just hang in there

1:a november. Slut på oktober och ingen bebis har anlänt. November-bebis it is, alltså.

Jag har de sista månaderna sagt att jag tror att han kommer 1:a november och det trodde jag fram till läggdags i går. Nu tror jag det inte längre. För värkarna från förra natten och dagen i går är som bortblåsta, jag har inte ens molvärk i ryggen längre.

Så nu har det alltså börjat hända. Allt går tillbaka. Nacho blir mindre och mindre, min mage likaså, och vips så har det gått nio månader till och jag är inte gravid längre. Det blir ingen bebis. Lite så.

Ibland känner jag för att åka in till förlossningen och ba ”Hej, min mamma ligger på sin dödsbädd och kommer inte överleva veckan, så kan ni sätta igång mej så att hon hinner träffa sitt barnbarn innan hon går vidare, tack?”. Men det känns lite väl drastiskt kanske? Mm, förmodligen.

Så nä. Jag åker inte in. Jag sitter här och äter min vanligt sena frukost, i dag i form av två frökusar, ett glas juice och en tallrik päronkräm med mjölk. Sen kanske det blir en muffins. Eller två. Det vet man aldrig. Känns som att jag behöver tröst.

Men nu får jag skärpa mej. Jag har gått över en vecka, inte fått en dödsdom. Skärpning.