grand central – macy’s

Eftersom Aston sover så fint i sin vagn (JINX, FAN OCKSÅ, NU VAKNAR HAN SÄKERT SNART BARA FÖR DET!) så tänkte jag smälla av en NY-bildraket! Let’s go!

Fortfarande söndag alltså.

Vi hade ju just sett Chrysler Building och ganska precis där ligger även Grand Central Terminal. Där går det ”några” tåg i timmen. Vi ville gå in och titta lite, så vi gjorde det.

Det var en hel del folk där inne och mastodont-stort var det. Ser ni Vikto och Aston?

Vackert var det också. Till och med i taket.

Security cameras. Överallt, typ. Det kändes skönt, faktiskt. Som jag skrivit tidigare kände jag mej väldigt trygg i New York. Och flaggorna… Snyggt!

Den här vyn tröttnar jag aldrig på.

Vi fortsatte upp på 42d, som Grand Central ligger på, och kom snart upp till 5th Ave igen. Där låg New York Public Library och på baksidan av det ligger Bryant Park. Det känner ni nog igen, ni som tittar på Project Runway.

Aston var glad, typ som vanligt.

Vi gick bort till 6th Avenue, även kallad Ave of the Americas, för att hitta någonstans att käka.

Vi hittade en tvättäkta amerikansk diner och där började vi snacka med lite Bruins-fans som laddade inför kvällens match. Mycket trevliga och nyfikna på Sverige.

Aston körde lite miner och så.

Vikto köpte en ”liten” stor stark.

Sen tog vi en kort promenad ner hit. Macy’s. Legendariskt varuhus. Där inne var det helt klart värre än Ullared. Jeezes, vad folk.

Vi köpte ingenting där inne, men jag tog kort på denna skyltdockan, som var härligt normalstor.

Efter Macy’s traskade vi ”hemåt” igen för att ta igen oss lite på hotellet innan det var dags för hockey.

Aston hade redan tagit igen sej i vagnen på vägen tillbaka till hotellet, så han var på bushumör.

Han fick istället leka av sej lite i sängen, det gjorde gott.

Mer bilder i nästa inlägg! Hej!

(Wihooo! Aston vaknade inte under hela inlägget. #lycklig)

fifth avenue och upper east

Fler Bilder från New York? Yes!

Fredagen då.

På fredagen var det alldeles strålande väder, så vi bestämde oss för att promenera de ca tio kvarteren upp till Central Park. På vägen dit passerade vi välkända Rockefeller Center.

Aston satt ”i framsätet” och fick åter igen massa ”Aaaaww, that’s SOOO cute!”.

Jag hade utsläppt hår och kände mej lite halvsnygg.

Vi gick längs Fifth Ave. där märkesbutikerna avlöste varandra.

Enorma avenyer.

En till av Donalds byggnader. Trump Tower. Där gick vi in och kikade lite.

Snart uppe vid Central Park. Hög puls.

Apple Store låg under marken här.

Vid kanten av Central Park radade häst-och-vagnarna upp sej.

Innan vi begav oss in i parken skulle vi dock äta frukost. Vi frågade en polis om råd och han hänvisade oss till en Coffee Shop på Upper East. Vi gick dit.

Det var verkligen en tvättäkta diner. Trångt och litet, men helt perfekt.

Mycket mat blev det. För oss alla tre.

Mycket nöjda. Även om Aston försöker mörka sin nöjdhet.

Här är ägaren. En mycket trevlig man. Stället heter ViAnd och ligger på 673 Madison Ave at 61 street. Hit kommer vi gå tillbaka nästa gång vi är i New York.

Efter maten var det dags att ta oss an Central Park! Det blir i nästa inlägg, det. Nu måste jag städa, för i kväll får vi gäster.

Glad påsk på er, förresten! Puss!

 

 

en liten bit wall street och lite därtill

Dags för fler bilder från Nevvan! Tidigare bilder hittar ni i New York 2012-kategorin.

Efter promenaden från Brooklyn befann vi oss alltså på Lower Manhattan i höjd med City Hall och där stack vi in på en Starbucks för lite fika för oss och mat för Aston.

Sen behövde vi bara gå ett par hundra meter så var vi vid Ground Zero, som inte längre är Ground Zero, utan där hela fem skyskrapor håller på och byggas. Flaggor och minnesskyltar hängde lite överallt. Patriotismen talar med hög röst i USA. Den är inte rasistiskt på något sätt, de bara älskar sitt land och är stolta över det. Jag önskar att det kunde vara lite mer så i Sverige.

