den tredje november

  
Mitt färgglada, viljestarka, glada, trotsiga, underbara, envisa, påhittiga, aktiva och älskade barn. Aston. I dag blir du fyra år.

Det har varit de fyra bästa åren i mitt liv, det kan jag säga utan att tveka. Jag hade roligt innan du kom, absolut. Men med dig kom min mening och du har visat mig hur jag ska leva fullt ut. Om du gjort det med mig på bara fyra år, vad ska du då åstadkomma med resten av ditt liv?

Det finns inga gränser för hur långt du kan gå. Ingen väg är för lång, inget hinder för stort. Du kan bli och vara vad du vill. Vad du vill. Jag älskar dig. ❤

  
 

det lilla jag kan

  
I kväll har jag gjort något som känns helt rätt. Jag har varit på utbildning för att bli God man åt ensamkommande flyktingbarn.

I en tid då jag känner att mycket känns hopplöst och att jag, som enskild individ, inte kan göra någon större skillnad är det här mitt sätt att göra den lilla skillnad jag kan.

Jag kan fortfarande inte påverka eller fatta några beslut på högre nivå, men jag kan ge människor som behöver det en god kontakt, värme, empati och i förlängningen kanske bidra till att en individ får en god chans att integreras i det svenska samhället.

Kontakta din kommun om du också vill bli god man eller hjälpa till på annat sätt.

Sov gott! 

mitt färgglada barn

  
Mitt barn. Min förstfödda. Kolla på honom. Hur färgglad han är. Ja, ni kan se det. Det yttre färgglada. Vi ser det, vi med, men framför allt så känner vi det.

Det är alltid extra allt med Aston. Alltid 100% känslor – glada som ledsna, exalterade som arga. Ibland är det verkligen pissjobbigt. Alla som haft en 3-4-åring med trots och fem miljarder viljor inom sig vet vad jag pratar om. Dessa stunder då man seriöst undrar ”VARFÖR var det nu igen jag ville ha barn från första början?”.

Alla som haft en 3-4-åring över huvud taget vet att det är just denna lilla person som visar oss, just när vi behöver det som mest, varför vi ville ha barn från första början.

För det är tindrande ögon, det är sprickande stolthet, det är felböjda ord och skratt som aldrig tar slut. Det är rufsiga morgonfrisyrer, söta små ”oj då, förlåt mig” och det här ”Titta, jag kande lyfta Dahlia!”.

 

För varje grått hårstrå får jag fem gapskratt. Och hade det varit tvärtom hade det fortfarande varit lika värt.

Tack, Aston.

testkörning

  
I dag hade Dalle-skrutt utomhuspremiär, dvs i overall och skor och inte sittandes i vagnen.

Först satt hon bara helt stilla och såg ut som ett fyllo i ca fem minuter. Men sen kröp hon iväg.

  
Och det gick ju hur bra som helst även fast overallen är en storlek för stor.

  
Gräset skulle också kännas på, så klart.

  
Älskade gullunge-bebis. Redan åtta månader. ❤

ur tryggheten

  

Jag lyckas fylla livet hela tiden. Varje gång det kommer en ”lugn vecka”, så är den snart inte lugn längre. Tillsammans med mina nära och kära lyckas jag alltid se till att ha något att göra, något att se fram emot. Livet blir aldrig, aldrig tråkigt.

Och medan tiden går utvecklas Dahlia i en rasande takt. Hon har inte riktigt än listat ut att hon ska gå med gå-vagnen, den är mest god att äta, men hon står där i alla fall – flera gånger dagligen.

  
De här fyra. De gör livet extra spännande (och nerv-vrakigt). Och jag är så glad för dem och för oss vuxna, för den trygghet vi lyckats skapa tillsammans.

Ur trygghet skapas stora ting.

26 september 2015

I går gifte sig min svägerska Stina med sin Johan och det var beyond vackert. Vi hade äran att få ha stora roller på deras dag och det värmer i hjärtat att vi fick ett sånt ansvar.

 Så här såg vi ut innan vi åkte.

 Hagshults Kyrka var platsen för vigseln.

 De lyckliga tu var sagolikt vackra.

 Jag, tillsammans med Markus Kvick (på bilden), Hampus Steenberg och Christofer Lorin sjöng och spelade tre låtar på vigseln – This I promise you, Elephant Love Medley och Come what may.

 Som en dröm. Och vädret sen!

