kvalitetstid

  
Aston hade önskat sig lego i julklapp. Smålego. ”Så man kan bygga bilar, flygplan och båtar!”. Han fick det!

Helikoptern med tillbehör som syns på bilden byggde vi i dag, han och jag. Det var för åldern 6-12 år, så det var väldigt pilligt för en fyraåring. Över tre timmar tog det, men till slut var vi färdiga!

Förutom en kort macka-paus mitt i satt han stilla hela tiden. Han hade ett sånt otroligt tålamod! Mycket bättre än mitt, haha.

Jag är så stolt över honom, varje dag.

fyra år

  
I dag är det fyra år sedan du tog ditt sista andetag, farmor. Detta kommer för alltid att vara den sista bilden som togs på oss tillsammans. Den togs i ditt kök, i huset som bara varit ert, som nu sålts och totalrenoverats till oigenkännlighet.

Här åt vi dina hemlagade köttbullar, dina hembakta rabarberpajer, kakor och bullar, drack din hemgjorda saft och diskade tallrikar i mängder – INTE under rinnande vatten.

Jag kommer för alltid att vara tacksam för att jag och Viktor valde att ta en spontantripp ner till Ronneby för att överraska er den där påskhelgen 2011, så att du i alla fall fick vara nära Aston när han fanns i min mage. Och jag kommer för alltid att sörja att du inte hann träffa Aston, som var 19 dagar gammal när du dog. Det var en av få saker du inte hann med under ditt långa, friska och lyckliga liv.

Jag saknar dig, farmor. Det gör jag. Och även denna jul lär jag komma på mig själv på väg att ringa dig för att önska god jul.

Jag hoppas att det dröjer länge än innan vi ses, men när vi gör det är det med stor kärlek och glädje. Hej så länge.

min tur nu

  
Jag hade 30-årsfest i går!

  
Jag och Vikto bodde på Avalon Hotel.

  
Matte var med oss.

  
Jag hade en snyggdag, tackar som frågar.

  
Frida var ju också med, så klart.

  

Storebror hade fixat så bra åt oss på Hard Rock och Dahlia och Aston var med ända till 21.

 
Sen såg det ut ca så här hela tiden. Megadrag på karaoken. Livets grej.

  
I dag mötte vi upp sväronen och barnen på Heden.

  
Och så åt vi näringsrik kost på Texas Longhorn.

  
Och nu fikar vi hos storebror med familj innan vi åker till Turkiet. Om ganska precis tre timmar, faktiskt.

Bra liv!

ett malmö-dygn 

  
Vi har haft typ väääärldens bästa dygn i Malmö. Lunch med cava, provning av både brud- och tärnklänningar, shopping, mer bubbel, skratt och mys på hotellrummet, drinkar på Skybar Malmö Live, en underbart god middag på Savoy Grill, fuldans på några klubbar, Fireball, mer bubbel, brunch och mer shopping.

Jag är så lyckligt lottad som har just er som vänner och tärnor. Och Matilda. Kom hem snart. ❤

Nu sitter vi på tåget hem, en timme försenade innan vi ens börjat rulla. Jag längtar efter mina barn och min kärlek nu och det känns så bra.

Mer bilder från helgen kommer!

  
En dröm. ❤

min dag, er dag

Mors dag har passerat. Mors dag 2015. Det innebär att jag firat min fjärde(!) Mors dag och min första som tvåbarnsmor. Det är ju vansinne. Fyra stycken.

Jag vet att jag nästan tjatar om detta, men jag känner mig fortfarande så himla mycket som Maria att jag knappt fattar ibland att jag är mamma. När vi är hemma med barnen känns det fortfarande bara som att vi är barnvakter, för ingen ser ju vad vi gör här. Det är när vi kommer ut som det känns på riktigt. Och än är barnen så små att de inte vet/bryr sig om vad Mors dag är, så det är egentligen mer en prövning för Vikto. ”Hej, hallå, visa mig nu hur mycket barnen älskar mig, VISA MIG!!!”. Nädå. Eller?

Eftermiddagen tillbringades i alla fall på Aqua i Jönköping med hela Viktos familj och det var en riktigt trevlig stund. Fastän Aston genomlevde THE sockerrus av allt han tryckte i sig och fastän Dahlia inte riktigt ville komma till ro. Det var en härlig middag med riktigt god mat och trevliga samtalsämnen och jag kunde inte ha en bättre ”svärfamilj” någonsin. Det är inte bara Vikto jag älskar, det är dem – allihop.

