den (halv)nakna sanningen

20140107-120304.jpg

Ja, så här ser jag ut nu! Helt avslappnad. Inga spända muskler, inget dra in magen. Bara min kropp, rakt upp och ner.

Den är absolut inte hemsk, inte alls. Men jag trivs inte när jag ser den just nu, så då måste jag ju göra något åt saken, inte sant?

20140107-121438.jpg

Här är även den mindre smickrande baksidan samt alla mått.

Jag har inte direkt satt upp några mål med måtten och vikten, utan de används endast som instrument för att se att något verkligen händer. Ögonen kan nämligen luras lite ibland. Men i slutändan är det jag som ska må bra och tycka om det jag ser och känner och det kan jag lika gärna göra vid 79 kg som 72.

Mina regler i 100 nyttiga dagar;

Inte ok;
Godis
Chips
Micropopcorn
Choklad
Glass
Sötad läsk, saft etc
Pizza
Burger King och liknande
Kebab
Annan färdigmat

Ok;
Vindruvor och liknande med naturligt socker
”Vanlig” mat, även sås
Lightläsk i rimlig mängd
Kastrullpopcorn utan salt
Alla grönsaker, naturligtvis

Undvik, men ok ibland;
Bröd
Sylt på gröt etc
Juice
Alkohol

Svårt att få med allt här, så klart, men för mig är det enkelt – jag känner inom mig vad som är ok och inte. Säger magkänslan att något är fusk så är det säkert det.

No more shit! Time to get fit!

#100nyttigadagar på Twitter och instagram.

quitting is not an option

Den här bilden tog jag förra veckan. Nu börjar magmusklerna  i alla fall skymtas igen. Yay!

God tisdag på er!

Som ni märkte så tog jag ledigt från bloggen i går. Först hade jag det gött och lugnt med de finaste jag vet, i den finaste staden jag vet, för att sedan ha det allt annat än skönt med ett hårt träningspass med mina lagkamrater i Hallby Dam.

Vi tränade uppe vid Hallbystugan och dess härliga omgivning i ett underbart vackert väder och efter en bilfärd från Götet som innehöll en olycka (inte vi) med tillhörande köer, ett stycke vägarbete med omdirigerad väg och en avstängd avfart hoppade jag ur bilen i farten hela två minuter för sent. Möjligt att jag får böter för det, vi får se.

Träningspasset såg ut så här;

Uppvärmning – 1000 meter i lagom takt.
Hopp i uppförsbacke, ca 20 m + 20 m sprint – 2 x mångsteg, 2 x skridskohopp, 2 x grodhopp.
Maxfart uppför brant och lång backe x 2 (DÖDEN).
Till sist – Intervaller. Vi skulle köra 8 x 500 meter, men det blev ”bara” 6 varv. Man kan säga att det räckte.

Själv var jag, som sej bör egentligen, alldeles slut efter backen och första varvet på intervallerna höll på att ta knäcken på mej fullständigt. Det svartnade för ögonen, jag kände inte mina ben, jag höll på och svimma och kräkas på samma gång. VIDRIGT. Andra varvet var nästan lika jobbigt och jag höll, på riktigt, på att börja grina. Men jag bet ihop och genomförde de sex varven och förbättrade varvtiden med mer än en halv minut från första till sista varvet. Quitting is not an option.

Som belöning för detta slit och en övervägande bra kost, med lågt kaloriintag, har jag i dag, för första gången sedan Aston föddes (och ett bra tag innan dess), gått under 80 kg. 79,9 stod vågen på och jag tog ett litet glädjeskutt. Nu har jag gått ner 28,1 kg och har 1,4 kg kvar till den vikt jag hade innan graviditeten. Jag är bra.

I kväll är det dags för träning igen, inomhus denna gång. Jag ska ha med mej Aston, för både jag och Vikto har träning och han har tagit Aston många gånger de senaste två veckorna.

Men först – en jääääkla massa jobb! Hej!

veckans siffror

Jag hoppades på bra siffror och bra siffror fick jag.

Jag har nu kört en hel vecka + en dag med Shape Up-appen och det har inte varit i närheten av så jobbigt som jag trodde att det skulle vara. Jag har insett att jag nog ligger ganska bra till även normalt sett, när det gäller kaloriintag, förutom att jag tidigare druckit jäkligt mycket mjölk varje dag (=dödsfälla).

Fick en fråga av en av er om jag väger all mat. Nej, det har jag inte gjort, förrän i går då jag fick tummen ur och köpte mej en våg. Jag har höftat lite tidigare och använt de mått jag har hemma och det har funkat bra. Men nu kommer jag väga det mesta när jag äter hemma.