 Sen väntade festligheter i PO:s Lada, dit brudparet anlände i en grön, läcker MG.

 Där serverades popcornbuffé och cava till minglet.

Gästboken var otraditionella utformad. Jag hade fotat alla gästerna med polaroidkamera när de anlände till kyrkan och så fick de skriva sina hälsningar på korten.

Always & forever.

Stina hade dekorerat vansinnigt fint.

 Min fina Frida var fotograf under hela dagen, kvällen och natten.

 Förrätten var galet god. Rådjur och toast med kantarellstuvning.

 Under kvällen hölls många roliga och fina tal. Min personliga favorit var brudens egna tal, som hölls som allra sista tal och som innehöll känslor och kärlek från hennes hjärtas allra innersta. Det var rörande.

Sen var det fest i kubik och jävlar, vilket drag det var! Vi hade nog kunnat hålla på ända till morgonen om möjlighet hade getts.

Tack, Stina och Johan, för en fantastisk dag och kväll. Tack. 

vännerna

  
I dag var det äntligen dags för förskolan igen efter en vecka i Turkiet och sen sjukdom förra veckan.

”Vad ska du göra på förskolan i morgon?” frågade jag Aston när han låg i sin säng och skulle sova sent i går kväll. ”Leka med mina vänner.” fick jag till svar. Just detta användande av ordet ‘vänner’, jag gillar det. Det är så fint.

Och han är så fin, från sitt allra innersta och ända ut på sin nya skaljacka från Molo.

När vi så kom till förskolan och flera barn ropade ”Aston!!!” och sprang och mötte oss vid grinden, så förstod jag att vännerna tycker precis som jag. ❤

en andra dag och kväll

  
Andra dagen på Seven Seas Side inleddes förstås med frukost och sen var det äntligen dags för Bamseklubben!

  
Under tiden passade vi tjejer på att ta en hammam, massage och ansiktsmask.

  
Dalle tyckte att 37 grader i skuggan var rätt o-nice, så hon och jag vilade en stund i AC:n på hotellrummet på eftermiddagen.

  
Sen körde vi strandhäng ända till kl 18.

  
  
  
Det var nice-igare.

  
Mamma motionerade lite, haha.

  
Här skulle vi stanna varje gång. Varje gång.

  
Utsikten från vår balkong dög. Den dög väldigt.

Spegel-selfie. 

  
Inga kommentarer nödvändiga?

  
Skalman m.fl. underhöll oss på kvällen. Tyvärr hade vi missat att man var tvungen att vara med och öva tidigare på dagen för att få dansa med Bamse och hans vänner på kvällen. Aston blev lite ledsen över det.

  
Aston flippade som vanligt över något spel på iPaden, men han och Dalle matchade i alla fall väldigt fint i Surfing dogs från Molo!

  
Min älskade mamma och min älskade dotter. ❤

vi var i turkiet

  
Vi har varit iväg en sväng! I Turkiet. Side närmare bestämt. Eller en bit utanför, till och med. På Seven Seas Side. Ett all inclusive-hotell som visade sig vara kanonbra!

Jag ska lägga upp massvis med bilder från resan, för det tycker jag att såväl hotellet och resesällskapet förtjänar. Allt kommer inte få plats i samma inlägg, utan jag delar upp det lite. Första dagen och kvällen kommer nedan:

  
Vårt flyg från Göteborg blev försenat, så vi var framme på hotellet först vid 5-tiden på morgonen på måndagen. Så det blev bara 1-2 timmars sömn innan vi gav oss ner till poolen.

  
Min Matilda aka Jerrie var med på resan och var guld värd. Aston älskar henne.

  

Det var väldigt varmt för Dalle, speciellt de första dagarna, men hon härdade ut bra! Och så länge hon fick bada och komma in i aircondition emellanåt så gick det bra.

  
Lillebror, Vikto, Aston, Jerrie och så mamma i bakgrunden.

  
Underbart. Två stora poolområden med gott om solstolar. Vi behövde aldrig trängas.

  
Balkonghäng efter en varm och lång dag.

  
Jag, Jakob och mamma.

  

  
Goa.

Men nu måste jag laga mat till Astebaste här hemma. På återhörande!

min tur nu

  
Jag hade 30-årsfest i går!

  
Jag och Vikto bodde på Avalon Hotel.

  
Matte var med oss.

  
Jag hade en snyggdag, tackar som frågar.

  
Frida var ju också med, så klart.

