egentid? vad gör man med den?

 

Här är vi ”nyss” hemkomna från en promenad. En timme var vi ute och då hann vi även med lite ärenden här och var på byn. Det var soligt, men väldigt kallt, eftersom det blåser väldigt mycket ute. Och på den korta stund jag varit hemma har det gått från vacker solnedgångs-rosa himmel, till en totalt svart och mörk och det är inte för att solen helt gått ner, utan för att det kommit in mörka moln. Det ser ut som en skräckfilm när fåglarna flyger i flock här utanför.

 

Lillkillen ligger fortfarande och sover i sin vagn och jag är helt förvirrad. Vad ska jag göra? Jag har diskat, ätit och surfat lite. Hallå, vakna?

i just can’t get you out of my head

Det är tämligen svårt (för att inte säga omöjligt) att tänka på någonting annat än att lillgrabben ”ska” komma i dag. Och därmed är det även svårt att blogga om något annat, men jag hoppas att ni har förståelse för att det är mycket bebis-väntan här nu. Det har ni, va?

Jag har verkligen inte gjort mycket i dag, så det finns inget att skriva hem om. I morse, vid 9:15, åkte jag och Vikto upp till huset och träffade rörmokaren för att diskutera placering av vårt underbara badkar och blandare som vi köpte i förrgår. Underbart snyggt badkar, om jag får säga det själv. Ska se om jag kan fixa fram en bild på det. Ja, titta, det kunde jag. Det är även den blandaren vi ska ha. Här;

Efter den lilla trippen har jag i princip inte lämnat soffan, kollat lite på Ensam Mamma Söker på tv3play, sen somnade jag till och med en timme. Underbart för mej som har så svårt att sova på dagen. Har mycket sammandragningar och en del som gör ont, så jag vill verkligen hoppas att något är på gång, men vågar knappast tro det. Försöker tänka att det är två veckor kvar, så att jag inte blir besviken varje dag han inte kommer…

Men under tiden som jag är tråkig och gör ingenting (jo, äter bullar), så kan väl ni som fått barn någon gång i tiden lämna en uppmuntrande kommentar om att ”för mej gick det jättefort, värkarna bara kom och pang boom, så var bebisen ute på två timmar!”. Det kan ni väl? Så kan jag få läsa. Tack! Puss. Hej!