vi har visst två bebisar

Den här Aston har ni sett förut. Lugn och fin och underbar. I ny bil-pyjamas, som ni i och för sej inte sett, från sina farföräldrar.

Säg hej till nya Aston!

Först tänkte jag skriva ”God morgon!” till er. Men det är ju inte riktigt morgon längre, även om det känns så.

Vi hade en jobbig natt, med våra mått mätt. Aston vaknade många gånger, gnällandes och frustandes. Han har haft problem med lite magknip de senaste dagarna och det enda som tröstar honom, förutom att få bajsa och prutta, är att få ligga och smutta på bröstet. Så jag fick jobba hårt i natt, för jag ville att Vikto skulle få sova så mycket som möjligt eftersom han faktiskt jobbar, om än ”bara” halvdagar. Men Vikto vaknade ändå och hjälpte till så gott han kunde. Och det tackar jag för. Vikto är fantastisk.

Men det blev ändå inte mycket sömn i natt och när det var morgon var jag helt slut. Lyckligtvis var även Aston det, så vid halv tio lyckades vi båda somna och vaknade inte förrän pappa Vikto kom hem från jobbet vid 12:30. Den sömnen behövdes verkligen. Och tydligen mer därtill för Aston, för efter lite käk och två blöjbyten somnade han om och sover fortfarande.

I dag skulle jag behöva jobba med smyckena, för det rullar in beställningar av bara fan nu inför julen. Jag behöver dock banka en del, så då måste jag skicka ut Vikto och Aston på en promenad eller dylikt och det är rövpissväder ute. Känns taskigt. Vi får se hur det blir.