  

Storebror hade fixat så bra åt oss på Hard Rock och Dahlia och Aston var med ända till 21.

 
Sen såg det ut ca så här hela tiden. Megadrag på karaoken. Livets grej.

  
I dag mötte vi upp sväronen och barnen på Heden.

  
Och så åt vi näringsrik kost på Texas Longhorn.

  
Och nu fikar vi hos storebror med familj innan vi åker till Turkiet. Om ganska precis tre timmar, faktiskt.

Bra liv!

30-årsfest x 4

  
Frida och tre nära vänner till henne hade gemensam 30-årsfest i lördags.

  
Vi var i Sjöbo utanför Vaggeryd och vädret kunde inte ha varit på bättre humör.

  
Frida var så här läcker.

  
Medan vi såg ut så här innan vi åkte. Dansvänliga skor ftw!!!

  
Kvällen var magisk på flera sätt än detta.

  
Dans, sång och färgglada lampor.

  
Och så skräpet på rätt plats.

Bra kväll och natt! På lördag är det min tur.

livet nu, en torsdag

 

Kurragömma… 
Vi har haft en sån där go dag. Trots att jag momsdeklarerat (åtta dagar för sent!) i tre timmar har vi haft en kanondag.

Aston har lekt av sig på förskolan, jag och Dalle har gått på promenad i solen och kollat ett avsnitt av The Fall på Netflix och sen åkte vi allihop hem till Alex och Morris efter förskolan och där blev vi bjudna på gofika i form av hemmagjord paj och vaniljsås.

  
Fast Aston insåg inte pajens storhet och åt bara chokladkex. Morris med.

  

Aston på sin sten.

Vädret gör sitt jobb nu. Det är inte svårt att leva.

Och förresten, vet ni vad?

  
Det här är jag precis innan jag får veta att jag fått en resa till New York i 30-årspresent. I maj åker vi. Fan, vad gött.

havets cup

  
Vi är på cup! Jag, tanten, och alla små kycklingar (+ Madde). Vi är i Lysekil och spelar Havets Cup. Första matchen är precis spelad, mot Kropps B-lag, och vi vann med 15-13. Hurra!

Detta var min första match sedan mars 2014 och då spelade vi mot Kropps i allsvenskan. Då var jag grym. Det var jag inte i dag, haha! Men vem fan kan begära det egentligen. Det är inte nu jag ska vara bäst, utan jag måste ge mig själv en chans att jobba mig tillbaka. Under tiden får jag bidra med det jag kan – rutin, pepp, lugn och längd. Haha!

  
Lysekil är varmt och härligt.

Nästa match spelas klockan 13, så nu är det chill här på skolan. Ja. Hårdförläggning it is. 30 år fyller jag på tisdag, men här ligger jag på en tunn madrass på golvet och låtsas att jag är 17. Det är nice.

Hej!

måndagsbarn

  
Under hela våren har Vikto varit föräldraledig varje måndag och fredag och eftersom Aston går på förskolan 9-14, tisdag-torsdag, så har jag inte behövt vara hemma själv hela dagar med båda barnen särskilt mycket. Men nu efter sommaren är han bara föräldraledig på fredagar, så varje måndag blir en reality check för mig nu. För jag inser ju hur bra jag haft det i ett halvårs tid. Och Vikto med, förstås.

I dag var andra måndagen efter semestern och det har varit en mysig dag. Förmiddagen var lugn och fin, sen åkte vi och överraskade Vikto på jobbet och tog med honom på utelunch (så då var jag ju iofs inte själv med barnen). Sen åkte vi till lekplatsen vid Movalla och Aston lekte loss som tusan i prick en timme innan vi åkte hem och njöt av finvädret på vår baksida istället. Och plötsligt var Vikto hemma och jag hade överlevt denna måndagen också, haha.

  
Om ett par timmar åker jag och Aston in till Jönköping för handbollsträning. Ekorrhjulet är igång.

ett malmö-dygn 

  
Vi har haft typ väääärldens bästa dygn i Malmö. Lunch med cava, provning av både brud- och tärnklänningar, shopping, mer bubbel, skratt och mys på hotellrummet, drinkar på Skybar Malmö Live, en underbart god middag på Savoy Grill, fuldans på några klubbar, Fireball, mer bubbel, brunch och mer shopping.

