har brustit rejält i sitt uppdrag. Man är ju förstås ett företag, som vill (och ska) tjäna pengar, men att göra det på djurens solklara bekostnad, så som att döda djuren helt i onödan, är förkastligt.

2. Djurparkschefen Helena Olsson ljög ju uppenbart när hon blev intervjuad, det kunde vem som helst se. Frågan är vem som inte hade gjort det. Jag vet inte. Jag vill hoppas att jag hade lagt mig platt och erkänt allt framför en kamera, men förmodligen inte. Inte ni heller. Tror ni inte att hon står under kontrakt med sin arbetsgivare, som talar om vad hon får och inte får säga? Det tror jag. Tror ni inte att hon skämdes inombords när hon stod där och ljög? Det tror jag. Och allt det hat som riktas mot henne över internet nu (och säkert även IRL, usch!) är avskyvärt. Ni som hotar henne är på intet sätt bättre människor än hon.

3. Väldigt vilka djurvänner folk är all the sudden! Självklart blir man illa berörd av bilderna inifrÃ¥n frysen, där döda djur lÃ¥g hullerombuller, men ni som är upprörda till bristningsgränsen – jag hoppas att ni inte äter kött. För de djuren behandlas inte bättre, det kan jag tala om. SÃ¥ skrik ni pÃ¥, om ni vill, men gÃ¥ sen inte och käka er spaghetti med köttfärssÃ¥s och tro att ni har ryggen fri för att ni gillade ”Bojkotta Parken Zoo” pÃ¥ Facebook. Det funkar inte sÃ¥.

4. Bojkott, ja. Ja, det stÃ¥r ju varje människa fritt att bojkotta vad hen vill, men det hjälper ju verkligen inte ett skit. Vad händer med djuren pÃ¥ djurparkerna om ingen kommer dit längre? Kanske avlivas de, kanske skickas de till nÃ¥gon djurpark utomlands och där lär de inte direkt fÃ¥ det bättre. Självklart har inte djuren i djurparker det bättre än de skulle ha det i sin naturliga miljö, men av pengarna som vi besökare lägger pÃ¥ djurparkerna gÃ¥r mycket av pengarna till olika djur- och miljöorganisationer, sÃ¥ tyvärr är det sÃ¥ att nÃ¥gra av dessa djur mÃ¥ste ”offras” för att deras vänner i det fria ska fÃ¥ det bättre. Och ska ni bojkotta djurparker och ha ryggen fri, sÃ¥ föreslÃ¥r jag att ni blir exempelvis mÃ¥nadsgivare till typ WSPA eller WWF, för annars har ni inte heller Ã¥stadkommit ett skit. Dessutom paras djuren sÃ¥ att de som är utrotningshotade bestÃ¥r lite, lite längre.

5. Kalla Fakta har en förmåga att alltid visa saker på ett svartvitt sätt. Världen är inte svart eller vit. Inte heller Parken Zoo. Nu lämnar ju frysen på Parken Zoo inte många frågor obesvarade, förvaringen är, som sagt, under all kritik. Men det talas om utrotningshotade djur som bara finns kvar i ett hundratal i världen. Puman är inte utrotningshotad. Bongoantilopen är förvisso nära hotad, men inte till den grad att det bara finns ett hundratal kvar i världen. Om Kalla Fakta kryddar detta, så har de säkerligen gjort allt i sin makt för att krydda allt annat. Även om det i vissa fall inte behövde kryddas alls. Men tänk mer kritiskt! Tänk steget längre! Var inte så naiva. Och tro inte att folk inte gör misstag. Det gör ni också ibland, visst?

6. För att undvika missförstÃ¥nd passar jag pÃ¥ att förtydliga att Parken Zoo har brustit rejält och mÃ¥ste bli mycket bättre pÃ¥ det de gör. Jag är för högre krav och kontroller pÃ¥ djurparker och hoppas verkligen att det blir en verklighet. Jag älskar djur och önskar att inget djur behövde fara illa, men det har de alltid gjort och kommer alltid att göra – bÃ¥de av naturen (andra djur) och i onödan (av oss människor). SÃ¥ länge jag äter kött och bär skinnskor (dvs sÃ¥ länge jag lever) är jag en riktig hycklare om jag kräver en stängning av djurparker. Dessutom anser jag att djurparker är viktiga i utbildningssyfte, utöver den ekonomiska aspekt jag redan täckt längre upp. Jag inser även att världen tyvärr inte kan vara rosafluffig och perfekt, utan att vissa ibland mÃ¥ste offras för att andra, fler, ska fÃ¥ det bättre. Jag önskar naturligtvis att alla i hela världen – djur och människor – ska ha det bra, men det är en utopi. Det kommer aldrig att hända. Därför försöker jag vara realistisk. Fler borde testa.

