serieledare

Hallå härliga måndag!

Sista dagen i september. Inte mig emot. Varför hänga kvar i september egentligen? Det finns en bra grej med september och det är att handbollssäsongen börjar på riktigt då. Och nu har den ju börjat, så nu kan det lika gärna rulla på med veckor och månader.

BildFoto; Victor Abrahamsson, Jnytt.se

Hur gick det då, i lördags? Jo, vi vann mot Kroppskultur med 31-21 och i och med det leder vi faktiskt allsvenskan efter första omgången, haha. Vi ledde med hela 14-4 innan de vaknade och hämtade upp lite till 17-12 i paus. Sen kunde vi sakta, men säkert, dra ifrån igen och vinna med tio. Så gött! Spelet första kvarten var helt fantastiskt. Det var som att allt bara släppte. Alla bidrog verkligen till denna segern. Extra mycket Madde på linjen (och vid straffpunkten) och Elin i målet.

Personligen fick jag inte riktigt till skotten, tyvärr, men i övrigt är jag relativt nöjd med vad jag åstadkom. Jag fick till några assist och någon fixad straff, samt fick deras spelare utvisade två gånger. Bakåt trivs jag väldigt bra som trea. Som natt och dag jämfört med tvåapositionen där jag alltid hållit till tidigare. Så, med tanke på att jag hade tränat två pass på två veckor innan premiären, pga sjukdom, så kan jag inte vara missnöjd. Men det kan definitivt bli bättre.

Denna vecka har börjat bra, med en glad Aston som sov hela 30 minuter längre än vanligt och tassade in till oss först 06.30. Efter lämning på dagis har jag sedan hunnit med att beta av en hel del jobb och även utsett Veckans lag på kantspel.se. Det är kul att vara igång och skriva om handboll igen. Jag älskar ju handboll och jag älskar verkligen att skriva, så det kan inte bli bättre. På onsdag händer det något riktigt roligt som har med handboll och webb-tv att göra, men mer om det längre fram…

Nu ska jag äta frukost, för det har jag visst inte gjort än. Hej svej!

en nacke och en sport

20130912-222946.jpg

Ja, min nacke är ju som den är för tillfället. Det blir ett jävla tjöt, jag vet det, men det är inte ofta jag klagar här på bloggen nuförtiden, så jag tillåter mig själv detta nu.

Jag överdriver inte ens – nacke, axlar och halva ryggen gör ont hela tiden, förutom när jag tränar och alltså är varm och har bra blodcirkulation i kroppen. Hemma har jag varit som ett levande lik de senaste tre dagarna. I dag fick jag visserligen lite jobb gjort, men det är inte direkt skönt att sitta vid ett skrivbord nu, kan jag säga. Jag har dock inget val som egenföretagare – om inte jag gör jobbet blir det inte gjort. Deal with it.

Så. Slutgnällt för stunden!

20130912-223341.jpg

I kväll spelade vi match! Första ”riktiga” matchen, mot hyfsat motstånd, kändes det som. Skövdes b-lag, Somby, kom på besök.

Vi saknade en hel drös med spelare av olika anledningar och kom till spel med bara tio utespelare och två målvakter. Vi visade dock ganska omgående vilka som bestämde och ledde med nio bollar ganska tidigt, sen blev det mer en transportsträcka. Vi lyckades inte hålla uppe nivån lika bra i dag som i tidigare matcher, men motståndet var även bättre så det känns ändå helt ok. Det var vi som styrde matchen och vi hade saker och ting under kontroll.

Återigen gjorde alla utespelare mål, det var tredje eller fjärde gången under försäsongen som vi lyckades med det! Det är jag mycket glad över, det är en styrka. Grymt även att vår målvakt i andra halvlek, Emelie Marias, ”räddade” fyra straffar (en räddning och tre stolpskott). 100%-ig på straffarna således. Grymt!

