om jag kunde greppa varje sekund skulle jag göra det varje sekund

Mitt barn.

Goddagens!

Ny vecka! Fasen, vad tiden flyger. (Undrar hur många blogginlägg som startar så här varje måndag?)

Det är roligt att se hur Aston växer och blir en stor bebis. Samtidigt är det för jävligt. Han är inte minibebisen som han var på BB längre, han blir större varje dag och snart ska han väl börja skolan. Vansinnigt. Nu är han iväg och hjälper sin pappa att tvätta bilen. Pappan tycker nämligen att folk som inte har rena bilar är så gott som dumma i huvudet och inte borde ha rösträtt, än mindre äga bil. Så det är vad de håller på med. Själv ska jag jobba. Jag har sanslöst många beställningar att ta itu med nu, så det är dags att sätta igång, så folk får sina julklappar i tid.

I går var jag förresten tillbaka och coachade mitt underbara lag, men tyvärr blev det förlust. En klar sådan. Ingen i laget var nära sin kapacitet och tillsammans med brist på rätt attityd så rinner bollarna snabbt iväg. Jag såg ut så här mest hela tiden. Men den matchen har vi redan släppt nu och så tar vi nya tag mot framtida utmaningar.

Hepp, plikten kallar!

vi har visst två bebisar

Den här Aston har ni sett förut. Lugn och fin och underbar. I ny bil-pyjamas, som ni i och för sej inte sett, från sina farföräldrar.

Säg hej till nya Aston!

Först tänkte jag skriva ”God morgon!” till er. Men det är ju inte riktigt morgon längre, även om det känns så.

Vi hade en jobbig natt, med våra mått mätt. Aston vaknade många gånger, gnällandes och frustandes. Han har haft problem med lite magknip de senaste dagarna och det enda som tröstar honom, förutom att få bajsa och prutta, är att få ligga och smutta på bröstet. Så jag fick jobba hårt i natt, för jag ville att Vikto skulle få sova så mycket som möjligt eftersom han faktiskt jobbar, om än ”bara” halvdagar. Men Vikto vaknade ändå och hjälpte till så gott han kunde. Och det tackar jag för. Vikto är fantastisk.

Men det blev ändå inte mycket sömn i natt och när det var morgon var jag helt slut. Lyckligtvis var även Aston det, så vid halv tio lyckades vi båda somna och vaknade inte förrän pappa Vikto kom hem från jobbet vid 12:30. Den sömnen behövdes verkligen. Och tydligen mer därtill för Aston, för efter lite käk och två blöjbyten somnade han om och sover fortfarande.

I dag skulle jag behöva jobba med smyckena, för det rullar in beställningar av bara fan nu inför julen. Jag behöver dock banka en del, så då måste jag skicka ut Vikto och Aston på en promenad eller dylikt och det är rövpissväder ute. Känns taskigt. Vi får se hur det blir.

it’s a beautiful life

Solen tinar upp den krispiga gräsmattan på baksidan av huset.

Goddagens!

I dag är det en fin dag där ute! Det får lov att bli en promenad på eftermiddagen, tror jag. Vi måste dock hinna med en tripp till förlossningen då det uppstått lite komplikationer i min läkning, om man säger så. Inte så kul, men det är bara att bita i det där sura äpplet.

Aston, å andra sidan, han mår hur bra som helst. Jag tror inte att vi fattar hur lyckligt lottade vi är som fått en så snäll bebis. När jag läser om hur andra nyblivna föräldrar får sitta vakna hela nätterna med skrikande bebisar så kommer jag dock en bit på väg. Aston gnyr på sin höjd litegrann under natten och så fort han får bröstet blir han lugn och vi somnar båda två på några minuter. Enda gången han vrålskriker är när han måste ligga på skötbordet samtidigt som han inte är mätt. Då är det hey baberiba kan jag tala om. Annars bara sover och filosoferar han dagarna i ända. Underbara unge.

Vikto tycker att han är roligast när han sover, för då kan han göra sånt här roligt…

Sleepwalker.

Lustigkurre.

Förresten, ni som vet lite mer om bebisar än jag gör – när är det normalt att bebisar börjar lyfta på huvudet själva? Aston har gjort det sedan dygn tre och är jättestark i nacken nu! Han måste ha växt sej stark de där extradagarna i magen, vår duktige pojk.

Men det Aston är allra bäst på är att kissa hejvilt när han ligger naken på skötbordet. Det tycker han är jätteroligt. Till och med när vi inte hinner med att stoppa strålen och den landar i hans ansikte. Knaspojk.

snart är dagen här

För 4,5 månad sen, när magen var ”sååå stor”.

Goddagens, gott folk!

24:e oktober i dag. Det innebär en dag till beräknad bf och två månader till julafton.

Beräknad bf alltså. 25/10. Det datum man haft sikte på sedan mitten av februari, då vi fick det gladaste beskedet någonsin. Och nu är datumet här. Dock inte bebisen, men ändå, han kan ju komma precis när som helst. Alldeles fantastiskt.

Och två månader till julafton. Vissa av er kanske suckar och ba ”Åh, sluta tjata om julen så här tidigt”, men hey! Jag är jul-galen! Jag fullkomligen älskar julen. Älskar att köpa julklappar, älskar att fira jul med alla jag älskar, älskar julmusiken, älskar snön, älskar stämningen. Så ni blir kanske inte förvånade när jag säger att jag redan köpt mina två första julklappar? Nej, förmodligen inte.