7. Nästa vecka handlar Kalla Fakta om H&M och att de använder sig av barnarbetare. Ska ni bojkotta H&M också? Nej, jag trodde väl inte det.

jag ville, men fick inte

Nehepp. Vad hann jag sova? Fem minuter? Om ens något alls. Sen hörde jag gråt från Astons rum. Han hade bara sovit 45 minuter, men upp med honom då och så fick han sitta i mitt knä, under täcket, och kolla på tv.

Jag tyckte att det var då mysigt att han för en gångs skull satt stilla, så jag fick vara riktigt nära honom utan massa vridningar. Jag njöt verkligen.

20120814-103029.jpg

Han hade somnat om.

Ja, ja. Det var väl bra! Haha. Dock vaknar han om jag försöker lägga ner honom, så han får sova vidare i mitt knä.

20120814-103141.jpg

Och nu når jag inte fjärrkontrollen. SKJUT MEJ.

FJÄRDE GÅNGEN GILLT

20120812-154404.jpg

Det är typ tio minuter kvar nu. Till den största handbollsmatchen för Sverige på tolv år.

20120812-154543.jpg

Aston är taggad (fattar ingenting, så klart), jag ser kanske glad ut på bilden, men är så nervös att jag helst vill dra läppen över huvudet och svälja.

Och varför är jag nervös egentligen? Jag kan inte direkt påstå att jag på riktigt tror att Sverige kommer ta det här.

Men större elefanter än Frankrike har ramlat. De är faktiskt också bara människor.

Även om de ser ut som robocops allihop.

Kom igen nu, Sverige! Stolthet, kyla och kämparglädje. HEJA SVERIGE!!!

os går först

20120807-235500.jpg

För att göra så lite på dagarna hinns det med väldigt lite bloggande. Annat prioriteras för tillfället. Köpa glass från glassbilen, till exempel.

20120807-235634.jpg

Städat har vi också gjort, som ni kan se….

Det är, kort och gott, OS som är boven i dramat. OS går först, sen kommer allt det där andra, som Aston, mat, tvätt osv. OS ska man ha respekt för.

Men nu är det än en gång läggdags. Ska försöka att somna i lagom tid i kväll. Eller det var visst redan för sent… Hej!

en tisdag med semester, os och en liten ligist

Jag m.fl. innan bröllopet förra lördagen.

Jag trodde att jag skulle vara halvt förlamad i dag, men vet ni vad? Det är jag icke! Det är som om kroppen gått i motsatt riktning när det gäller mitt åldrande. (Förutom att jag förra veckan hade träningsvärk i fyra dagar efter lite grodhopp.) Men ja, skönt är det i alla fall. Kanske kommer i morgon…

I dag fick jag i alla fall sovmorgon. Det var gött efter att jag gått upp med Aston två dagar i rad. Eller var det så gött, verkligen? Först och främst sov Aston en timme längre än vanligt (SÅ KLART, det gör han ju alltid när det är Vikto som ska upp, kulförhonom) och sen hade han gnäll-orkester hela morgonen, så jag fick ju knappt sova ändå. Men ändå. Sovmorgon var tanken.

På tv går OS, ute målar Vikto huset (har han tokig, människan?) och här inne river ligisten Aston ner allt som kommer i hans väg. Jag gömmer mej inne på kontoret en kortis. Lägger upp lite bröllopsbilder på fejjan, andas lite. Men nu börjar det väl bli dags för mej att visa upp mej för Aston en stund igen, så att han inte tror att han blivit övergiven.

Förresten, missa nu inte när Sveriges herrar ska förnedra Storbritanniens dito i handboll kl 15:30. Det kan bli ”kul”.

Hej svejs!

bara massa handboll

På tåget, mot träningen. Tid för mej själv. Tid för tankar, mest på handboll.

I kväll är det dags för handbollsträning för mej. Det första, riktiga handbollspasset efter min nystart. Efter sex säsonger i elitserien och 1,5 i division ett är det nu en, för mej, helt ny serie som väntar, nämligen allsvenskan.

Jag vet inte riktigt vad folk har för förväntningar på mej, varken i mitt eget lag, i motståndarlagen eller runt omkring. Jag vet inte ens vad jag förväntar mej från mej själv.