På lördag blir det lite tuffare. Bara lite. Då åker vi till Lund för att möta förra säsongens SM-finaltvåa Lugi. Hehe. Det ska bli riktigt roligt, även om jag inser att chanserna att vinna är ganska små. Resultatet är inte det viktiga, utan insatsen. Vi ska fan kämpa oss blåa.

Nu är det natten. Hej med er!

bring in some color

20130223-102111.jpg

Här ser ni två sjysta köp jag gjort på sistone. Sport-toppen köpte jag på H&M i går och den är hur snygg och skön som helst. Inget man springer i, men passar perfekt att gymma i. Shortsen köpte jag på Kappahl för några veckor sedan och de har jag mest glidit runt i här hemma.

Både Kappahl och H&M har riktigt snygga träningskläder, tycker jag. Färgglatt och härligt och dessutom i riktigt skönt material.

20130223-102539.jpg

Denna tröjan köpte jag också på H&M i går. Hur snygg och skön som helst. Den har även en luva på som gör att man känner sig riktigt snabb i tröjan.

20130223-102734.jpg

I övrigt har vi det väldigt bra här hemma. Så mysigt att mamma är här och det tycker Aston med.

Nu taggar jag järnet, för kl 16.30 är det en väldigt viktig match för oss i arenan i Jönköping. Serietvåan Skånela står för motståndet. Det blir tufft, men vi ska fanimej bjuda till. Fri entré, så kom gärna och kolla, ni som bor i trakten!

20130223-103041.jpg

jag gillar att vinna

20120825-132833.jpg

Glömde visst bort bloggen lite där ett tag…

Vi är i Eksjö och spelar finalspel i DM (Distriktsmästerskap). Vi spelade semi kl tio i morse och vann den, mot Eksjö, med 23-12. Första halvlek var grymt bra och vi vann den med 16-5. Andra halvlek var inte fullt så bra, som ni kanske kan lista ut.

Finalen går mot Anderstorp 15.30. Heja Hallby!

när man tror att man är slut finns det mycket kvar att ge

Många är kvällarna då jag kommit till träning och tänkt att jag inte ska köra fullt och ändå kör på precis som vanligt. I kväll var en sån kväll.

Min kropp gör nu så fasligt ont, nästan överallt faktiskt. Men när jag väl ser den där klistriga bollen och alla andra som ska träna handboll så vill jag väl för fasiken inte stå bredvid? Nej, plötsligt är jag mitt uppe i det och det är ju det jag älskar, klart att jag ska träna då.

Sen att det gör ont. Alltså, blå är jag ju. Jag ser ut som en jävla Avatar. Men på vissa ställen har jag svårt att avgöra om jag har träningsvärk eller om det gör ont på annat vis. Så jag bestämmer mej för träningsvärk och träningsvärk tränar man bort. Så.

Det var en rolig träning med en hel del kontringshandboll och vi samkörde med damerna, så jag behövde inte hålla i något. Sen gick det inte så där väldigt bra för mej, men nu för tiden kan jag ändå glädjas över att jag i alla fall är med. Det är liksom ingen självklarhet att få spela handboll. Jag är glad och tacksam över att kunna vara med.

bättre och bättre dag för dag

Vilken match det blev!

Lagen följdes åt i stort sett hela matchen, som mest skiljde det tre mål (till vår fördel, med fem minuter kvar), annars var det precis jämnt hela tiden. Tyvärr lyckades vi inte hålla i hela vägen fram, men fick med oss en poäng efter slutresultat 22-22.

Jag var lite besviken direkt efteråt eftersom vi tar en del pissiga beslut i slutet, men sett över hela matchen gör vi en klart godkänd insats. Fler spelare än tidigare tar stort ansvar och vi blir bättre för varje match. Nu känns det inte som att det spelar så stor roll vem man slänger in, för alla tar för sej på ett sätt de inte gjort tidigare.

