wishes in circles

Goddagens!

I dag är en sån där dag då jag också vill skriva ”FREEEEDAG, YAAAY!” eller ”Nu tar jag helg!” eller ”Dags för AW med härliga vänner!” eller ”På med musiken, nu kööör vi!” på facebook. Men dagarna spelar ju ingen roll för en sån som jag. Förutom att Vikto kommer hem ett par timmar tidigare från jobbet. Jag går inte på AW, jag sover inte längre på lördagen än på fredagen (snarare tvärtom) och jag ”kööör” definitivt inte. Jag bara önskar att det var så. (Just precis i dag. Inte i det stora hela. Man får ju längta efter sånt man inte har och ändå uppskatta det man har, visst?)

Men istället har jag legat i soffan hela dagen, snorförkyld och med en mage som varken säger bu eller bä, sippandes (svepandes) hallonbladste så det står härliga till. Ganska långtråkigt, om jag får säga det själv.

För tio veckor sedan längtade jag också efter vår bebis, precis som jag gör nu. Men då kunde jag, ur ett realistiskt och vettigt perspektiv, ändå tala om för mej själv att ”det är inte bra om bebis kommer nu, vänta lite…”. Nu? Not so much. Nu är bebis klar, nu kan bebis komma ut, nu finns ingen anledning att ligga där inne och fega längre. Nacho! Det är dags att komma ut och möta verkligheten, hör du det? Jag kan inte skydda dej för all framtid!

Så. Nu kommer han nog.