dagen då aston kom till jorden

Natten till torsdagen den 3/11 sov jag dåligt. Jag vaknade många gånger under natten med ”ont i magen”. ”Ahh, jävla magknip” tänkte jag varje gång och försökte somna om. Först femtielfte gången jag vaknade, vid fem på morgonen, kopplade jag att det kanske, kanske kunde vara värkar. Smart tjej. Jag gick upp på toa och det kom blod på pappret.

”Okej, ingen panik, helt normalt, inget farligt.” tänkte jag och log i mörkret. För nu var det väl ändå på g? In i sovrummet, hämta mobilen, ut i vardagsrummet och pling pling till förlossningen i Värnamo. Jodå, visst kunde det vara på g, men jag kunde allt gå och lägga mej och försöka sova och samla kraft.

Jag försökte. I ungefär fem minuter. Lönlöst. Jag var klarvaken och skitexalterad. ”Jag lägger mej i soffan” sa jag till Vikto och där låg jag tills han skulle till jobbet och då gick jag in och la mej i sängen igen. Värkarna kom då och då, men ganska oregelbundet. Lyckades sova 1,5 timme och när jag vaknade var värkarna nästan borta. De kom en gång i timmen bara och jag tappade modet. Men! Jag skulle ju till MVC kl 15:15 så jag ställde mitt hopp till hinnsvepningen jag visste att jag skulle få då.

Älsk kom hem med lunch, raggmunk och stekt fläsk hade jag beställt. Sen åkte han tillbaka till jobbet, för hemma hände ju ändå inte så mycket.

15:15 var jag framme på MVC för sista besöket innan jag skulle få bebis. Vi kollade på lilleman med ultraljud och allt var bra, huvudet låg väldigt långt ner och barnmorskan undrade vad han egentligen väntade på. En hinnsvepning gjordes och jag fick tid för igångsättning om det inte skulle komma igång av sej själv. Tid för igångsättning blev i dag, 9/11, 08:00. Det behövdes ju inte, som bekant.

På vägen hem från MVC pratade jag med mamma i telefon och under en 20-minuterspromenad hem fick jag fyra värkar. Oj då, det kanske är dags nu? Ändå vågade jag inte tro på det. Vikto kom hem från jobbet vid halv fem och då hade jag värkar med 6-7 minuters mellanrum, vilket snabbt blev 5-6 och 4-5. Men bara var tredje värk gjorde riktigt ont, så jag tänkte att det kanske inte var riktigt på riktigt ändå. Vi skulle ju in till Johan & Alex och käka middag och kolla hockeyn, så jag tänkte att jag nog kan stå ut.

Men så ringde jag förlossningen för säkerhets skull och där tyckte de att jag skulle åka in. Så vid 18:30 satte vi oss i bilen och styrde mot Värnamo, även om varken jag eller Vikto verkligen trodde att det var dags. I bilen kom värkarna plötsligt med 2,5-3 minuters mellanrum, men de var kortare nu och inte så fasligt hemska som jag föreställt mej att de skulle vara. Så vi var fortfarande inställda på att det förmodligen inte skulle bli någon bebis den kvällen, utan att vi säkert skulle bli hemskickade.

Då visste vi inte att vi skulle vara föräldrar ca fyra timmar senare, fortsättning följer…

Framme på förlossningen…

cross your fingers, hold your thumbs

Snart är vi föräldrar…

Hej allihopa!

Ber om ursäkt för dålig uppdatering i dag, men jag har knappt sovit en blund i natt och har varit uppe sen fem. Sov 1,5 timme mellan åtta och halv nio, men har annars mest legat och känt efter och haft mej. Kanske är det något på g, kanske inte.

I vilket fall som helst så ska jag till MVC nu kl 15:15 och då lär jag få veta mer. Är det ingenting på g, så lär jag få tid för igångsättning nästa vecka. Men jag hoppas verkligen att det kommer igång av sej självt, det är ju det bästa.

Vi hörs senare! Hoppas ni mår bra. Och tack för allt stöd och pepp. Ni är grymma.

six days and counting

Den här bilden är tagen dagen efter då jag förmodligen blev på smällen. Den kroppen ska jag ha tillbaks.

God dagens, måndag!

I dag har jag gått sex dagar över tiden och kanske, kanske börjar det närma sej slutet nu. Jag har vaknat otaliga gånger med värkar i natt och dessutom haft en molande värk i ryggslutet (som jag förstått är väldigt vanligt när förlossningen ska sätta igång, typ mensvärk). Jag kunde inte riktigt somna om alla gånger, så det blev lite wordfeudande vid fyra i morse (airaM9 heter jag om ni vill spela).

Sen vaknade jag vid nio och hade bara ont i svanken, men inga värkar. Gick upp och åt frukost och la mej sen i sängen igen för att vila lite, ifall att något ändå skulle sätta igång, jag hade ju sovit så dåligt under natten. Efter ca en timme kom det värkar igen och de kom med ungefär tio minuters mellanrum. Nu är de dock borta igen, så jag vet inte om det bara var gaser? Haha. Jag vet ju liksom inte hur värkarna ska kännas. De jag känt har ju gjort rätt ont, men inte så ont som jag förväntat mej. Och då vet jag inte om jag förväntat mej fel, eller om jag helt enkelt har väldigt hög smärtgräns (vilket jag vet att jag har när det gäller smärta över lag). Jobbigt läge.

Oh well. Nånting händer ju, det står klart. Så nu tänkte jag få tiden att gå genom att baka muffins (för fjärde gången denna månaden) och kanske tvätta lite. För nu jävlar ska skiten sparkas igång!

Är ni med mej?