När jag nyss pratade med JP (Jönköpings-Posten) och fick frågan om vem jag ville framhålla så var det väldigt svårt att bara välja ut två stycken. Jag kunde valt nästan vem som helst.

Jag gillar vart det här laget är på väg. Det är bra tjejer.

Nu ska jag ta tag i mej själv och hemmet, för lite så där spontant ska vi få gäster i kväll. Det blir hämtmat från Kinawooken och Gladiatorerna på tv. Normalt väljer jag Melodifestivalen före Gladiatorerna, men i kväll är en nära vän till oss med som utmanare och det måste vi naturligtvis se.

Jag önskar världens härligaste läsarskara en underbar lördagkväll. Puss. ❤

nu känner jag ihåg mej

Ja, så har även denna dag flugit iväg.

Bankmötet gick bra, nu känner vi oss trygga med hur det kommer se ut med betalningar framöver. Slutbesiktningen gick ju igenom, som väntat, så nu, mina kära vänner och ovänner, är det fritt fram för oss att flytta in. På riktigt. I vårt hus. Ahhhhhh…. Vi bjöd på kaffe och tårta, men åt inget själva. Vi är bra.

Nu sitter jag på tåget hem från Jönköping. Har avverkat 1,5 timmes handbollsträning och drygt en timmes gym. Benen är bra jäkla skakiga nu, det blev en del ben på gymmet, men jävlar, vad skönt det är att känna så. För jäkligt att jag låtit mej förfalla så som jag gjort.

Handbollsträningen gick riktigt bra för allihop. Bra fokus, bra tryck, även om jag fick sätta in lite bestraffning i form av tio situps per missat friläge. Då jävlar missades det inte många frilägger till.

Personligen går det fortsatt framåt. Fötterna blir snabbare, flåset bättre och då kommer även skott och passningar i bättre lägen och med bättre timing. Det ska nog bli ordning på mej också till slut.

Nu grämer jag mej över att jag nissar Sveriges match mot Serbien i EM, men det är som det alltid har varit, genom alla år som handbollsspelare. Det är som det ska vara.

Precis som det ska vara.

det här med krav

På tåget, någonstans mellan Jönköping och Skillingaryd. 1,5 timmes handboll och 40 minuters gym är avklarat och jag ser fram emot en väldigt skön dusch.

Det är så roligt att komma igång med handbollen igen, det är verkligen det. Jag önskar bara att jag klarade av att inte ställa så höga krav på mej själv redan och istället tar det för vad det är för tillfället – att jag födde barn för 2,5 månad sedan och dessförinnan inte spelade handboll på ett år och nio månader. Att jag gjort fyra handbollspass på nästan två år. Kan jag lugna mej lite med kraven? Tydligen inte. Nej, jag vill tro att jag kan vara lika bra som alla andra, som tränar handboll och styrka sex-sju pass i veckan och har gjort det typ oavbrutet i flera år. Hej, verklighetsförankring. Jag behöver någon som säger åt mej…

När jag var som bäst tränad var jag bättre på handboll i teorin än i praktiken och det var jobbigt. Fatta jobbigheten nu…

Nåja. Ge det tid, Maria Broström. Träning i morgon igen, nya tag då.

en av mitt livs kärlekar

Just hemkommen från Jönköping och kvällens handbollspass.

Alltså, fan, vad roligt det är med handboll. Det bara rycker i hela mej när jag ser alla tjejerna lira boll, jag vill ju också. Jag vill ju också få klisterblåsor på fingrarna och brännmärken på knän och smalben och blåmärken på armarna. Fasen, när jag gick i gymnasiet undrade lärarna om jag blev slagen hemma, så mycket blåmärken hade jag för jämnan. Numera är det aldrig någon som tror att jag blir slagen hemma. Det är nog i och för sej en bra grej, när jag tänker efter, men ni fattar poängen?

Äh.