Nu väntar en ganska körig vecka och när jag skriver det kommer jag på att ”så där tänker jag varje söndag”. Det är inte bra. Jag trivs med mycket att göra, på ett sätt. Men jag trivs inte med ”körigt”. Det får gå, lite till. Tills Försäkringskassan gets its shit together.

Hoppas att ni alla haft en fin Mors dag – oavsett om ni firat era mammor, har blivit firade själva eller både och.

_MG_8143

Den senaste. ❤

bildregn från ett dop

Så. I dag, 17/5-2015, döptes vår lilla Dahlia Irma Gunvor i Skillingaryds Kyrka och det såg ut ungefär så här. Alla bilder i inlägget Är tagna av vår vän Urban Ireklint.

_MG_8095
Min storebror, Stefan, var där.

_MG_8097
Min pappa är 63 år i år, men fotar ändå med iPhone.

_MG_8105
Vikto kommer i rätt stämning.

_MG_8133
Min mamma läste Markusevangeliet om Jesus och barnen.

_MG_8138
Och Vikto lyssnade.

_MG_8143
Lite märkligt, hur jag, som inte är aktivt troende, kan känna så starkt för ett dop. Det är fint. ❤

_MG_8167
Min brorsdotter, Vendela, hjälpte mig hälla upp vattnet i dopfunten.

_MG_8182
Min kusin, Johan, är gudfar till Dahlia och det är vi väldigt glada för.

_MG_8201
Vår präst, Cristina Virdung, var kanon, precis som alltid. Och Dahlia trivdes fint hos henne.

_MG_8209
Dahlia var hur lugn som helst genom hela dopet, vilket kändes väldigt bra för oss alla.

_MG_8219

Aston var ganska precis 100% ointresserad av att medverka i dopet på annat sätt än att väsnas genom att springa omkring och hoppa med sin kompis August så fort något viktigt skulle sägas eller sjungas, men när han fick en egen present av prästen var han i alla fall lugn.

_MG_8226
Jag tycker mycket om den här bilden, för där finns ni.

_MG_8231
Min lillebror. Min far. Min mor. Jag älskar er.

_MG_8232
Min svärmor. Min svärmor. Min svägerska. Jag älskar er med.

_MG_8245
Det var väldigt fint, men tyvärr inte helt komplett, för vi saknade någon. Gudmor Matilda, som befinner sig i Australien på obestämd tid. Vi saknar dig, varje dag. ❤

_MG_8250
Emmas och Jacobs lilla Clara förgyllde dopet än mer.

_MG_8263
Den mest lyckade bilden på oss alla fem…

_MG_8274
För dig. ❤

_MG_8286

_MG_8289

_MG_8293

Tårtorna kom från Stigs i Värnamo och Ritz i Vaggeryd och var enormt uppskattade av alla närvarande.

Inom kort kommer jag lägga upp videos på när vår vän Markus sjöng på dopet – My Girl med The Temptations och Hall of Fame med The Script – på Youtube, så även ni kan få njuta av hans fantastiska framföranden (tillsammans med Hampus Steenberg på gitarr och sång).

Allt som allt, ett mycket fint dop som vi är tacksamma över att ha fått dela med så många av de vi älskar. Tack.

jag, en förälder

I dag hade Aston gympaavslutning. En riktig avslutning, med alla gymnastikgrupper. Astons grupp var den yngsta gruppen och uppträdde först. Aston gjorde tio kullerbyttor på raken på den långa, uppblåsta mattan och jag satt på läktaren och grät. Tårarna rann då och tårarna börjar rinna nu, när jag tänker på det.

Jag har fortfarande så svårt att förstå att jag faktiskt är förälder. Någons mamma. Två små personers mamma. Så som min mamma är min. Så är jag för dem. Det är så svårt för mig att greppa mestadelen av tiden, för jag känner mig fortfarande så himla mycket som bara mig. Jag känner mig fortfarande som ett barn, som tycker att det är astråkigt att städa och laga mat och jag känner mig fortfarande som en tonåring, som kan sova till 13 om ingen stör och jag känner mig fortfarande som 23, då jag kunde kröka och festa till fem på morgonen om jag ville. Jag är fortfarande hon på något sätt, även om jag inte lever så längre. Även fast jag tar hand om två små människor varje dag, tillgodoser deras behov. Älskar dem, pussar dem.

