jag vill komma ifatt

Jag vill också somna rakt uppochner.

Oj, oj, oj, lille gubben, i dag är du icke snäll mot mor din. Jag blir tokig (nej, det blir jag inte, egentligen, men en kvinna kan väl få överdriva lite?). Han bara gnäller och gnäller, heeeela tiden. Förutom när han fick sitta vid bordet och äta gröt och dricka pärondryck. Då mådde han! Men man kan ju inte äta dygnet runt, precis.

Jag har det väldigt bra ändå. Jag har en bebis som somnar enkelt och som vaknar med ett leende. En bebis som äter max två gånger på natten och som somnar om medan han gör det. En bebis som skiter fullständigt i om han får käk ur bröstet eller ur flaska, som inte har några som helst problem med att vara med andra människor. En bebis som tar napp och som blir lugn av nappen (men som också kan kasta den åt helvete). En bebis som inte spyr så mycket och inte heller bajsar all over the place. Jag har en foglig bebis helt enkelt. Och jag vet att de allra flesta har det mycket jobbigare med sina bebisar. Men det här är min verklighet. Och även om min bebis är en foglig bebis, så har jag inte sovit en hel natt sedan någon gång i augusti-september och det börjar kännas nu. Jag är väldigt, väldigt trött. Jag tror att jag skulle kunna sova skiten ur ett helt dygn om jag fick chansen.

Min bebis är snäll, men jag är trött och jag vill sova. I minst åtta timmar i sträck. Helst 15.