I dag var jag i alla fall med och visade hur man skulle göra en övning. Jag sprang, passade och sköt. Fett coolt. Fett underbar känsla. Ahhhh. Så träffade jag även vår ”fixar-gubbe” i klubben och fick info om hur jag plockar ut min utrustning, så inom kort ska jag till A6 och hämta skor, fotledsskydd och knäskydd så att jag kan sätta igång igen. Ja, jag skulle egentligen behövt en hel hockeyutrustning, men det kanske är lite overkill?

Åh, det bara pirrar i hela kroppen när jag tänker på det. Att jag ska spela handboll igen. Men jag måste chilla ner ett par kilo och inte tro att jag kan vara så bra som jag en gång varit. Jag vet att det kommer bli ruggigt svårt, att jag kommer ha svårt att acceptera att jag inte är så bra som jag vet att jag kan vara. Eller kunde vara. Men jag måste försöka acceptera det och glädjas åt att jag kan spela över huvud taget. Sen får vi se hur långt det räcker.

Pirr. I. Magen.

Snart…

what to do?

Hey baberiba på er!

I går var en rolig kväll. Rätt in i hetluften och ta hand om U-laget på träningen. Först var jag nästan lite blyg och osäker, men det släppte snabbt. De har stor utvecklingspotential, de där tjejerna. Man ser liksom hur de blir bättre från början till slutet av en träning. Grymt. Själv var jag faktiskt med och passade och värmde upp målvakterna i går. Magiskt! Wah! Haha. Dock har jag inga magmuskler att få iväg skottet med. Det blir jättelöst. Men det blir bättre när magmusklerna växt ihop igen.

Egentligen skulle jag ha medverkat på träningen i dag, där vi också ska ha möte med tjejerna, men jag fick avboka och åka på gårdagens träning istället, för i dag skulle äntligen min bror, hans fru och deras lilla Vendela komma hit och träffa oss och Aston. Men i dag hörde de av sej och informerade om att de inte kommer ändå. Jäkla skittråkigt, har verkligen längtat. Och typiskt nu när jag bokade om med handbollen. Och nu kan jag ju åka in i kväll, för nu har jag ju inga planer, men det blir lite mycket på en gång, känner jag. Jag var helt slut i går efter träningen, så jag får nog trappa upp långsamt. Men det känns ju pissigt att missa mötet och träningen i onödan nu. Jag får väl se hur jag gör… Skit.

Oh well, ingen idé att deppa ihop för det, jag har ju världens två finaste killar bredvid mej, jag får vara glad för det. Och det är jag.

Titta vad lilla killen gjorde mot stora killen i går. Hehe.

Men de blev vänner igen sen.

the return to the battlefield

Så här låg mina två killar och myste alldeles nyss. Underbar syn. Nu ska jag och lilleman dock ut på en promenad och minuterna mellan väckning tills han är nedlagd i vagnen kan bli sådär skojsiga, han är inte så förtjust i att bli väckt. Men det är snabbt glömt när han kommer ner i vagnen, han brukar somna på två röda.

Vi ska promenixa bort till Hemköp för att kolla om de har ersättning där. På ICA hade de bara i pulverform och det är vi alldeles för lata för att trixa med. Sen, strax efter fyra, ska hela lilla familjen åka in till Jönköping, för i kväll gör jag comeback som tränare för mina handbollstjejer. Dock ska jag bara vara med litegrann i dag, komma in i det igen. Matilda, som täckt upp för mej när jag varit borta, är ju så bra, så jag knappast behövs längre. Underbart med tjejer som hon, som brinner så för sporten. För jävligt att hon inte kan göra det på sättet hon vill, dock. Hon är, liksom jag, skadad och ofrivillig tränare, så att säga. Men vi är grymt synkade, så vi är en bra duo.

Det ska bli grymt roligt och dagen till ära har jag fixat min gamla hederliga handbollsfrilla, minus flätan då, till det är håret fortfarande för kort. Bu.

make it through the day

Jag för två månader sen. För jag orkar inte ens ta en bild i dag.