Trots att jag gör det varje dag.

Så är det när jag sitter och tittar på en gympaavslutning eller på ett Lucia-tåg, eller går på ett föräldramöte på förskolan som jag känner mig som mest som en förälder. Och den känslan är så överväldigande, så stor, att då går tårarna inte att stoppa.

Jag kommer nog aldrig vänja mig vid detta. Det är så nära magi man kan komma.

gooners

Mina små Gooners i dag. ❤

dubbelt

 

Varje morgon vaknar jag av ett joller, ibland ett smackande ljud av en liten hand i en liten mun. Aldrig skrik. Och när jag tittar över kanten till vaggan så ligger hon alltid där och ler. Hon verkar liksom tänka ”Yes! Äntligen en ny dag!”.

 

Och så lägger jag henne bredvid storebrorsan, som alltid kommit in till oss under natten, och nuförtiden är det faktiskt ren och skär kärlek från honom till syrran. Klapp på huvudet, puss på pannan.

 

Och ömma(!) kramar, innan han drar iväg och tittar på ”Barnekalen”.

Jävlar, vad det är tungt ibland, men jävlar, vad kärlek man får tillbaka.

Jag älskar mina barn, så att jag vill skrika rakt ut, le upp till öronen och gråta på samma gång. Älskade, älskade barn. ❤ 

nothing less, nothing more

IMG_7828

Här har vi en stor liten lirare som just somnat i soffan i full Frost-mundering, med två Minions som kuddar, samtidigt som han tittade på Alvin och gänget sjungandes What does the fox say.

IMG_7825

Själv sitter jag en liten bit bort med en nacktränande rödtott på bröstet och jag känner just nu att livet är just precis exakt så spännande som jag vill ha det. Faktiskt.

I morgon ska jag försöka mig på att skriva en förlossningsberättelse. Jag lovar inget, men jag ska försöka.

Nu återgår jag till denna:

IMG_7830

ingenting än

IMG_6526
I går. ❤

Söndag och februari! Och ingen bebis… Det blir alltså en februari-bebis, som jag trott ända från början.

Dagarna går segt, men ändå fort på något sätt. Nätterna är sömnlösa, jag somnar aldrig före 03 längre. Både det psykiska och det fysiska sätter stopp. Istället får jag sova på förmiddagarna, men det blir hackigt med sömnen. Och alldeles för lite egentligen. Men det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen.

Snart är Minion här. Snart.

when, who and how much?

2015/01/img_6217.jpg

Mamma frågade om jag inte skulle ha gissningstävling för när Minion kommer. ”Njae, jag hoppar nog det denna gången..” var mitt svar. Men vad fan, klart att jag ska. Jag hade det med Aston, så jag får väl ha det nu med.

BF är redan passerad, 21/1 var dagen D, som alltså även denna gång passeras… Med Aston gick jag över nio dagar. Han vägde 4050 gram och var 53 cm lång när han kom.

Jag blir igångsatt senast 4/2, så troligt är väl att bebisen i alla fall inte kommer efter 5/2, men så otur hoppas jag INTE att jag har.

För att delta ska du gissa på följande:

– Datum
– Klockslag
– Vikt
– Längd
– Kön

Pris till personen med flest rätt vetefan. Äran kanske räcker? Annars hittar jag på nåt.

Hej!

slapparsöndag

IMG_2629.JPG

Vi har en riktigt slapp söndag här hemma. Jag och Aston var uppe vid halv åtta medan Vikto fick en mycket välförtjänt sovmorgon. När han gick upp vid strax efter 10 var jag extremt trött och behövde gå och lägga mig en stund. Snart kom Aston in och la sig bredvid mig och somnade(?). Har aldrig hänt förut, att han gått och lagt sig för att vila så. Dock gjorde han det i fredags kväll, hemma hos Viktos morbror. Han blev trött, så han gick in och la sig i gästrummet och somnade. Gullunge.

Aston sover fortfarande, Vikto spelar FM på datorn och jag kollar på Sävehof-Viborg på tvn. Lite senare blir det även elitseriehandboll på tv i form av Eslöv-Spårvägen. Härlig söndag detta!