Vissa kanske tror att jag kommer dominera, framförallt de som följt mej under några framgångsrika år i elitserien. Andra kanske tror (och vill?) att jag ska floppa. Jag har, trots allt, inte spelat på två säsonger.

Hur det kommer gå har jag ingen aning om, men jag vet att jag har rätt inställning inför det som komma skall. Jag vet vad jag har kunnat en gång i tiden och även om jag blivit äldre och kroppen gått igenom både skador och barnafödande de sista åren, så tror jag att åtminstone ska kunna närma mej en nivå som räcker gott och väl till allsvenskan.

För där kroppen kanske brister framöver får huvudet ta till, för rutin har jag och tänka handboll kan jag. Så kan jag bara hålla huvudet kallt och hålla viljan i schack, så ska jag absolut kunna bidra på ett bra sätt och förhoppningsvis även kunna vara något av en ledare. För ansvar är något jag bör och ska ta, som äldst och mest rutinerad i laget.

Det gäller dock att jag inte heller överskattar min roll, att jag fokuserar på mej själv och inte bara på laget. Att jag förstår att man kan visa vägen bara genom att uppträda på ett sätt som drar med sej de andra åt rätt håll. Uppträder jag på rätt sätt, så löser det sej både för mej individuellt och för laget, för så pass bra är jag.

Tid för tankar var det, ja…

I kväll kl 22.15 spelar Sveriges damer mot Norge. Både vi och norskorna förlorade inlednings-matcherna och båda lagen är piskade att vinna, speciellt Sverige. För visst känns det väl ändå som att Norge reder ut det till slut.

Inför matchen vet jag inte riktigt vart jag har vårt kära landslag. Det vet jag sällan nu för tiden. Det var skönare innan EM-silvret, när man fortfarande inte förväntade sej vinst och bra spel i varje match, utan blev positivt överraskad gång på gång.

Efter Danmarks-matchen har mina förväntningar sjunkit något och därför skulle man kunna överraska mot Norge i dag, OM inte Norge förlorat mot Frankrike. Nu kommer de nig vara lite för revanschsugna och det kommer Sverige få lida för.

Det som skulle kunna rädda Sverige i dag (och detta är ingen omöjlighet) är om en viss vänsternia, som skjuter hårdast i världen, är än mer revanschsugen än norskorna. Är hon det, så kan det bli riktigt trevligt. Och kan älskade AWF på H6 skoja lite med Lunde, som i EM, så blir det än trevligare.

Låt det bli så. Och låt Sulland m.fl. griniga primadonnor få syna golvet mer än en gång. Så blir det bra.

Ska vi säga så?

greenwich & chinatown

Åhååå, vilken underbar morgon/förmiddag/dag vi haft här hemma! Alldeles underbar.

Nicht.

Tar och muntrar upp mej själv med lite New York-bilder. Ni verkar sådär intresserade av kommentar-flödet att döma, men jag kör på ändå.

Dags för lördagen.

Aston vaknade kl fem och ville absolut inte, under några som helst omständigheter, somna om igen. Vid 6.40 gav vi upp och gjorde oss i ordning för dagen. Frukosten på Un, Deux, Trois, en annan fransk bistro/restaurang öppnade kl sju och då var det så här lugnt och fint på den regnvåta gatan mellan vårt hotell och målet för vår frukost.

Kaffe och rejält med mat var ett måste för att orka hela dagen. Det blev både american pancakes och scrambled eggs och bacon och bagel och vi blev jäkligt mätta.

Efter frukosten gick vi upp på rummet igen och gjorde oss helt klara för dagen. Sen hoppade vi in i en taxi och åkte hit. Perry and 4th. Vet ni vad det är för gata?

Perry Street. Det är Carries gata, det. Ni vet, Carrie. I Sex and the City. Det kändes som att jag hade varit här hundra gånger förut. Men det hade jag ju inte.

Tyvärr var trappan lite förstörd i form av en ”No trespassing”-skylt som så fint hängde där. Synd. Det sabbade litegranna intrycket.

Men ett snabbt (och fult) kort nedanför kunde man ju alltid ta.

Carries gata heter alltså Perry Street och ligger mellan West 4th och Bleecker Street. Säg bara ”Corner of 4th and Perry” till taxi-chaffisen, så vet han. Om ni är SATC-fans, som jag, och åker till New York, så rekommenderar jag er verkligen att åka hit och gå runt lite. Det är en cool känsla man får i kroppen när man vandrar på de gator man sett om och om igen i hundratals SATC-avsnitt. ”HÄR HAR MR. BIG STÅTT I SIN BIL!!!” utbrast jag. Coolt så det förslår.

