en och annan svordom kan ha letat sej hit

Satans jävla skit. Det blev förlust, 23-20, och jag är så jävla besviken över att jag inte gjorde det bättre – som spelare och som coach. Kräver väldigt mycket mer av mej själv. Fan.

Det enda som varit skönt med att jag inte spelat handboll på nästan två år är att jag sluppit känna de värdelösa känslorna som fyller min kropp till sprängningsgränsen när jag varit med och förlorat en match. Allt jag säger till tjejerna träning efter träning och match efter match – att de ska se det positiva och ute bara det negativa – är som bortblåst när det gäller mej själv. Jag gjorde ju bra grejer i dag, både som coach och spelare, men det är inte de jag minns. Skit.

En grej jag minns är dock när jag dunkade ögonbrynet och resten av huvudet i golvet vid mitt tredje mål. Det gjorde väldigt ont och där och då borde jag slutat spela. Nu mår jag illa och det är inte bra.

Nu längtar jag hem till mina pojkar. Mina bröst också. De är ”rätt” fulla. (Ifallniundrade.)

bättre och bättre dag för dag

Vilken match det blev!

Lagen följdes åt i stort sett hela matchen, som mest skiljde det tre mål (till vår fördel, med fem minuter kvar), annars var det precis jämnt hela tiden. Tyvärr lyckades vi inte hålla i hela vägen fram, men fick med oss en poäng efter slutresultat 22-22.

Jag var lite besviken direkt efteråt eftersom vi tar en del pissiga beslut i slutet, men sett över hela matchen gör vi en klart godkänd insats. Fler spelare än tidigare tar stort ansvar och vi blir bättre för varje match. Nu känns det inte som att det spelar så stor roll vem man slänger in, för alla tar för sej på ett sätt de inte gjort tidigare.

När jag nyss pratade med JP (Jönköpings-Posten) och fick frågan om vem jag ville framhålla så var det väldigt svårt att bara välja ut två stycken. Jag kunde valt nästan vem som helst.

Jag gillar vart det här laget är på väg. Det är bra tjejer.

Nu ska jag ta tag i mej själv och hemmet, för lite så där spontant ska vi få gäster i kväll. Det blir hämtmat från Kinawooken och Gladiatorerna på tv. Normalt väljer jag Melodifestivalen före Gladiatorerna, men i kväll är en nära vän till oss med som utmanare och det måste vi naturligtvis se.

Jag önskar världens härligaste läsarskara en underbar lördagkväll. Puss. ❤

om jag kunde greppa varje sekund skulle jag göra det varje sekund

Mitt barn.

Goddagens!

Ny vecka! Fasen, vad tiden flyger. (Undrar hur många blogginlägg som startar så här varje måndag?)

Det är roligt att se hur Aston växer och blir en stor bebis. Samtidigt är det för jävligt. Han är inte minibebisen som han var på BB längre, han blir större varje dag och snart ska han väl börja skolan. Vansinnigt. Nu är han iväg och hjälper sin pappa att tvätta bilen. Pappan tycker nämligen att folk som inte har rena bilar är så gott som dumma i huvudet och inte borde ha rösträtt, än mindre äga bil. Så det är vad de håller på med. Själv ska jag jobba. Jag har sanslöst många beställningar att ta itu med nu, så det är dags att sätta igång, så folk får sina julklappar i tid.

I går var jag förresten tillbaka och coachade mitt underbara lag, men tyvärr blev det förlust. En klar sådan. Ingen i laget var nära sin kapacitet och tillsammans med brist på rätt attityd så rinner bollarna snabbt iväg. Jag såg ut så här mest hela tiden. Men den matchen har vi redan släppt nu och så tar vi nya tag mot framtida utmaningar.

Hepp, plikten kallar!

vilja, mod och moral

Jag och gullebebis i går. Kan fortfarande inte förstå att vi har en egen snart. Vår alldeles, alldeles egna. Som vi aldrig behöver lämna ifrån oss (om vi inte vill).

Nuuuu, Nachisen! Nu får du komma precis när du vill! För nu är mamma och pappa hemma, efter varsin vinst och vi är glada och taggade för att du ska komma ut. Så kom nu, nu, nu! Okej?

Ja, för vi vann! Först vann Vikto och hans lag med 6-1. Sen så vann vi den jämnaste matchen jag typ varit med om någonsin. Vi ledde med en boll, sen Cyrus med en boll. Sen vi. Sen Cyrus. Det växlade precis hela tiden. Satans jävla skitjobbigt att stå på bänken, kan jag informera er om, och det var vid mer en ett tillfälle som jag trodde att Nacho skulle flyga ur mej som en jäkla brevduva. För jag var rätt ”med”. Om man säger så.

Underläge 19-18 efter 16:30 i andra. Då tar jag timeout och säger några ”väl valda ord”, som man säger. Därefter tar sej tjejerna verkligen i kragen och vinner sista 13:30 med 9-3. Fantastisk moral och vilja. Stolt, är jag. Så vinst med 27-22 till slut, men det var först med 1,5 minut kvar som det kändes klart. Precis som handboll ska vara.

Nu har jag, förstås, ont i hela kroppen och ska väl snart gå och lägga mej. Men först ska Vicke-Vire få massera mina fötter. Det behövs.

Hörs i morgon! Pöss.

victory

Ett stycke skitfet coach.

God kväll!

Tröttheten nu. Jag vet inte. Det kan nog hända att jag varit tröttare två gånger i mitt liv. Eller tre. En gång då jag festat hela natten och gick direkt till jobbet på McDonald’s och jobbade nio timmar, de andra två gångerna efter fyra-fem dagars träningsläger i Idre, med tre-fyra träningspass om dagen, som båda avslutades med triathlon (750 m simning, 20 km cykel, fem km löpning). De tre gångerna har jag nog varit tröttare i kropp och knopp än jag är nu, men mitt nuvarande tillstånd kommer alltså därefter. Att kolla på en handbollsmatch, gå runt och shoppa i ett par timmar och sen coacha en handbollsmatch är kanske inte det bästa man kan göra som höggravid.

Men.

Vi vann ju matchen. Min första match någonsin som huvudcoach. Och vi vann. En svängig och konstig match där vi först är grymma och går ifrån till 9-3, för att sen tappa allt och bara ha 10-8 i paus och sen tappa ännu mer och ligga under med 10-11, för att sen bara totalt defilera och gå ifrån till 21-13 och vinna med 22-14. Galet stolt är jag och jag fick rysningar flera gånger under matchen.

Och precis som alla vet, så är det mer nervöst att stå på bänken än att spela själv.

Glada HF-tjejer, ledsen Dalhem-tjej.

I övrigt blev det ju shopping på IKEA på dagen, mest till lille Nacho, och efter matchen bar det av till ICA Maxi. Är ganska impad av mej själv, fattar inte hur jag pallade.

Nu ska Vikto massera mina fötter, sen ska vi dö i soffan.

Pöss.