Mitt emot byggarbetsplatsen låg Century 21, det stoooora märkes-outlet-varuhuset. Jag tänkte att vi skulle in och kika i alla fall, även fast jag hört att det är ”värre än Ullared”. Det var väl inte direkt värre, men nästan på samma nivå. Jösses. Vi handlade ingenting till oss själva mer än en universal-kontakt, så vi kunde ladda våra elektronikprylar, men till Aston blev det desto mer. En hel del Ralph Lauren och annat fint som jag aldrig skulle köpt till ordinarie pris. Väldigt fina grejer. Bild på detta kommer allt eftersom Aston använder det. En body hade han på sej nyss, men den bajsfestade han rätt in i tvättstugan.

Efter att ha irrat omkring på C21 i ett par timmar var det åter dags för käk och vi hamnade på en tvättäkta amerikansk diner efter tips från en vakt. Aston betedde sej fortsatt exemplariskt, jag är så tacksam för det.

Efter bränslepåfyllning bestämde vi oss för att traska ner mot Wall Street och kika på börshajarna. Kartläsaren (jag) visade vägen och Vikto följde.

Överallt sånt här. Så himla mäktigt.

Ändå är det inte den betongdjungel det hade kunnat vara, för här och var ligger söta caféer och det finns fina blomträd i princip över hela Manhattan. Vackert.

Framme på Väggvägen.

Där var en del såna här. Det kan jag säga att trots att New York (förmodligen) är en rätt farlig stad, med hög kriminalitet, så kände jag mej inte otrygg en sekund under hela vår vistelse. Säkerheten är verkligen prio ett och samtidigt som vissa säkert tycker att det går till överdrift, så är jag den första att tacka och ta emot.

En av Donalds (han och jag är förnamn med varandra, förstår ni) många byggnader på Manhattan.

Helt otippat låg en Tiffany’s mitt i allt. Vi gick in och kikade lite. Drömma går ju.

Här inne rullar pengarna!

Arbetsdagen slut! Även här – säkerheten! Det gick inte att komma nära huset utan passerkort.

Än en gång stannade en kille och frågade om vi ville ha ett kort på alla tre och än en gång tvekade vi. Men trots att vi faktiskt hade blivit lurade av taxichauffören från flygplatsen dagen innan var jag godtrogen nog att säga ja. Jag vill ju inte döma någon på förhand, även om man ibland nog borde göra det, för sitt eget bästa. Men det gick bra! Det var bara en snäll kille!

Efter detta gick vi in på Mo’s, eller Modell’s som det heter. En stor sportbutik, typ Stadium/Intersport. Där hade de det mesta och vi var där i typ en timme. Mitt i allt försvann Vikto och jag blev jätteorolig och larmade personal och allt möjligt. Jag hade ju hans telefon, så jag kunde inte ringa honom heller. Efter en kvart, när jag typ var i upplösningstillstånd, kom han tillbaka och jag var som en arg och orolig mamma som skällde på sitt barn. ”VAR har du varit!!?”. Han hade bara varit på toa.

Vi kom ut därifrån med tre par Converse till mej, ett par till Vikto samt tre träningströjor från Champion till mej. Bra skit!

Sen bestämde vi oss för att gå längs Broadway, som ju går hela vägen upp till Times Square, där vi bodde. Det var väl 50-60 kvarter ifrån där vi var då, men vi blev lite fulla i fan och ba ”vi kör en Paris!”, där vi ju bestämde oss för att gå upp i Eiffeltornet fastän jag var gravid i sjunde månaden.

Ja. Det hade väl kanske gått vägen att gå till 44th om det inte vore för en miljard butiker som jag ”måste” gå in i. (Hallå, man får väl passa på?). Och en bebis som till slut kände att, näe, nu får det fan räcka. Vi kom inte ens till 1st. TAXI!

Tillbaka på hotellet på nolltid! Aston ville köra lite gympa, så då fick han det.

Hej från hela familjen!

Ja. Ursäkta att jag inte varnade för den här bilden, men ni klarar er nog. Ni minns att jag hade ett litet skavsår under foten innan vi åkte? Ja, det gick bra med det.

Aston behövde ju inte gå ett endaste steg, så hans fötter mådde bättre. Och smakade godare, obviously.

På andra sidan gatan speglades Times Squares skyltar i fönstrena. Så nära bodde vi.