Hoppas att ni alla mår bra!

nu kan det väl ändå få räcka?

IMG_2350.JPG

I går var det dop för min fina brorsdotter, Hilda. Jag sjöng Mikael Wiehes ‘Den jag kunde va’ till henne och det var ett avslappnat och barnvänligt dop.

Efteråt en mysig mottagning med mycket släkt och vänner. God mat och maaaaassa tårta.

Men jag mådde inte bra. Var slö och mådde lite illa till och från. Tänkte att det berodde på att Minion i magen låg lite dumt och tryckte på fel ställen. Så vi åkte hem till Gbg-lägenheten och jag fick vila ett par timmar, men det blev bara värre…

Vi skulle egentligen ha gått ut och ätit en tidig fars dag-middag med min pappa, men han fick komma till oss istället. Under hela tiden fick jag ligga i sängen, nästan orörlig, för att jag mådde så illa. Det slog mig att jag knappt känt av några rörelser från Minion under dagen.

Jag spydde. En gång och två gånger. ”Jag vill bara försvinna” uttryckte jag om och om igen. Fick feber. Ont i ryggen, lederna. Huvudvärk.

Vi ringde 1177 och förlossningen på Sahlgrenska, rädd för typ havandeskapsförgiftning. ”Hoppades” på vanlig magsjuka, men vågade inte vifta bort värre tankar…

Sammandragningar hade jag. Tighta, hårda. Fyra stycken på 35 minuter. Ont upp mot revbenen.

Har knappt sovit i natt, men under förmiddagen fick jag i mig lite nyponsoppa och blåbärssoppa, vilket gjorde susen. Jag kunde sova lite. Lyckligtvis mådde jag ännu lite bättre när jag vaknade, avseende illamåendet – febern ökade, så jag kände att jag skulle klara att åka bil. Körde själv den första biten, till Borås, för att kunna sträcka ut kroppen lite, men sen orkade jag inte mer.

Ringde förlossningen på Ryhov i Jönköping och blev tillsagd att åka dit, till isoleringsdelen av förlossningen (pga att jag hade spytt), och där fick jag stanna i drygt tre timmar för olika undersökningar – CTG, olika ultraljud och blodprover. Inte allt såg helt bra ut, så jag ska göra nya blodprover i morgon och tillväxtultraljud om två veckor.

Nu mår jag i alla fall något bättre. Febern har gått ner, jag har ätit hela fyra stycken rostmackor och ligger nu nerbäddad i gästrummet och tar det lugnt. Fars dag- och födelsedagsmiddagen med Viktos fina pappa (+ resten av familjen) fick vi tyvärr hoppa, vilket känns skit, men jag vet att de förstår.

Har jag sagt att denna graviditeten är pissjobbig? Det är den. Låt mig bara få vara nu?

födelsedagshelg

Vilken helg! I morgon, måndag, fyller Aston tre år och det har vi verkligen firat i helgen.

Redan i fredags kväll kom pappa, Mariannesvensson och lillebror Jakob och vi satt uppe länge på kvällen och in i natten innan vi kom i säng. Under lördagen fylldes det sedan på med mamma, svägerskan Olivia och mina två brorsdöttrar Vendela och Hilda och på kvällen kom hela Viktos familj så då var närmsta familjen nästan komplett.

IMG_2152.JPG

Aston fick vansinnigt mycket paket och hur många bilar han än har finns det tydligen alltid plats i hans hjärta för fler. Haha, han är verkligen heeelt galen i bilar.

Förutom ett gäng bilar fick han tex en Frölunda-tröja med 9 ASTON på och då blev hans föräldrar mycket glada. Dessutom fick han många fina klädesplagg och massa annat roligt, som vi nu får ”portionera ut” med tiden.

IMG_2153.JPG
Temat gick i Dumma Mej, Bilar och Hello Kitty.

I dag var det dags för firande nummer två – barnkalaset.

Vi ville kunna bjuda hela Astons avdelning på förskolan, så vi hade hyrt sporthallen nere på Fåglabäcksskolan. Då kunde barnen röja hej vilt och det gjorde de verkligen. Förutom Aston och kusin Vendela kom det nio härliga ungar som lekte järnet under två timmar. Det hanns förstås med tårta, saft och fiskedammsgodis också, så det var nog ett gäng nöjda ungar som gick därifrån efteråt. Aston kramade och tackade alla barn för att de kom på hans kalas och det värmde verkligen i hjärtat.