Jag har fortfarande inga känningar som hintar om att Nacho-Glenn är på väg ut, så i dag ska jag passa på att jobba en del. Ni vet väl, förresten, var ni ska handla era julklappar? Här så klart.

Pöss, ha en bra dag!

gissa när nacho kommer

Sängen väntar på dej, lilleman.

Just ja! Jag har ju glömt att berätta för alla nya läsare att man kan gissa på när Nacho-Glenn kommer ut och lite till. Den med flest rätt vinner pris och alla som redan gissat hittar ni här nedanför. Vill ni gissa går det alldeles utmärkt att göra det genom att slänga iväg en kommentar till detta inlägget.

Det ni ska gissa på är alltså följande; Ankomstdatum. Klockslag. Vikt. Längd.

Viktigt att veta är att beräknad bf är 25/10, alltså om 15 dagar.

Emma – 16/10, 18:35, 4200 g, 53 cm
Linda – 18/10, 02:31, 3580 g, 50 cm
Kusin Jessie
 – 18/10, 07:56, 4130 g, 54 cm
Pappa/Moffa – 18/10, 09:09, 4165 g, 52 cm
Mamma/Mormor – 18/10, 18:18, 4018 g, 52 cm
Handbolls-Emma – 19/10, 06:03, 3893 g, 50 cm
AnnaPanna – 19/10, 15:30, 3450 g, 52 cm
Caroline Hellström
 – 19/10, 19:57, 3950 g, 51 cm
Sune…the girl – 20/10, 08:36, 3683 g, 50 cm
Kaiha (AFF) – 21/10, 21:14, 3760 g, 50 cm
Prinsessanadia – 22/10, 09:50, 3958 g, 49 cm
Olivia (svägerska) – 22/10, 15:00, 3730 g, 51 cm
MsSophie – 23/10, 08:10, 4130 g, 52 cm
Solidjohan – 23/10, 23:23, 3400 g, 49 cm
Stefan (storebror) – 24/10, 09:00, 3700 g, 52 cm
Karro – 25/10, 04:46, 4125 g, 54 cm
Erica (AFF) – 26/10, 02:38, 3150 g, 51 cm
Elina Å – 26/10, 06:02, 3988 g, 51 cm
Lena N – 26/10, 22:37, 3460 g, 53 cm
Carroliten – 27/10, 04:13, 3651 g, 51 cm
Kitte Norstedt – 27/10, 12:11, 3425 g, 51 cm
Andrea – 27/10, 20:32, 3950 g, 52 cm
Marianne – 27/10, 20:38, 3930 g, 52 cm
Höken – 28/10, 04:45, 5600 g, 55 cm (Hoppas han skämtar.)
Minna (AFF) – 28/10, 09:37, 4250 g, 53 cm
Hazel – 28/10, 14:45, 3768 g, 50,5 cm
Mia m Iza&Klara (AFF) – 28/10, 22:10, 3750 g, 52 cm
Mia – 28/10, 23:08, 3780 g, 53 cm
Gabi – 29/10, 09:35, 3656 g, 52 cm
Nina Wiklund (AFF) – 29/10, 16:34, 3560 g, 51 cm
Ylva – 30/10, 06:15, 3630 g, 51 cm
Therese/Gos30 (AFF) – 30/10, 06:38, 3470 g, 49 cm
Kusin Ulrika – 30/10, 08:02, 3975 g, 52 cm
Murphy – 31/10, 09:24, 4925 g, 54 cm
Anna – 31/10, 22:57, 4225 g, 53 cm
Diana – 1/11, 06:30, 3670 g, 51 cm
Camilla – 1/11, 11:11, 4500 g, 53 cm
Sara – 2/11, 02:35, 4200 g, 53 cm
Babsan – 3/11, 04:30, 3945 g, 55 cm
Maria Engström – 4/11, 17:37, 3440 g, 50 cm
Camilla Kusin – 5/11, 01:45, 4300 g, 53 cm
Jis – 10/11, 09:15, 3758 g, 53 cm
Jennie – 11/11, 11:11, 4128 g, 51 cm

28/10 är mest populära datumet med fem gissningar, tätt följd av 18/10 och 27/10 med fyra gissningar på varje.

Vad tror ni? Gissa!

en nystart på ett nytt liv

Hej!

Jag har flyttat. Jag är ny här. Heter Maria, bor i Skillingaryd i Småland, men är från Göteborg. Är 26 år ung och älskar min kärlekshäst, Vikto. Det är honom ni ser på bilden här ovan. Och mej, så klart. Logiskt nog. Bodde på metrobloggen förut, eller bor där egentligen fortfarande, men ska steg för steg pallra mej över till Mama. Anledning? Bebis, naturligtvis. Min första. Vår första.

En liten Nacho-Glenn bor nu i min mage och han är tänkt att kika ut 25:e oktober. Det kan bli tidigare, men förmodligen blir det senare. Jag är inställd på det. Funkar så i de flesta lägen – ställer in mej på det jobbigaste, så blir jag oftast positivt överraskad.

Jag har bloggat sedan januari 2006. Det är ett himla tag, det. Bloggarna har mest handlat om mej, mitt åsikts-kräkande och handbollsspelande. Men handbollsspelandet ligger på is tills vidare och åsikterna lika så. Mitt liv handlar ju inte bara om mej längre och inte heller min blogg. Jag får göra det som är bäst för oss alla tre – mej, min sambo och vårt barn – inte bara vad som är ”bäst” för mej.

Så, här har vi den, en upphöjd version av gamla, älskade Somenöppenblogg. En Somenöppenblogg 2.0. En vuxenblogg. Nu kör vi!