Denna kvällen var vi fast beslutna om att komma ut och äta och inte somna innan sju. Och det klarade vi! Heja!

Vi två på Times Square.

Ännu mäktigare på kvällen än på dagen. Det blev några bilder, om man säger så.

Middagen intogs på Virgil’s, med Aston sovandes i vagnen. Virgil’s är som Hard Rock, fast snäppet mer amerikanskt. Här snackar vi riktig BBQ. Tipset fick vi av min bror, som var i New York en månad innan oss. ”Leta upp Virgil’s BBQ” sa han. Okej. Vi behövde inte leta så länge. Det låg 50 meter från vårt hotell, på West 44th. Värt ett besök, om ni ska till NY.

Förväntansfull Vikto i väntan på ribsen.

Jag är nöjd över att vi kommit iväg från hotellet!

Maten då? Maten var god. Den var riktigt jäkla amerikansk, som sagt. ENORMA portioner (jag orkade inte ens hälften) och så jävla köttiga att jag riktigt kände hur djurrättsaktivisterna flåsade mej i nacken. Kanske, kanske att ribsen var lite för rosa för min smak. Men räkorna var goda. Riktigt goda. Och upplevelsen var helvärd.

Sen avslutades kvällen på det här sättet. Aston var ett vrak, kan man säga. Sena kvällar var de enda gångerna då vi hade det jobbigt med honom. Trots att han ställde om dygnet relativt bra (det hade varit mycket värre med en 2-3-åring, typ), så var han väldigt trött och gnällig på kvällarna. Svår att söva efter alla intryck under dagen, naturligtvis. Det blev ”några” VEEEEM KAAAN SEEEEGLA FÖRUUUUUTAN VIIIIIIND. Några. Men det är smällar man får ta (säger jag nu, ja!). Men det är det faktiskt.

Så. Det var första hela dagen i New York det. Dvs torsdagen. Då var det bara fredag, lördag, söndag och lite måndag kvar och jag började redan få ångest över att behöva lämna världens coolaste stad.

Hej på ett tag!

when we walked on brooklyn bridge

Okej, fler bilder!

Efter att vi hade sett färdigt Milan-Barcelona så gick vi tillbaka till hotellet, där rummet nu var klart. Det var ett fint rum. Inte så stort, men inte heller så litet att det störde.

Vi bodde på rum 1611, dvs på 16:e våningen. Tillräckligt högt upp för att man inte skulle kunna se ner till gatan när man tittade ut genom fönstret och tillräckligt högt upp för att jag skulle tycka att det svajade och gungade när man gick.

Aston provlåg sängen och var rätt nöjd, som synes.

Pappan tyckte också att den var skön och de både slocknade alltså runt halv sju och vaknade sen inte mer den kvällen. Kul förstakväll i Nevvan!

Vid halv fyra tyckte Aston att det var morgon, men efter tvångs-sövning tog vi morgon runt sju istället. Sen drog vi på honom det tunga artilleriet och drog ner för att äta frukost.

Vi gick till den franska bistron som låg vägg i vägg med hotellet och åt. Jag åt en bagel och rice krispies. Moget.

Sen hoppade vi på tunnelbanan, som kostade typ jättebilligt (30 spänn för alla tre), och åkte söderut. Närmare bestämt till stationen Clark Street, som ligger i Brooklyn.

Där fick vi se våra första New York-brandstegar.

Och några hus som skulle passa in i vilken storstadsförort som helst i Sverige.

Men det här ser man inte direkt i Sverige!

Inte det här heller! (Aston fick ungefär en miljard ”Ohhh, how cuuuuute!” och ”That’s the cutest thing I’ve ever seen!!” under dagen. Roligt.)

Inte heller det här ser man i Sverige. Manhattan Bridge sedd från Brooklyn Bridge.

Det låg några små hus där borta på Manhattan.

Och man såg en av de fem nya skraporna som byggs på Ground Zero. Härligt amerikanskt. ”Om du sänker två så bygger vi fem.”.

Alltså, det var så mäktigt att gå där. Jag vet, det är bara en bro, men vyerna, och även själva bron, är verkligen helt fantastiska.

Långt, långt där borta ser man den häringa Frihetsgudinnan.

Jag zoomade in lite, för er skull. Vi åkte inte dit.

En kille stannade mitt i sin löprunda och frågade om vi ville ha ett kort på oss alla tre. Okejrå! Vikto stod startklar ifall killen skulle kuta iväg med vår kamera. Det gjorde han inte.