Så. Veckans siffror kommer är (förra veckans inom parentes);

Vikt; 81,1 kg (82,4 kg) -1,3 kg på en vecka är ruggigt bra.
Midja; 76,2 cm (77 cm)
Navelhöjd; 91 cm (92,4 cm) Succé!
Bilringen; 95,8 cm (96 cm)
Rumpa; 106,6 cm (106,5 cm) Upp 1 mm. Men det är bra, det kanske betyder att den är tightare efter alla knäböj jag gör när jag borsta tänderna, hehe.
Höft, höftkulorna; 107,4 cm (108 cm)
Höft, troskanten; 95,6 cm (96,1 cm)
Höger lår, längst upp; 62,3 cm (63,8 cm) Alltså, hallå? -1,5 cm. På EN vecka!
Höger lår, mitt på; 52,9 cm (53,2 cm)
Vänster lår, längst upp; 62,3 cm (64,2 cm) -1,9 cm. ÄNNU bättre.
Vänster lår, mitt på; 52,1 cm (53 cm)
Höger vad; 38,1 cm (38,7 cm) Den största minskningen någon gång på vaderna.
Vänster vad; 39,1 cm (39,7 cm)
Bröst; 96,4 cm (98,1 cm)
Höger biceps; 30,4 cm (30,7 cm)
Vänster biceps; 29,3 cm (29,7 cm)

Som ni nog förstår, så är jag nöjd. Blir så himla peppad att fortsätta köra när jag ser resultat. Och nu äter jag precis vad jag vill, bara jag inte överstiger mitt kalori-tak. Under veckan som gått har jag ätit både cheesecake, choklad, nötter, vitt bröd och bearnaisesås, samt druckit både vin och öl – ändå har jag tappat både kilon och centimeter. Bäst av allt – jag mår jättebra.

3,6 kg till vikten jag hade innan graviditeten innebär att jag nu tappat 26,4 kg på knappt sex månader. Bra jobbat.

 

losing myself

I söndags var vi på dop och jag kom äntligen i Odd Molly-klänningen jag köpte för några veckor sedan. I storlek 2, dvs 38/40. Är mycket stolt över det. Inte för att storleken 38/40 är någon slags norm eller så, utan för att det var den storleken jag drog innan graviditeten. Att vara där igen är ett bevis för hur jag kämpat bort 22 kg och åtskilliga cm.

God morgon där ute i landet!

Här har jag varit ofrivilligt vaken sedan kvart över sex. Det är rutin här, numera, att Aston vaknar vid den tiden. Det har han bestämt själv, helt utan förankring hos sin mor. Som sagt. Vad jag tycker om det får han veta när han är tonåring och han vill sova. Glöm.

Tänkte passa på att slänga upp gårdagens siffror från mätning och vägning. I dag har vi gjort 49 dagar av 100. Snart är vi ”på väg hem” i denna utmaning. Fantastiskt. Det är då den riktiga utmaningen börjat, när vi ”får” äta vad vi vill, men ska göra det med måtta. Jag vet inte om jag grejar det. Vi får se. Men ja. Siffror! Förra veckans inom parentes.

Vikt; 86,3 kg (87,2 kg) -1,7 kg på två veckor! Bra!
Midja; 79,7 cm (81 cm) Under 80! Bra!
Navel; 94,2 cm (95 cm)
Bilringen; 101 cm (mättes ej)
Höft troskanten; 99,5 cm (99,5 cm)
Höft höftkulorna; 112,5 cm (113,6 cm)
Rumpa; 108,5 cm (109,8 cm)
Bröst; 99 cm (101 cm) Under 100, yay!
Höger lår, längst upp; 66,2 cm (66,5 cm) mitt på; 55,6 cm(56 cm)
Vänster lår, längst upp; 66,1 cm (66,4 cm) mitt på; 54,7 cm (55,3 cm)
Höger vad; 39,3 cm (39,5 cm)
Vänster vad; 40,3 cm (40 cm)
Höger biceps; 31,5 cm (31,3 cm)
Vänster biceps; 30,5 cm (30,5 cm)

Jag är väldigt nöjd med hur min rumpa försvinner i stadig takt (rumpan i sej är dock inte lika stadig, mer åt det fladdriga hållet). På två veckor har jag tappat 3,5 cm på rumpan.

I dag blir det en jobbig utmaning för psyket, för i dag ska vi på babysim, jag och Aston och flera mammor och bebisar utav de vi gick i föräldragruppen med i höstas. Själva babysimmet ska bli riktigt roligt! Delen med att visa sej i bikini däremot. Ja, det finns många saker jag hellre skulle göra i världen, om man säger så. Vara intim med giftormar till exempel. Men det är ju bara att ta tjuren i hornen och hoppa i plurret, väl i vattnet ser ju ingen hur jag ser ut egentligen.