IMG_2120.JPG

Till dagens kalas kom även min storebror Stefan som hade jobbat i natt. Det var jag väldigt glad över. ❤

IMG_2129-0.JPG

Väl hemma blev det ett välbehövligt bad för kusinerna som leker så oerhört bra ihop att jag blir alldeles varm i hjärtat. Jag är SÅ glad att vi fick Vendela och Aston så nära i tid och att de kommer ha varandra genom hela livet, även om vi bor en bit ifrån varandra.

IMG_2142.JPG

Och snart kommer en åldersmässigt nära kusin till lilla Hilda också, även om det blir ca nio månader dem emellan istället för två.

TACK till alla som gjort detta till en fantastisk helg. Nu mår jag som en påse skit faktiskt, haha! Fogarna hatar mig, knän och fötter likaså. Men det är det värt.

I morgon är det Astons dag på riktigt. Då blir han tre år. Tre hela år. Svårt att greppa faktiskt.

IMG_2112.JPG

Min älskade lilla Batman…

till aston

DSC_0267

Mitt barn. Vårt. Som skapats av oss, växt i mig, fostrats av oss.

Jag ser mig själv i dig, Aston, i dina läppar, i ditt hår och i din ansiktsform. Kanske mest i din personlighet, ditt otroliga humör. Jag ser din pappa också. I dina ögon, som lutar lite nedåt. Jag hör din pappa i dig. I din småländska som redan börjat höras. Jag måste prata mer göteborgska med dig.

Det är du som är total kärlek för mig. Det finns ingen på denna jord som kan göra mig så arg som du, men det finns ingen som kan göra mig så glad heller. Så lycklig. Inte i närheten. Det finns inget som kan få mig att känna så dåligt samvete, som när jag skrikit på dig för något djävulskap du gjort och jag sedan ser dig sova i dina Hello Kitty-lakan med Musis tätt intill. Blotta tanken på att du inte skulle finnas i mitt liv ger mig andnöd. Du får aldrig lämna mig, Aston. Hör du det?

Jag känner ofta att jag inte är god nog åt dig. Att jag gör fel val i vardagen. Att du får titta på iPaden för mycket, att du äter för lite grönsaker, att vi inte leker på lekplatsen tillräckligt ofta. Jag har dåligt samvete när du får vara på förskolan för mycket och när du får vara där för lite. Ja, hela dagarna är ett stort jävla nyårsfyrverkeri av dåligt samvete. För trots alla mina, enligt mig, tillkortatkommanden älskar du mig högt. Du söker min bekräftelse ständigt. Vill visa allt, säga allt, sjunga allt. Och jag tittar, jag ser, jag hör, jag lyssnar. Och ändå känns det inte tillräckligt. Ändå känns det som att du alltid, alltid förtjänar mer.

Det är väl det som är att vara förälder. Att ha dessa små liv – oavsett ålder – som man älskar så innerligt och villkorslöst att det aldrig kommer finnas något, eller någon, som är god nog. Inte ens en själv. Kanske allra minst en själv.

Men jag kommer alltid göra mitt bästa för dig, Aston. Och med det menar jag inte att jag kommer sopa bort smutsen framför dina fötter, nej, det får du göra själv. Men du ska känna dig älskad, stöttad och sedd. Varje dag, varje vecka, så länge jag lever. Säg ”mamma” och jag är där. Säg ”hjälp” och jag är där. Och när du ingenting vill säga är jag där ändå.

Alltid.

IMG_6777

#BrosBlad2016

Söndag. Härliga söndag. Jag gillar söndagarna med min familj. Denna söndag är vi bara hemma och tar det lugnt efter en sen kväll med Frida och Ubbe i går. Bortsett från en sväng till Fagerhults Plantskola har vi varit hemma hela dagen.

DSC_0254

Frida och Ubbe med barn var alltså här i går. Middag, dryck, lek och prat. Det är ett par verkligt fina vänner vi har där. August och Aston är som två brorsor som lever rövare så det står härliga till. I går började de inte ens bråka en enda gång under kvällen. Fantastiskt. Vi vuxna ägnade nästan hela kvällen åt bröllopsprat. Ja, bröllop. Vikto friade ju till mig på midsommarafton i år, när vi var på Mallis med hela Viktos familj och nu har vi så smått börjat planera för den stora dagen. Eller den stora helgen… Det är ju helt overkligt.