Jag är så lyckligt lottad som har just er som vänner och tärnor. Och Matilda. Kom hem snart. ❤

Nu sitter vi på tåget hem, en timme försenade innan vi ens börjat rulla. Jag längtar efter mina barn och min kärlek nu och det känns så bra.

Mer bilder från helgen kommer!

  
En dröm. ❤

på väg mot brosblad 2016

  
Sitter i skrivande stund på tåget på väg ner till Malmö, med Frida med mig. Där nere möter vi upp Camilla och under dagen ska vi till en butik och prova klänningar i mängder inför the big day nästa år. Alltså, entusiasmen är enorm.

Frida och Camilla ska vara tärnor på bröllopet och så även Matilda. Men hon är fortfarande på andra sidan jorden och kan således inte vara med i dag, mer än på Skype.

Sen blir vi kvar i Malmö över natten, så det blir shopping, bubbel, restaurangbesök och drinkar i ett helt dygn nu. Ovanlig helg för tre tvåbarnsmorsor. Vi gillar detta!

  
Skål!

svennebanan-planeten varvad

Just nu känns Svensson-nivån skyhög, faktiskt.

  
Här satt vi nyss, i godan ro. Jag vek tvätt (ett par kalsonger vek jag, sen kollade jag instagram i en kvart) och Vikto kollade bilar på blocket.

  

Så vaknade Dahlia i sin vagn, jätteledsen. Hungrig. Och nu soväter hon.

  
Så vi Svensson:ar på. Gött liv, faktiskt. Och i morgon blir det tjejhelg i Malmö, med två av mina tre blivande tärnor. Woop woop!

nu är hon halv ett

  
Det blev en bra halvårsdag för Dahlia! Lugnt och skönt, eller vad fan skriver jag… Jag försökte ha det lugnt och skönt när Aston var på förskolan, det var mitt mål, men Dahlia vill fan aldrig ta det lugnt. Hon ska jävlarimig hoppa och stå och krypa och sitta och allt möjligt – gärna samtidigt(!) – fastän hon inte behärskar det riktigt än. Så hon blir skitfrustrerad. Och gnällig. Och så går det ut över mig, men det är ju luuuugnt, för jag är ju en sån där toppenmorsa som aldrig någonsin blir irriterad på sina barn när hon egentligen bara vill chilla och typ spela Candy Crush.

  

Så. Lugnt och skönt – kanske inte. Men en bra dag likförbannat! För efter förskolan kom Frida och barnen hit och jag bjöd på mitt livs första hemlagade gryta (stolt!!!) och kidsen lekte för en gångs skull hur bra som helst (utan att bråka), så vi var mycket nöjda med dagens umgänge.

  
Dalle har även passat på att göra morotspuré-inpackning i ansiktet. Bra metod, har jag hört.

Sovdags! Hej.

det är visst nån som är tillbaka

grönelund

Hej! Hej.

Mer än två månader har passerat. Ska jag vara ärlig trodde jag inte att det gått lång tid. Så här länge har jag aldrig tidigare bloggpausat.

Först försvann jag lite för att mitt bloggutrymme tog slut. Hade ingen lust att betala 99$ för att uppgradera till Premium, så jag lät det vara och så tänkte jag att jag skulle starta en ny blogg, med ett nytt namn. Och i dag skulle jag göra det. Jag satt där med mitt nya bloggnamn – En blomma, en bil – ett klick ifrån att börja om från början. Men nej. Som en öppen blogg har varit med mig sedan 2008 nu och så ska det förbli. Så jag uppgraderade och nu har jag massvis med plats igen. Fint så!

Då ska jag ”bara” ta mig tid att blogga också. Och det kan ju vara nog så svårt. Instagram har tagit över lite (airamsorb heter jag där). Det är så smidigt, går så fort. Men som jag tidigare uttryckt tycker jag om, nej, jag älskar att skriva och jag vill ha möjligheten att göra det, även om det inte blir så ofta.

I morgon blir Dahlia ett halvår gammal. Sex månader har gått, bara så där! Det är ingenting annat än rent vansinne, hur fort denna tid har passerat och Dahlia är nu en drygt 7,5 kilo tung och nästan 79 cm lång skrutta som både sitter och ålar sig lite lätt framåt, samt med en envishet som bara jag förtjänar. På sätt och vis känns det tråkigt att ha missat att skriva om hennes första halvår på samma sätt som jag gjorde med Aston, men å andra sidan har hon nog blivit mer fotad än han blev, så det jämnar väl ut sig. Eller nåt.