Nä, nu ska jag vila lite, när Aston äntligen somnat om. Gud, den ungen knäcker mej snart. Peace!

jag vandrar på vägen tills den tar slut, sen vandrar jag lite till

I lördags kände jag mej fin. Trots hängpattar, fläskarsel och skavsår på låren, så kände jag att jag var på väg mot gamla tider. Jag kommer i mina fejkskinnbyxor från Monki igen, det är en bra grej. Men jag har en väldigt lång väg kvar att vandra. 18,5 kg tappade sedan förlossning. 11,5 kg kvar till pre-pregnant och 16,5 kg till målvikten.

Det fixar jag. Jag vill ju fixa det, så då gör jag det. Ingen annan kan ju göra det åt mej.

Men migränattackerna kanske kan dra sej annorstädes, så att jag orkar. Tack. God natt!

LYSTRING!!!

I dag, två månader minus en dag efter förlossning, får jag på mej ett par ”vanliga” tighta jeans igen, dvs ett par jeans som ska sitta tight och som jag ägde och använde innan jag blev gravid. De sitter tightare, självklart, men de går på och de är inte hemskt obekväma.

Sedan förlossningen har jag använt tights, gravidbyxor och baggy-jeans, that’s it. Men det är nya tider nu. Smalare, snyggare och friskare tider. I morgon hakar jag och Vikto på hundra dagar utan sötsaker. Mer om exakt hur vi kör kommer i ett eget inlägg. Vill ni också haka på? Läs bloggen som min kompis Caroline startat här, kolla in facebook-gruppen här och, om ni vill, släng iväg en kommentar här i bloggen.

If there’s a will, there’s a way.

det finns inget dåligt väder

Glad-Aston i morse.

Hallå där gottingar!

Nu ska jag inte sitta här för länge, för jag och Aston ska ut och gå (jag ska gå, han har inte riktigt lärt sej än) trots ösregnet, men jag vill inte fastna framför datorn, så det blir ett kort inlägg.

I gÃ¥r kom jag äntligen ”igÃ¥ng” med mitt sundare liv. Inget skitätande pÃ¥ vardagarna hädanefter. Inte skit som i skit, utan skit som i dÃ¥ligt för min hälsa, ni fattar? Jag brukar ju inte äta bajs. Nej. Och i gÃ¥r Ã¥t jag ingen skit. Dessutom körde jag lite småövningar här hemma, sÃ¥ som utfallssteg, plankan, knäböj, enbensknäböj m.m. Lite i taget. Vill ju inte bli övertränad……

Och nu blir det alltså en promenad. Och jag känner mej ännu duktigare för att det regnar. Det är bara riktigt grymma människor som går ut på långpromenad fastän det regnar. Visst? Visst.

Hej på ett tag!

time to transform

Eftersom vi inte har någon våg hemma och jag bara kan väga mej när vi är hemma hos Viktos föräldrar, valde jag i måndags att mäta mej med måttband istället. Det var ingen behaglig grej att göra, ska jag be att få tala om.

Jag mindes då att jag har mätt mej en enda gång tidigare i mitt liv och det var när vi gjorde tester i IVH i juni 2009. Då var jag hyfsat vältränad. Jag gjorde lite detektivarbete i min gamla blogg och hittade siffrorna. Jag ska nu vara modig(?) nog att lägga upp siffrorna här, nya och gamla, för att det då blir officiellt och lättare för mej att nå målet, när jag har ”allas” ögon på mej.

Here it goes;

Midja; 90 cm (73 cm)
Rumpa; 118 cm (105 cm)
Bröst; 104 cm (94 cm)
Höger lår; 71 cm (50 cm)
Vänster lår; 71 cm (51 cm)
Höger biceps; 32 cm (31 cm)
Vänster biceps; 31 cm (30 cm)

I måndags mätte jag även höft (121 cm) och magen i navelhöjd (105 cm) som jag inte mätte senast jag mätte mej.

Resultaten är, som ni ser, skrämmande. När det gäller låren blir jag ju mörkrädd! Jag är dock tveksam till om jag mätt på samma ställe på låren nu som då, jag tror nästan inte det. Men huvudsaken är att jag mäter på samma ställe nu framöver, så jag ser framstegen.

Och röven då? 13 cm röv är rätt mycket. 17 cm extra runt midjan är också en del.

Jag vet att jag kan vara vacker nu också, men jag är fasen så mycket vackrare när jag trivs med mej själv. Jag ser fram emot vägen tillbaka.

Om jag kan nå tillbaka hit, där jag till och med är en bra bit större än då jag mätte mej i juni 2009, är jag nöjd. En lång väg att gå.