Jag frågade Frida redan i somras om hon vill vara en av mina tärnor och hon svarade glatt ja. För lite sedan ställde Vikto ”samma” fråga till Ubbe, fast vad gäller best man då, förstås. Det blev ett jakande svar där också. Vi är så glada att just de två kommer vara en så stor del av en så stor händelse i våra liv. Tack för det. ❤

DSC_0234_2

Förra helgen var jag och Vikto iväg på en liten barnfri weekend. Då kikade vi lite på potentiella platser att hålla vårt bröllop. Vi var på Arilds Vingård och Grand Hotel Mölle nere i Skåne på lördagen, övernattade sedan i Mölle och åkte på söndagen till Tvååker, mellan Varberg och Ullared, till Ästad Gård för en titt även där. Vi fastnade i synnerhet för två av dessa platser och det riktigt rejält. Det har varit i princip omöjligt att bestämma något. Ska vi tänka på oss själva bara, att det är vår dag, vår helg? Eller ska vi tänka mer på helheten och kompromissa lite med vad vi önskar för att alla gäster ska få det bättre? Svårt. Jag är ju en person som jämt tänker på alla andra i första hand, så det har varit väldigt knivigt att ta ställning i denna fråga.

DSC_0322_2

Men med Fridas och Ubbes hjälp och input i går tror jag att vi närmade oss ett beslut något. Och det känns otroligt bra. 100% bestämt är det definitivt inte, men med lite mer input från övriga tärnor och best mans samt våra familjer så ska vi nog kunna bestämma oss helt. Det är en helt otrolig känsla att faktiskt vara igång och planera ett bröllop. Shit.

DSC_0264_2

Om ni vill följa med på resan mot bröllopet går det bra att följa mig på instagram, där jag heter @airamsorb. Vi kommer använda oss av en hashtag också, genom hela förberedelserna och även på själva bröllopet. #brosblad2016 är det som gäller då. Här på bloggen kommer allt som gäller bröllopet samlas i kategorin Bröllopet, kort och gott.

en stor dag

I dag var det dags för två till ”första gången” för Aston.

IMG_0110.JPG
På med overallen…

IMG_0112.JPG
På med skridskorna…

IMG_0119.JPG
Och ut på isen i Skillingaryds ishall på Movalla.

IMG_0128.JPG
Den halvtimme han var ute på isen var 30 av de mäktigaste minuterna i mitt liv. Mitt hjärta bultade av stolthet, av kärlek. Av vördnad till relationen mellan mitt barn och hans far. Jag vet att detta var en väldigt stor stund för Vikto.

Efteråt åkte vi till Fågelforsskolan och gjorde vår medborgerliga plikt och röstade. Aston röstade naturligtvis inte, men det var ändå hans första riktigt konkreta möte med demokratin och det vackra med den. Folk var glada, hejade och var på ett allmänt gott humör och det gläder mig. Det är inte i alla länder det ser ut så på en valdag.

Jag är glad att jag bor i Sverige och jag är glad över människorna som finns här. Det är vi som, tillsammans, skapar ett av världens bästa länder.

nu är den över

IMG_9260.JPG

Jag har nog haft årets hetsigaste vecka och nu är den över. Jag har stressat och jobbat, både som anställd och egenföretagare, jag har knappt hunnit med min familj alls. Men i helgen ställde jag in alla planer och bara var med min familj. Mamma kom hit helt spontant också och det behövdes verkligen även fast jag snart får en hel vecka med bara henne. På fredag åker vi till Turkiet. Hon och jag.

Lite saker har hänt som jag inte kan eller vill skriva om här. Inte än i alla fall. Men det är lite tungrott nu, livet. Så om jag glömmer bort dig eller är lite kort i tonen, alternativt frånvarande – ta det inte personligt. Ingen har gjort mig något fel. Det är ingens fel. Ibland händer saker ändå.

Sorry för kryptiskt blogginlägg, men jag vill inte bara låtsas att allt är som vanligt när det inte är det. Vill inte att någon ska missuppfatta. Men kan inte släppa på allt. Inte nu.

Vi hörs snart igen!