Jag ska ge mig på att skriva om förlossningen också. En berättelse om det vackra och det jobbiga. Det mycket smärtsamma och jobbiga. Före, under och efter. Jag tror att jag är redo för det nu, men det kommer nog bli jobbigt ändå. Tänk att hon lika gärna inte hade kunnat finnas kvar här hos oss? Ogreppbart.

Så. Vi hörs! Vi ses. Jag lovar.

min dag, er dag

Mors dag har passerat. Mors dag 2015. Det innebär att jag firat min fjärde(!) Mors dag och min första som tvåbarnsmor. Det är ju vansinne. Fyra stycken.

Jag vet att jag nästan tjatar om detta, men jag känner mig fortfarande så himla mycket som Maria att jag knappt fattar ibland att jag är mamma. När vi är hemma med barnen känns det fortfarande bara som att vi är barnvakter, för ingen ser ju vad vi gör här. Det är när vi kommer ut som det känns på riktigt. Och än är barnen så små att de inte vet/bryr sig om vad Mors dag är, så det är egentligen mer en prövning för Vikto. ”Hej, hallå, visa mig nu hur mycket barnen älskar mig, VISA MIG!!!”. Nädå. Eller?

Eftermiddagen tillbringades i alla fall på Aqua i Jönköping med hela Viktos familj och det var en riktigt trevlig stund. Fastän Aston genomlevde THE sockerrus av allt han tryckte i sig och fastän Dahlia inte riktigt ville komma till ro. Det var en härlig middag med riktigt god mat och trevliga samtalsämnen och jag kunde inte ha en bättre ”svärfamilj” någonsin. Det är inte bara Vikto jag älskar, det är dem – allihop.

Nu väntar en ganska körig vecka och när jag skriver det kommer jag på att ”så där tänker jag varje söndag”. Det är inte bra. Jag trivs med mycket att göra, på ett sätt. Men jag trivs inte med ”körigt”. Det får gå, lite till. Tills Försäkringskassan gets its shit together.

Hoppas att ni alla haft en fin Mors dag – oavsett om ni firat era mammor, har blivit firade själva eller både och.

_MG_8143

Den senaste. ❤

a och a

 De här två. Kontrasterna mellan deras värsta och bästa stunder är ENORMA. En retsticka och en lipsill, det faller inte alltid väl ut. I dag packade jag ihop oss ögonaböj och åkte raka vägen hem utan att passera gå när de inte behandlade varandra bra. ”Nu fick ni lära er lite om konsekvenstänkande” sa jag. Ja. Det gjorde de säkert.

det känns bättre nu

_MG_9709

En bild för att ha en bild i inlägget och den där koftan har hon redan växt ur. ❤

Jag har läst alla era kommentarer till inlägget senast och jag tackar från djupet av mitt hjärta för ert stöd och era ord. Det känns bättre nu! Fastän ingenting egentligen förändrats. Jag har fortfarande inte fått svar – på prover, från Försäkringskassan – och jag är dessutom illförkyld, med världens hosta och rejält snorig och ont i luftrören. Ändå känns det bättre. Tack var den där grunden jag står på.

Jag jobbar mycket. Här hemma alltså. Det är ju Mors dag på söndag och beställningarna har rasat in på by airaM. Det är jätteroligt! Och även om det är stressande på sitt sätt, så är jag så väldigt glad över att mitt företag går bra och de där timmarna när jag sitter och pärlar och tillverkar, så får jag på ett sätt ”bara vara”. Ibland måste jag stänga dörren om mig, när de där andra i familjen stör lite för mycket, men för det mesta kan jag sitta med dörren öppen och höra på hur de leker och grejar där ute. Det är en ynnest. Ett privilegium. Att få jobba hemma, med den friheten, så nära de jag älskar. Ibland en förbannelse… Men oftast en ynnest. Och tänk att jag kan jobba på en dag som denna, då snoret bara rinner och jag knappast hade tagit mig iväg till ett jobb där jag varit anställd. Nu kan jag jobba så mycket eller lite som jag orkar och vila när jag behöver. Guld värt.

Jag sa till Vikto förut: ”Vilken fin dag vi har haft, ändå.”. Trots att jag är sjuk, trots att Dahlia varit jättegnällig, trots att Aston fått sina utbrott och trots att Vikto rensat garderoben. Eller kanske tack vare det.

Det är inte så dumt att vara en Svensson.