Vi har varit en sväng i Jönköping i dag. Kollat på soffor på Mio. Handlat kläder åt Vikto. Ätit sushi. Kollat på handboll, Hallbys damer krossade Lågan. Handlat på ICA Maxi. Ja, vi har gjort massa saker.

En sak vi inte gjort är att föda barn. Det har vi inte gjort. Och det stör mej.

Hade dock fått ett väldigt glädjande mail när jag kom hem. Det har med bloggen att göra och ni får veta vad det var inom ett par dagar.

Nu orkar jag inte låtsas vara trevlig här, så ni får ursäkta. Jag ska dricka julmust. Hej svej!

snart smäller det

Jag i köket i går.

Det blev en halvtimmes sömn till, innan jag blev väckt av telefonen. Efter det har jag faktiskt gjort min skattedeklaration (moms och arbetsgivaravgifter, sånt man måste göra som egenföretagare). Jag tycker att det är roligt. Jag vet, det är inte så normalt att tycka det, men likväl – jag tycker det. Nu är jag dock klar med det och konstaterar att min försäljning under juli-september ökade med 30% från april-juni. Underbart! Det går åt rätt håll. För att kolla in mina smycken – klicka här.

Nu är det dags för mej att lägga på ett kol, för kl 15:05 går tåget till Jönköping. Match i kväll, kl 18:00. Derby, mot Cyrus. Naturligtvis en mycket viktig match, ty man kan ej förlora mot lokalkonkurrenten.

Så, låt oss hoppas att Nacho stannar inne just i dag.

Vi hörs i kväll! Ha en go söndag. Peace.

victory

Ett stycke skitfet coach.

God kväll!

Tröttheten nu. Jag vet inte. Det kan nog hända att jag varit tröttare två gånger i mitt liv. Eller tre. En gång då jag festat hela natten och gick direkt till jobbet på McDonald’s och jobbade nio timmar, de andra två gångerna efter fyra-fem dagars träningsläger i Idre, med tre-fyra träningspass om dagen, som båda avslutades med triathlon (750 m simning, 20 km cykel, fem km löpning). De tre gångerna har jag nog varit tröttare i kropp och knopp än jag är nu, men mitt nuvarande tillstånd kommer alltså därefter. Att kolla på en handbollsmatch, gå runt och shoppa i ett par timmar och sen coacha en handbollsmatch är kanske inte det bästa man kan göra som höggravid.

Men.

Vi vann ju matchen. Min första match någonsin som huvudcoach. Och vi vann. En svängig och konstig match där vi först är grymma och går ifrån till 9-3, för att sen tappa allt och bara ha 10-8 i paus och sen tappa ännu mer och ligga under med 10-11, för att sen bara totalt defilera och gå ifrån till 21-13 och vinna med 22-14. Galet stolt är jag och jag fick rysningar flera gånger under matchen.

Och precis som alla vet, så är det mer nervöst att stå på bänken än att spela själv.

Glada HF-tjejer, ledsen Dalhem-tjej.

I övrigt blev det ju shopping på IKEA på dagen, mest till lille Nacho, och efter matchen bar det av till ICA Maxi. Är ganska impad av mej själv, fattar inte hur jag pallade.

Nu ska Vikto massera mina fötter, sen ska vi dö i soffan.

Pöss.

in stress

Trött, ja.

Hey!

Vi har jättebråttom, så jag hinner inte mycket mer än att säga hej och berätta vad vi ska göra.

Ska strax hoppa in i bilen och åka till Jönköping för att först se Hallbys damer spela match, sen go bananas på A6/IKEA och till slut ska jag ha match med mitt lag, kl 17:30. Coach-debut för mej. Jävligt läskigt och jävligt spännande.

Så jag är inte hemma förrän till kvällen igen. Men jag antar att ni har annat att pyssla med på en lördag, så jag ser det som okej ändå.

Ha en kanondag! Puss.