friday night live

Storgrabben håller på att växa ur babygymmet.

Jaha, det var den dagen det.

Det var dammsugning och det var hänga tvätt och det var plocka ur diskmaskinen och det var, så klart, underhålla Asse-Basse och det var jobba lite med smyckena och det var äta (högst sporadiskt). Och. Det var spela Caesar. Alltså, jag är hemskt ledsen, men jag är en beroende-människa, som ni kanske redan vet, och jag kan inte göra något jag tycker om i en normal dos. Det är allt eller inget, som en riktig jäkla knarkare. Tror inte att det är så himla bra, faktiskt. Men det lugnar sej nog snart. Funderade förut på om jag skulle ta med mej datorn i morgon på bussen när vi ska till Skåne-landet och spela match igen, men där går fan gränsen. Det blir ett nej på den.

Vicke tyckte att det var så fint väder att ”nu får vi ställa ut utemöblerna!!”.

Och nu då? Aston ligger i sin säng och sussar och Vikto ligger bredvid mej i soffan. Och sover. Och jag har bara slutat spela av en enda anledning och det är att spelet hängde sej. Då passade jag på att slita mej. Jag är verkligen en sopa.

Men i morgon alltså – match mot Dalhem, i Malmö. Vi samåker med damerna som ska spela i Lund. Avresa vid nio-tiden och hemma igen vid elva. På kvällen då. Precis som det ska vara i division ett och två. Nicht. Men vad gör man inte för 60 minuter handboll? Not much I wont do, I tell you.

Soffmys. ❤

Karate-säl.

Och mej får ni ingen bild på, för jag har inte ens bemödat sminka mej i dag. Men okej, ni kan få en gammal bild, det kan ni.

Här har jag smink.

Nu ska jag slockna snart, hade jag tänkt. Vi hörs litegranna i morgon. Och jag önskar er en riktig jäkla toppenhelg. Pöss.

torsk på caesar

Yo bitches! (Öh?)

För knappt en timme sen kom vi hem igen, efter en väldigt trevlig stund på öppna förskolan. Är väldigt glad att Karro ”släpade” med mej dit, det är precis vad jag behöver. Jag är inte en promenad-tjej. Har svårt att motivera mej för att gå ut och bara gå, utan mål. Men det här är så bra, för jag får komma ut och röra på mej och träffa andra mammor och Aston lär känna fler ansikten. Helt perfekt. Det är inte heller som vissa skräckexempel jag hört om, där det är svårt att ”komma in” bland alla mammor som redan känner varandra. Inte så värst mycket Solsidan liksom. Det är bra.

När jag kom hem låg en trevlig present till mej i brevlådan. Något jag beställde förra veckan. Jag är ju tv- och dataspels-torsk sedan gammalt. Älskar plattformsspel på tv-spel och strategispel på datorn. För några år sedan var jag fullständigt fast i Caesar och Pharao och nu blev jag så sugen förra veckan (fast när fan ska jag hinna spela?), så jag beställde hem Caesar IV. Ska i alla fall installera det nu, så får vi se hur mycket jag hinner spela. Hinner jag inte spela så mycket som jag vill får jag väl hitta en nanny till Aston, det är inte mer med det.

Är det någon av er som gillar tv-/dataspel?

Hepp, men vi ses! Kanske. Får möjligen lägga ner bloggen för att hinna spela. Tja!