jag är ingen feminist-fanatiker, men någon måtta får det väl fan vara?

Liten paus från all lek.

I dag har jag och Aston nog haft den bästa dagen någonsin. Oj, som vi har lekt. Massa nya ljud, både från mej och honom, har lett till mycket skratt och stoj. Han är något alldeles speciellt, vår lille kille.

Vikto har tyvärr inte varit hemma lika mycket som vanligt i dag, lite samtal här och lite möte där. Men det hör ju inte till vanligheterna, så det är bara att bita ihop. Jag kommer ju vara borta mycket sen när jag kommit igång med handbollen helt. Och Vikto är ju så jäkla närvarande om man jämför med många andra pappor. Det gör mej ledsen att läsa och höra om pappor som värderar sej själva och sina jobb högre än mammorna och mammornas välmående, men framför allt högre än att få en relation till sitt barn. Att ”inte ha tid” att ta hand om sitt barn, så att mamman kan få vara själv lite då och då, är egoistiskt och dumt och det finns inga vinnare i det läget. Bara förlorare. När mamman blir sönderstressad/deppig/går in i väggen och inte kan ta hand om barnet, så måste pappan ta sej tiden. Då finns den ju. Då finns den nu med.

Två fina killar som kollade på hockeyn förut. Frölunda vann, yay!

Jag är så lyckligt lottad som har Vikto, som gör minst lika mycket som jag när det kommer till Aston. Medan vissa pappor är ”barnvakt” till sina barn (herregud!) gör han ersättning och byter blöjor på löpande band. Numera frågar han inte ens ”Vad ska han ha på sej?”. Han bara klär på. Det är ju inte så jäkla noga. Sen har säkert jag bidragit en del också, med min inställning att jag minsann inte ska vara den enda föräldern i familjen. Men jag tror, i ärlighetens namn, att Vikto hade varit precis lika bra ändå.

Nu kanske det här inlägget uppfattas som skryt om hur bra vi här. I det här landet, och i synnerhet i bloggvärlden, är det mer accepterat att gnälla och tycka synd om sej själv. Not so much accepterat att skriva att man gör någonting bra. Men vi gör det här jättebra och det kanske är därför vi har en unge som är hur nöjd som helst.

Kanske. Jag vet ju inte.