hundra möjligheter istället för en

20140426-104524.jpg

I går blev det lite shopping till Aston på lunchen! Jag sålde ju typ alla hans kläder på loppisen för två veckor sen, haha. Så nu behöver han nya. Större.

Som vanligt blev jag mest irriterad och ledsen över hur kläderna på barnavdelningarna är uppdelade, men jag orkar knappt skriva om det längre. Det blev i alla fall två plagg från tjejavdelningen (ni kan ju själva gissa vilka), eftersom det bara fanns mörka färger på pojk.

Expediten (kvinna i 50-60-årsåldern) tyckte att det var bra att jag påtalade detta med den otroliga skillnaden mellan tjej- och killkläder och hon höll med. Hon tyckte att jag skulle skriva och klaga till kundservice, på Facebook och dylikt. Bra med personal som fattar.

Astons favoriter ser ni nedan.

20140426-104848.jpg

Min härliga unge.

finns det pojk-cm och flick-cm?

IMG_9126

Stålmannen i sina rosa klackar.

Läser än en gång om det här med pojkkläder och flickkläder. Denna gång handlar det om Angry Birds, som på ”flicktröjan” är en Sweetie Bird istället. Med rosetter. Och på en rosa t-shirt. Självklart.

Jag vet att vissa går väldigt långt i det här med genus och har klänning och glitter m.m. på sina pojkar. Det är inte dit jag vill komma. Men snälla, rara. Kan vi inte landa någonstans mittemellan?

När vi envisas med att flickor endast ska ha rosa och rosetter och glitter och paljetter och spets och hårspännen (fast de knappt har något hår än) och allt ska vara så satans, jävla gulligt, så säger vi till flickorna att ”Så här ska du vara. Söt och gullig. Inte låta för mycket eller leka så att kläderna går sönder. Inte vara arg.” Och när killar ska ha monster och krig och tufft och förstärkta knän på jeansen och argt och sportigt så säger vi till pojkarna att ”Så här ska du vara. Tuff och stark. Aldrig svag och känslig. Du måste gilla sport och häftiga aktiviteter och du ska leka tills du inte orkar mer. Sitt aldrig still och våga inte vara söt – du ska vara TUFF.”

Och så står vi här som vuxna och undrar var alla känsliga män finns.

Nej, kläder är naturligtvis inte den enda anledningen till det, men de är en större del än man tror. Kläderna säger så mycket, om vi bara tar oss tid att tänka till. Det är ju till och med så att en t-shirt från flickavdelningen i stl 104  är mindre än en t-shirt från pojkavdelningen i stl 104. Trots att en flicka och en pojke som är ca 104 cm långa rimligtvis borde vara lika långa. Eller finns det pojk- och flickcentimeter? Varför? Jo, för att tjejers kläder ska sitta tight och tjejer ”leker inte på samma sätt som killar”. Nej, killar klättrar ju i träd och leker krig, medan tjejerna lägger pärlplattor och ritar hästar på parfymdoftande papper.

Jag säger inte att vi ska göra revolution och klä alla killar i tighta rosa kläder och flickor i baggy militärbyxor, men varför ska det ens finnas olika avdelningar i klädbutikerna? Åtminstone för de minsta barnen? När vi blir äldre skiljer ju sig kvinnors och mäns kroppar åt, avsevärt, men inte när de är små. Varför ska vi behöva se massa rosa och sött och gulligt under flick och allt det ”coola” under pojk? Skulle det vara helt jäkla otänkbart att bara kalla det BARNKLÄDER? Sen kan ju folk fortsätta välja rosa till sina flickor och blått till pojkarna, men butikerna har i alla fall tagit sitt ansvar.

”Men min flicka älskar rosa!” säger ni. Javisst gör hon det! Jag älskar också rosa. Men så länge ni som föräldrar bara pumpar in rosa från födseln så vet hon ju ingenting annat. Klart att hon älskar det.

Jag bestämde mig tidigt för att, så gott jag kan, inte köna Aston. Dvs förutbestämma vad han ska gilla. Jag har köpt kläder i alla färger, en hel del på flickavdelningar. Färgglada kläder, helst. Aldrig något med bilar, monster, Star Wars, Spindelmannen eller annat typiskt killigt. Inte heller Hello Kitty, nattlinnen med hästar eller annat typiskt flickigt. Mer neutralt. Jag har undanbett folk att köpa dylika kläder också, men leksaker har han av alla slag – dockor, bilar, köksgrejor, lego, you name it. Nu är Aston alldeles frälst i bilar och bussar och allt annat med hjul ändå. Och det är helt okej. Mer än okej. För han har valt det själv. Han har haft allt att välja på och han föll för det typiskt killiga. Och jag kan med handen på hjärtat säga att han valde det själv.

Kan du det?