inte som jag vill

Hade inte tänkt skriva om det på bloggen, men gör det ändå.

Ultraljudet i dag gick inte som väntat. Liten bebis, i underkant. Jag förstår inte… Jag är lång och stor och Aston var stor när han kom. Jag borde inte ha en liten bebis i magen. Hela den är jävla skitgraviditeten har allt bara gått emot och det bara fortsätter. Det är svårt för mig att inte bli ledsen över det här, för det staplas bara skit på skit på skit. Det behöver ju inte vara någon fara alls, men det är konstigt. Jag borde inte ha en liten bebis i magen.

Så nu blir det ett nytt ultraljud om nästan två veckor. Då hoppas jag att Mini-Minion växt. För från förra ultraljudet hade hen typ inte växt nånting – lårbenet hade till och med krympt! Haha. Snacka om att de mäter olika på Ryhov och Värnamo, obviously… Nu hoppas jag att samma sjukhus kan mäta på samma sätt nästa gång och att det då gått åt rätt håll, så att jag kan få lite harmoni i kroppen för en gångs skull.

Jag är så trött på detta nu…

Hittade i alla fall den här söta bilden på en drygt tre månader gammal Aston och den gjorde mig glad.

IMG_1474