gissa när nacho kommer

Sängen väntar på dej, lilleman.

Just ja! Jag har ju glömt att berätta för alla nya läsare att man kan gissa på när Nacho-Glenn kommer ut och lite till. Den med flest rätt vinner pris och alla som redan gissat hittar ni här nedanför. Vill ni gissa går det alldeles utmärkt att göra det genom att slänga iväg en kommentar till detta inlägget.

Det ni ska gissa på är alltså följande; Ankomstdatum. Klockslag. Vikt. Längd.

Viktigt att veta är att beräknad bf är 25/10, alltså om 15 dagar.

Emma – 16/10, 18:35, 4200 g, 53 cm
Linda – 18/10, 02:31, 3580 g, 50 cm
Kusin Jessie
 – 18/10, 07:56, 4130 g, 54 cm
Pappa/Moffa – 18/10, 09:09, 4165 g, 52 cm
Mamma/Mormor – 18/10, 18:18, 4018 g, 52 cm
Handbolls-Emma – 19/10, 06:03, 3893 g, 50 cm
AnnaPanna – 19/10, 15:30, 3450 g, 52 cm
Caroline Hellström
 – 19/10, 19:57, 3950 g, 51 cm
Sune…the girl – 20/10, 08:36, 3683 g, 50 cm
Kaiha (AFF) – 21/10, 21:14, 3760 g, 50 cm
Prinsessanadia – 22/10, 09:50, 3958 g, 49 cm
Olivia (svägerska) – 22/10, 15:00, 3730 g, 51 cm
MsSophie – 23/10, 08:10, 4130 g, 52 cm
Solidjohan – 23/10, 23:23, 3400 g, 49 cm
Stefan (storebror) – 24/10, 09:00, 3700 g, 52 cm
Karro – 25/10, 04:46, 4125 g, 54 cm
Erica (AFF) – 26/10, 02:38, 3150 g, 51 cm
Elina Å – 26/10, 06:02, 3988 g, 51 cm
Lena N – 26/10, 22:37, 3460 g, 53 cm
Carroliten – 27/10, 04:13, 3651 g, 51 cm
Kitte Norstedt – 27/10, 12:11, 3425 g, 51 cm
Andrea – 27/10, 20:32, 3950 g, 52 cm
Marianne – 27/10, 20:38, 3930 g, 52 cm
Höken – 28/10, 04:45, 5600 g, 55 cm (Hoppas han skämtar.)
Minna (AFF) – 28/10, 09:37, 4250 g, 53 cm
Hazel – 28/10, 14:45, 3768 g, 50,5 cm
Mia m Iza&Klara (AFF) – 28/10, 22:10, 3750 g, 52 cm
Mia – 28/10, 23:08, 3780 g, 53 cm
Gabi – 29/10, 09:35, 3656 g, 52 cm
Nina Wiklund (AFF) – 29/10, 16:34, 3560 g, 51 cm
Ylva – 30/10, 06:15, 3630 g, 51 cm
Therese/Gos30 (AFF) – 30/10, 06:38, 3470 g, 49 cm
Kusin Ulrika – 30/10, 08:02, 3975 g, 52 cm
Murphy – 31/10, 09:24, 4925 g, 54 cm
Anna – 31/10, 22:57, 4225 g, 53 cm
Diana – 1/11, 06:30, 3670 g, 51 cm
Camilla – 1/11, 11:11, 4500 g, 53 cm
Sara – 2/11, 02:35, 4200 g, 53 cm
Babsan – 3/11, 04:30, 3945 g, 55 cm
Maria Engström – 4/11, 17:37, 3440 g, 50 cm
Camilla Kusin – 5/11, 01:45, 4300 g, 53 cm
Jis – 10/11, 09:15, 3758 g, 53 cm
Jennie – 11/11, 11:11, 4128 g, 51 cm

28/10 är mest populära datumet med fem gissningar, tätt följd av 18/10 och 27/10 med fyra gissningar på varje.

Vad tror ni? Gissa!

när man är som jag

Jag var tvungen att luta mej så här för att inte få dubbelhaka.

Först kan man (försöka) sova till klockan nästan slår ett. Sen kan man bli full i fan och dammtorka hela lägenhet, tvätta fyra tvättar tvätt och fixa och trixa i flera timmar. Kontrastheten…

Har även spenderat 1,5 timme på att titta på damhandboll på tv. Älskar när den möjligheten ges, för det är bannemej inte ofta det händer. Men det irriterar mej (å det grövsta) när kommentatorer och experter är så satans okunniga och säger fel i tid och otid. Det ger ett oseriöst intryck och blir liksom att ”ja, vi kan väl sända damhandboll, men räkna inte med att vi kan nåt” och att vi som verkligen bryr oss om damhandbollen ska vara tacksamma för att det i alla fall visas på tv typ tre gånger om året. Men jag är inte tacksam. Det är för dåligt. Skärpning, SVT!

Nu har vi tryckt i oss (alldeles för mycket) käk som min älskade kärlek lagat till. Fläskfilé, champinjoner och bacon i parmesan- & vitlöks-creme fraiche med pasta till. Han är min egna mästerkock och det är tur att jag har honom, med tanke på min egna bristfälliga matlagningskunskap. Kan, trots mättheten, hända att det slinker ner lite fredagsmix senare i kväll. Det gäller att passa på så länge jag inte kan göra något åt tjockheten (har gått upp 25 kg under graviditeten), för sen är det Biggest Loser med mej själv som gäller. Då jävlar. Men tills dess njuter jag av livets onyttigheter.

