intet nytt

2015/01/img_6053.jpg

Just hemkommen efter ännu ett besök på MVC. Förhoppningsvis sista, men med säkerhet det näst sista i alla fall.

Till min besvikelse hade inget hänt ”där nere” sedan sist, för två veckor sedan. Egentligen inte så förvånande, eftersom jag inte haft några jättekänningar, men jag hoppades ändå på lite förändringar.

Känner mig helt hopplös, precis som förra gången. Vaknar med en tvärsäker känsla varje morgon: ”I dag blir det inte bebis.”. Den kan egentligen komma vilken dag eller natt som helst, men jag har varit inställd från första stund på att jag kommer gå över. Och det kommer jag. Det suger.

I natt har jag sovit ca fyra timmar, så nu är det jag som bäddar ner mig i soffan och somnar till Suits. Hej!

det är nya tider nu

God morgon fredag!

Här har jag varit vaken i en hel timme redan. Vikto åkte till jobbet vid tjugo i sju och efter det var det onödigt för mej att somna om då jag ska vara på MVC 8:30. Ett besök jag helst hade sluppit, om man säger så. Det var ju tänkt att vi redan skulle ha vår bebis nu.

Men eftersom min barnmorska är så förbannat trevlig så gör det absolut ingenting att jag får träffa henne ännu en gång (men nästa vecka vill jag helst slippa henne…). Det blir en till hinnsvepning i dag och förhoppningsvis har det hänt/händer det mer än förra veckan, så jag håller tummarna för att vi har Nachisen hos oss innan helgen är över.

Natten har i alla fall varit rätt dålig. Jag har haft onda sammandragningar så gott som hela tiden, eller så är det så att jag har drömt att jag haft ont. Oklart vilket. Dåligt har jag sovit i alla fall.

Nu ska jag dricka upp mitt hallonbladste, sen ska jag ge mej ut på en liten promenad innan det är dags för MVC-besöket. Det är inte normalt för att vara jag att ta en extra lång promenad innan ett så här tidigt besök. Den gamla Maria hade sovit till 8:10 och sen skyndat Allan bort till mottagningen. Jag antar att jag är vuxen på riktigt nu…

jag borde vara tacksam, så jag är det

Det finns mycket att vara tacksam för. Att kunna sitta och fika på en vit bänk under ett träd, till exempel.

Det är jävla väntandet är inte bra för mej. Eller min ekonomi. Antingen bakar jag eller så nätshoppar jag. Det, i sin tur, leder till en framtida medverkan i antingen Biggest Loser eller Lyxfällan. Eller varför inte båda två?

Nu har jag just klickat hem grejer för nästan 800:-. Visserligen julklappar, så det är ju pengar som ändå ska ”brännas”, bättre att ”sprida ut” kostnaderna. Men ändå. Jag blir tokig på det här. Och jag dör lite av att tänka att det kan vara två veckor kvar tills han är ute.

MEN. Jag ska skatta mej lycklig som har en frisk pojke i magen. Jag ska skatta mej lycklig som kan bli gravid över huvud taget. Så är det. Så måste jag tänka. Så tänker jag nu.