Puss, älskar dej! Här sov Aston förresten.

Snart över på Manhattan. Där låg lite småhus.

Så! Det var den bropromenaden det!

we went to new york one day

Ja. Vi tar väl bilder och sånt i tur och ordning, va? Som jag brukar göra när jag berättar om saker och ting. Så gör vi. Och dessa bildinlägg kommer innehålla bilder från vår Canon G12 Powershot. Bilder från iPhonen kommer lite pö om pö, som man säger.

Hej, då kör vi!

 

Vi fick gå upp vid 04:15, efter ca tre timmars sömn. Det syns på Vikto, men inte så mycket på Aston.

Sen syntes det på Aston också, till slut.

Vi körde en s.k. ölfrukost. Det kändes lämpligt vid 05:30-snåret.

Sen flög vi ju då, ett tag. Först knappt två timmar till München. Då sov vi typ hela vägen, alla tre. Folk berömde Aston, var väldigt nöjda med en icke-skrik-bebis. Jag var också nöjd, men vi skulle ju vidare. Typ 8,5 timmar vidare. Så jag ropade inte hej, om man säger så.

Det hade jag kunnat gjort. Aston var SÅ duktig. Han sov varannan timme, ungefär. Åt några gånger. Hoppade mycket. Skrattade och charmade de andra passagerarna ännu mer. Tack, älskade unge, för det.

Visst skrek han några gånger, självklart gjorde han det. Men då räckte det att någon av oss (jag) reste sej upp med honom, så blev han lugn och glad igen. Svetten börjar ju rinna rätt fort när ens unge börjar skrika och man känner alla blickar och suckar, det är inte kul. Men jag klandrar ingen för att de har fördomar mot bebisar på flygplan, för det kan faktiskt vara riktigt jobbigt. Nu blev det inte det, som tur var.

Pang, så var vi framme vid vårt hotell, Hotel Mela. Där var vårt rum inte klart än, så vi fick lämna in våra väskor och bege oss ut på byn.

Till vänster utanför vårt hotell såg det ut så här.

Till höger såg det ut så här.

Och rakt fram såg det ut så här. Förvånad bebis, typ.

Vi var sletnare än sletnast, men vi var förväntansfulla.

Vi gick vänster. I ungefär exakt en minut. Och då kom vi hit. Man kan nästan, nästan säga att vi bodde PÅ Times Square.

Det var så coolt. Så overkligt att stå där. Man visste ju redan hur allt såg ut, det var ju inget konstigt. Men på något sätt så har det känts som en kuliss, som något som bara finns på film. Inte på riktigt. Inte i verkligheten. Inte i min verklighet.

Så jag stod där. Och läste gatuskyltar med namn jag sett, men aldrig sett. Magiskt.

Broadway, det har man ju också hört talas om någon gång.

Aston, han har ju inte hört talas om någonting, just, så han var inte så värst imponerad till en början.

Sen gick vi tillbaka, förbi vårt hotell, och åt andra hållet. Då kom vi till slut hit.

Vi bodde på West 44th och på den gatan, mellan 5th och 6th Ave. gick vi förbi en restaurang som hette Figaro. Där visade de Milan-Barcelona och det tyckte vi passade bra att fördriva tiden med tills vårt rum blev klart. Aston fick käk och så och ja, ni ser ju. SLITENHETEN.

Aston var sen övertröttare än övertröttast och hade stor show där inne. På ett bra sätt, som tur var. Hopp och stoj och snack – o-av-brutet. Folk som gick förbi utanför stannade och skrattade. Jag tänkte att det nog kan bli sådär kul att natta honom sen.

Nu ska vi äta. Alltså inte i New York, utan nu-nu, i Sverige. I Skillingaryd. Hemma. Så jag ber om att få återkomma senare. Men nu är vi igång! Hej!

start spreading the news, we’re leaving today

God morgon världen!

Nu sitter vi just och äter en flygplats-frukost i prisklass tre-rätters på valfritt hak i valfri mellanstor stad. Gott är det i alla fall!

Om drygt en timme lyfter vi mot München, där vi har en kort mellanlandning innan vi flyger vidare mot det stora äpplet.

Åh. Jag kan inte fatta att det är dags. Vi hörs när vi hörs. Förresten, följ mej gärna på twitter (mariabrostrom) eller instagram (airamsorb), för där kommer jag uppdatera oftare än här. Puss!

20120328-053935.jpg

20120328-053957.jpg

20120328-054019.jpg