bara massa handboll

På tåget, mot träningen. Tid för mej själv. Tid för tankar, mest på handboll.

I kväll är det dags för handbollsträning för mej. Det första, riktiga handbollspasset efter min nystart. Efter sex säsonger i elitserien och 1,5 i division ett är det nu en, för mej, helt ny serie som väntar, nämligen allsvenskan.

Jag vet inte riktigt vad folk har för förväntningar på mej, varken i mitt eget lag, i motståndarlagen eller runt omkring. Jag vet inte ens vad jag förväntar mej från mej själv.

Vissa kanske tror att jag kommer dominera, framförallt de som följt mej under några framgångsrika år i elitserien. Andra kanske tror (och vill?) att jag ska floppa. Jag har, trots allt, inte spelat på två säsonger.

Hur det kommer gå har jag ingen aning om, men jag vet att jag har rätt inställning inför det som komma skall. Jag vet vad jag har kunnat en gång i tiden och även om jag blivit äldre och kroppen gått igenom både skador och barnafödande de sista åren, så tror jag att åtminstone ska kunna närma mej en nivå som räcker gott och väl till allsvenskan.

För där kroppen kanske brister framöver får huvudet ta till, för rutin har jag och tänka handboll kan jag. Så kan jag bara hålla huvudet kallt och hålla viljan i schack, så ska jag absolut kunna bidra på ett bra sätt och förhoppningsvis även kunna vara något av en ledare. För ansvar är något jag bör och ska ta, som äldst och mest rutinerad i laget.

Det gäller dock att jag inte heller överskattar min roll, att jag fokuserar på mej själv och inte bara på laget. Att jag förstår att man kan visa vägen bara genom att uppträda på ett sätt som drar med sej de andra åt rätt håll. Uppträder jag på rätt sätt, så löser det sej både för mej individuellt och för laget, för så pass bra är jag.

Tid för tankar var det, ja…

I kväll kl 22.15 spelar Sveriges damer mot Norge. Både vi och norskorna förlorade inlednings-matcherna och båda lagen är piskade att vinna, speciellt Sverige. För visst känns det väl ändå som att Norge reder ut det till slut.

Inför matchen vet jag inte riktigt vart jag har vårt kära landslag. Det vet jag sällan nu för tiden. Det var skönare innan EM-silvret, när man fortfarande inte förväntade sej vinst och bra spel i varje match, utan blev positivt överraskad gång på gång.

Efter Danmarks-matchen har mina förväntningar sjunkit något och därför skulle man kunna överraska mot Norge i dag, OM inte Norge förlorat mot Frankrike. Nu kommer de nig vara lite för revanschsugna och det kommer Sverige få lida för.

Det som skulle kunna rädda Sverige i dag (och detta är ingen omöjlighet) är om en viss vänsternia, som skjuter hårdast i världen, är än mer revanschsugen än norskorna. Är hon det, så kan det bli riktigt trevligt. Och kan älskade AWF på H6 skoja lite med Lunde, som i EM, så blir det än trevligare.

Låt det bli så. Och låt Sulland m.fl. griniga primadonnor få syna golvet mer än en gång. Så blir det bra.

Ska vi säga så?