Mindre än 100 meter från Carries trappor ligger The Magnolia Bakery, där tjejernai SATC gärna köper tårtor och cupcakes ibland. Dit gick vi!

Där fanns ju ett och annat att välja på, om man säger så. 15 cm höga tårtor till exempel. Men vi nöjde oss med fyra cupcakes och fyra cocos-macarons. I en plåtlåda, som minne. Passade även på att köpa med oss Magnolia Bakerys egen kokbok, så att vi kan göra lika goda cupcakes hemma (HAHA).

Sen gick vi runt i Greenwich och Soho ett bra tag, tills vi kom till Broadway. Shoppade lite på American Apparel bl.a. Men eftersom det regnade i stort sett hela förmiddagen så blev det bara att jag fotade med iPhonen. Därför är det ett glapp på några timmar i bilderna på kameran.

Nästa gång jag plockade upp kameran hade vi gått förbi Broadway och Little Italy och kommit ända bort till Chinatown. Det var lite coolt där.

När klockan var typ tre-halv fyra kände vi att vi nog skulle försöka bege oss till hotellet och vila lite om vi skulle orka ge oss ut och äta på kvällen, så vi började leta taxi, vilket INTE var det lättaste på den delen av Manhattan. Vi fick gå ett jädra tag innan vi till slut kunde knö oss in i en gul, härlig bil.

Kvällen kommer i ett annat inlägg, så gör vi. För nu måste jag ta itu med lite grejer här medan den skrikige chefen sover sött. Hej!

”är man inte röd när man är ung saknar man hjärta, är man inte blå när man är vuxen saknar man hjärna”*

Denna förmiddagens Efter Tio har varit klart sevärt!

Jag har inte jättemycket för Malou von Sivers. Tycker att hon har en butter uppsyn och är tämligen dålig på att intervjua, då hon inte låter samtalen ha sin gång, utan har bestämt sej redan innan för var hon vill komma och gör allt för att nå dit. Hon ler i princip aldrig och när hon väl gör det ler hon aldrig med ögonen. Det känns inte äkta. Men hon är rak och kan ibland få till det, trots allt.

I dag var hon rolig, utan att hon försökte (antar jag). Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets ledare, var på plats (härlig kille, förresten, jag gillar honom) och Malou pratade om fördomarna mot honom eftersom han faktiskt bor på Östermalm och klär sej mer som en borgerlig politiker. Detta är alltså vad annat folk sagt och inte nödvändigtvis något Malou själv, eller jag för den delen, tycker är något som inte går att förena – att klä sej propert och bo på Östermalm, samtidigt som man är vänsterpartist.

Hon inledde frågorna med att kläcka en alldeles underbar oneliner; ”Du har växt upp i ett intellektuellt hem. Ändå blev du vänsterpartist. Hur kommer det sej?”. Alltså. Haha. Man riktigt märkte att hon tänkte ”Oj, hur ska jag ta mej ur det här…”.

Jonas Sjöstedt då. Jag gillar honom, som sagt. Han kommer bli väldigt viktig för sitt parti. Lars Ohly var ju också speciell, men Sjöstedt är mer ödmjuk och mindre fördömande, av det lilla jag sett hittills. Skön kille, även om han för fel politik, höhö.

(*Inte mitt citat, som ni kanske vet. Men det är faktiskt litegranna sant. Faktiskt.)

att leva är att simma från stranden jag till stranden du i havet vi

God morgon, kära läsare!

Nu har jag nyss varit uppe i drygt en timme med lillgrabben som har hunnit med både underbar smile, kramar med gosedjuren och en rejäl laddning av det dära illaluktande. Själv har jag hunnit med morgonkisset för att sedan göra veckans vägning och mätning (med bra resultat!) och sedan en tallrik yoghurt.

Och nu är pappan uppe. Så nu är det pappa-son-tid där ute i resten av huset. Men här i sovrummet är det mamma-egentid. Och här ska det sovas. I två timmar, minst.

Såg förresten Gomorron Sverige på SVT1 nu på morgonen och i soffan satt Molly Sandén, Sara Li och Björn Ranelid. Härliga personer, alla tre, men Björn är ju något utöver det vanliga. Folk kan säga vad de vill om honom, men jag tycker att han är en alldeles underbar varelse, någon vi behöver i detta land. Han må ha ett stort ego, men detta stora ego gör att han inte har några som helst problem med att höja även andra människor. Det är en bra egenskap.

Nähä. God natt då!