Vad har ni gjort i helgen?

tacksam, men trött

Vi två och värdparet på inflyttningsfesten i fredags.

Good day, mates!

I går kväll gick vi och la oss typ vid elva. Väldigt trötta. Jag lyckades väl somna vid halv ett eller så och vaknade sen minst 20 gånger under natten. Kvart i nio var det ingen idé att försöka mer. Fattar inte vad det är så gör att jag får så ont i höfterna när jag sover. Okej att jag får ont i rygg och fogar, men höfter? Konstigt.

Nåja, efter en timmes kvarliggande i sängen där vi kollade på tv, så gick Vikto upp och jag bestämde mej för att försöka sova lite till. Det blir i alla fall lite lättare när jag får ta hela sängen. Så jag halvsov fram till kvart i ett, men vaknade väl fem-sex gånger under den tiden. Känner mej i alla fall lite mer utsövd nu, även om kroppen fortfarande gör lika ont.

Jag har varit försiktig med att klaga under hela graviditeten, för jag vill inte ta någonting för givet. Det finns så många som inte har möjligheten att gå igenom en graviditet och dess krämpor och lika många som drabbas av missfall och dödfödda barn och dessa människor skulle ge allt för att få må så dåligt som man ibland kan göra under en graviditet. Därför har det inte gjort mej något att ha ont i fötterna, ryggen, sova dåligt etc. För jag mår hellre dåligt pga ett kommande barn, än sörjer ett barn som aldrig kommer. Det gäller att ha perspektiv.

Men nu, med ca två veckor kvar, nu kan jag erkänna att jag är jävligt trött på det här. Nu är ju Nacho-Glenn klar, så kan han inte bara komma ut och hålla mej vaken med skrik och bök istället? Jag orkar inte mer (jo, klart jag gör, för jag har inget val, men jag ”orkar” inte mer). Snälla, Nacho. Kom ut nu.

Hoppas ni har haft och har en bra helg. ❤

victory

Ett stycke skitfet coach.

God kväll!

Tröttheten nu. Jag vet inte. Det kan nog hända att jag varit tröttare två gånger i mitt liv. Eller tre. En gång då jag festat hela natten och gick direkt till jobbet på McDonald’s och jobbade nio timmar, de andra två gångerna efter fyra-fem dagars träningsläger i Idre, med tre-fyra träningspass om dagen, som båda avslutades med triathlon (750 m simning, 20 km cykel, fem km löpning). De tre gångerna har jag nog varit tröttare i kropp och knopp än jag är nu, men mitt nuvarande tillstånd kommer alltså därefter. Att kolla på en handbollsmatch, gå runt och shoppa i ett par timmar och sen coacha en handbollsmatch är kanske inte det bästa man kan göra som höggravid.

Men.

Vi vann ju matchen. Min första match någonsin som huvudcoach. Och vi vann. En svängig och konstig match där vi först är grymma och går ifrån till 9-3, för att sen tappa allt och bara ha 10-8 i paus och sen tappa ännu mer och ligga under med 10-11, för att sen bara totalt defilera och gå ifrån till 21-13 och vinna med 22-14. Galet stolt är jag och jag fick rysningar flera gånger under matchen.

Och precis som alla vet, så är det mer nervöst att stå på bänken än att spela själv.

Glada HF-tjejer, ledsen Dalhem-tjej.

I övrigt blev det ju shopping på IKEA på dagen, mest till lille Nacho, och efter matchen bar det av till ICA Maxi. Är ganska impad av mej själv, fattar inte hur jag pallade.

Nu ska Vikto massera mina fötter, sen ska vi dö i soffan.

Pöss.

längtan efter mer

God middag på er, gamla och nya läsare!

I min del av världen är det lite si och så i dag. Hade jag varit ensam hemma i dag hade jag legat kvar i sängen hela dagen. Har sovit dåligt och har ont överallt, dessutom mår jag illa. Men Johanna är ju fortfarande här, så jag är i alla fall uppkliven, om än inte så munter.

Jag vill bara att lille Nacho-Glenn ska komma ut nu. Jag vill ha honom bredvid mej här, på soffan, och bara sitta och titta på honom, pussa honom på pannan, klappa honom över tinningen, peta på magen. Se honom. Lukta på honom. Han är rolig nu också, när han formar min mage till typ lutande tornet i Pisa, men jag vill ha mer, om ni förstår? Det är ju inte på riktigt förrän jag har honom här – hel och frisk.

2,5 vecka kvar. Eller 4,5. Vem fasen vet.

Johanna åker hem vid fyra i dag, sen ska jag och Vikto på inflyttningsfest i kväll. Jag ska försöka ha riktigt skoj. I give you my word.

Satt förresten och tittade på bilder från Thailand-resan i maj häromdagen. Jag tyckte ju att jag var så tjock då. Större än någonsin. I dag skrattar jag lite åt det. Precis som jag skrattar åt att jag, på riktigt, tyckte att jag var tjock förra våren/sommaren. Märkligt hur dåligt man ser ibland.

Här är jag förresten med den thailändska bebisen som ”bestämde” att det var en pojke i min mage. Han trampade två steg på magen när jag höll honom över den och de thailändska kvinnorna skrek ”Ooooh, booooy! Two times! Boooy! One time – girl! Two times – boy! Booooy!!!”. Och ja. De hade ju rätt.

(De här bilderna la jag mest upp för att jag ville ha bilder i inlägget. Man måste ha bilder när man bloggar. Annars – dålig bloggare.)