IMG_9273.JPG
Min mamma när hon försöker hitta sina solglasögon.

olympia court

 

IMG_6072

Jag har väl nästintill spammat facebook, instagram och twitter med info de sista veckorna. Info om Olympia Court, Jönköping/Huskvarnas nyaste tillskott på gymsidan. Gamla Huskvarna Fitness togs för drygt en månad sedan över av handbollsprofilen Johan Petersson. Johan headhuntade, ja faktiskt, mig till att vara OC:s än så länge enda PT och jag är naturligtvis väldigt stolt över detta. Och hedrad.

På torsdag, 21/8, är det dags för nyinvigning på OC och jag hoppas så klart att du som bor i Jönköping/Huskvarna med omnejd kommer vara på plats någon gång mellan 16-21. Vi kommer bjuda på fri träning, lättare förtäring och en möjlighet att mingla med personalen och bekanta dig med lokalerna som har utsikt över vackra Vättern.

PTairaM kommer att erbjuda finfina rabatter, bl.a. en fri PT-timme för de som köper minst sex timmar, eller hela 15% rabatt på 30-timmarspaketet, vilket ger en rabatt på nästan 2000:-. Dessutom kommer jag att lotta ut tre PT-timmar till ett värde av 1650:- HELT gratis till någon av personerna som deltar i utlottningen.

Ja, ni ser ju. Detta vill ni inte missa, eller hur?

Vi ses på torsdag!

IMG_7075

 

rader från instagram om en sommar som lider mot sitt slut

IMG_8931.JPG

Jag har knappt ord. Inga som räcker, som är bra nog.

Denna sommaren. Mina fyra jobbveckor som föll samman med tre av Viktors semesterveckor och ändå fick vi ut så mycket av sommaren, eller kanske just därför. Denna avslutande vecka som vi tillbringat runtom i Europa har varit en av höjdpunkterna i mitt liv. Tack.

I morgon är det dags för jobb och dagis igen och jag har inte en tillstymmelse till ångest. För denna sommaren har gett mig allt och lite till. Hur kan jag någonsin be om mer?

mellan ett och noll

20140727-163145-59505754.jpg

Alla som varit gravida någon gång vet att det kan bli så att man plötsligt inte alls känner igen sin kropp. Att den inte reagerar som den brukar på saker och ting, att energin är som bortblåst osv.

Där är jag nu.

Jag är så utmattad vissa gånger att jag bara vill lägga mig ner på golvet, för att jag helt enkelt inte orkar anstränga mig så mycket som det krävs för att stå upp. (När jag är hemma gör jag just det – lägger mig rätt ner på golvet. Det är svårare på jobbet…)

För någon som vanligtvis är väldigt aktiv är detta så klart ett jobbigt tillstånd, såväl psykiskt som fysiskt. Och jag VET ju, med den kunskap och erfarenhet jag har i ryggsäcken, att en bibehållen fysisk aktivitet gör det lättare – inte svårare – att orka mer i vardagen.

Så jag försöker. Jag försöker göra någonting.

I dag blev det en knappt 3 km lång promenad i åskan och sedan lite tabata hemma. Det är bättre än ingenting.

Hoppas att ni mår bra i åskan/värmen!

this isn’t a dream, this is real life

20140608-222351-80631551.jpg

Här ser ni två tjejer som är extremt taggade inför morgondagen och som nyss enades i att denna dag gått sjuuuuukt långsamt. Som alltid dagen före en resa.

Men nu är det snart läggdags och när vi vaknar i morgon är det äntligen dags för vår efterlängtade trip till Paris. Jag kommer så klart att uppdatera här så gott jag hinner med. Än fler uppdateringar blir det nog på instagram, dock. airamsorb heter jag där.

Hej svej!

fullt ut

20140608-101850-37130055.jpg

Har just intagit en sen frukost med mina älskade grabbar och inte kunnat slita ögonen från den minste av dem. Han är så fulländat härlig och perfekt och jag kommer sakna honom så de kommande dygnen. Men vad roligt vi ska ha i Paris. Jag ska verkligen njuta fullt ut av sol, höga torn, croissanter och crepes, apelsinjuicer och viner, höga klackar och korta klänningar.

16.10 åker vi buss till Göteborg och 09.40 i morgon lyfter planet mot Paris. Tjoho!