bildregn från ett dop

Så. I dag, 17/5-2015, döptes vår lilla Dahlia Irma Gunvor i Skillingaryds Kyrka och det såg ut ungefär så här. Alla bilder i inlägget Är tagna av vår vän Urban Ireklint.

_MG_8095
Min storebror, Stefan, var där.

_MG_8097
Min pappa är 63 år i år, men fotar ändå med iPhone.

_MG_8105
Vikto kommer i rätt stämning.

_MG_8133
Min mamma läste Markusevangeliet om Jesus och barnen.

_MG_8138
Och Vikto lyssnade.

_MG_8143
Lite märkligt, hur jag, som inte är aktivt troende, kan känna så starkt för ett dop. Det är fint. ❤

_MG_8167
Min brorsdotter, Vendela, hjälpte mig hälla upp vattnet i dopfunten.

_MG_8182
Min kusin, Johan, är gudfar till Dahlia och det är vi väldigt glada för.

_MG_8201
Vår präst, Cristina Virdung, var kanon, precis som alltid. Och Dahlia trivdes fint hos henne.

_MG_8209
Dahlia var hur lugn som helst genom hela dopet, vilket kändes väldigt bra för oss alla.

_MG_8219

Aston var ganska precis 100% ointresserad av att medverka i dopet på annat sätt än att väsnas genom att springa omkring och hoppa med sin kompis August så fort något viktigt skulle sägas eller sjungas, men när han fick en egen present av prästen var han i alla fall lugn.

_MG_8226
Jag tycker mycket om den här bilden, för där finns ni.

_MG_8231
Min lillebror. Min far. Min mor. Jag älskar er.

_MG_8232
Min svärmor. Min svärmor. Min svägerska. Jag älskar er med.

_MG_8245
Det var väldigt fint, men tyvärr inte helt komplett, för vi saknade någon. Gudmor Matilda, som befinner sig i Australien på obestämd tid. Vi saknar dig, varje dag. ❤

_MG_8250
Emmas och Jacobs lilla Clara förgyllde dopet än mer.

_MG_8263
Den mest lyckade bilden på oss alla fem…

_MG_8274
För dig. ❤

_MG_8286

_MG_8289

_MG_8293

Tårtorna kom från Stigs i Värnamo och Ritz i Vaggeryd och var enormt uppskattade av alla närvarande.

Inom kort kommer jag lägga upp videos på när vår vän Markus sjöng på dopet – My Girl med The Temptations och Hall of Fame med The Script – på Youtube, så även ni kan få njuta av hans fantastiska framföranden (tillsammans med Hampus Steenberg på gitarr och sång).

Allt som allt, ett mycket fint dop som vi är tacksamma över att ha fått dela med så många av de vi älskar. Tack.

att vara här

 Dagens promenad var en av de bästa på länge. Jag har normalt så svårt att tagga ner och bara vara. Så fort jag inte gör något aktivt så går hjärnan på högvarv och tänker på precis allt möjligt och omöjligt. Det är som att jag aldrig riktigt kan koppla av när jag är ensam, min hjärna tillåter inte det.

Jag sa till Viktor i går att jag avundas de som bara kan sitta och njuta av stillheten, tystnaden eller vad som helst, utan att känna att de egentligen borde göra något annat. I dag gick jag in hårt för att vara i nuet, i min promenad, och inte bara ”få den överstökad” som vanligt. Och jag gjorde det! Jag hörde fåglarna kvittra, kände solens värme och jag log.

Det var en fin promenad.

återhämtning

2015/01/img_5798.jpg

I dag sov Aston ända till tjugo över nio (eftersom han vägrade kasta in handduken förrän kl 23:23 i går kväll…) och efter välling och lite barnprogram lämnade jag honom på förskolan efter tre dagars vab.

Alltså det finns inget som får mig att känna mig som en sämre förälder än just vab. Herregud. Film och iPad och görvadfanduvill,jagorkarinte i dagarna tre. Inte blir det lättare när man är höggravid och otymplig som en jävla lastbil heller.

Nu hoppas jag att han får några roliga timmar på förskolan i dag, så att han är trött och glad när jag hämtar honom sen. Han var inte direkt överförtjust när jag lämnade honom, han ville hellre stanna hemma. Sånt gör alltid lite ont i mammahjärtat. Men jag är trots allt sjukskriven och har ont överallt, är skittrött och har en förlossning framför mig, så jag behöver lite återhämtning här nu…

2015/01/img_5803.jpg

Lite av den varan fick jag på vår fina lilla gårdsbutik här i Skillingaryd – Tina & Översten. Underbart ställe med butik och café i ett. Jag åkte dit och kikade lite, pratade med den trevliga ägaren och så fikade jag med varm choklad och morotskaka. I total tystnad.

Fantastiskt.

Nu har jag klarat av lite jobb här hemma, så nu vilar jag lite. Bra Maria.

hej, mitt vinterland

IMG_3506.JPG

Jag vet inte hur många gånger jag skrivit och sagt det, men jag verkligen älskar att vara hos Frida och Ubbe i Hagshult. Deras hus är det finaste jag vet och människorna som bor där är inte så dumma de heller.

I dag åkte vi dit direkt efter att vi hämtat Aston på förskolan, sen stannade vi några timmar. Fikade, pratade bröllop, nyårsplaner och massa annat.

Aston och August är totalt vilda när de leker och man sitter bara och väntar på en bruten arm eller ett spräckt ögonbryn. Men de skrattar så otroligt mycket också, så det är sällan vi behöver gå emellan. Som ler och långhalm. ❤

IMG_3464.JPG
Bilar, bilar, bilar.

Jag är obeskrivligt glad över dessa vänner. Jag känner mig trygg hos dem.

IMG_3486.JPG

Ju mer vi närmade oss Skillingaryd på hemvägen, desto mer tilltog snöandet. Och hemma var det alldeles vitt. Underbart! Jag älskar snö! Jag hoppas att den får ligga kvar ett litet tag i alla fall.

IMG_3488.JPG
Aston var fascinerad.

Nä, nu är klockan mycket igen. Dags att sova.

en stor dag

I dag var det dags för två till ”första gången” för Aston.

IMG_0110.JPG
På med overallen…

IMG_0112.JPG
På med skridskorna…

IMG_0119.JPG
Och ut på isen i Skillingaryds ishall på Movalla.

IMG_0128.JPG
Den halvtimme han var ute på isen var 30 av de mäktigaste minuterna i mitt liv. Mitt hjärta bultade av stolthet, av kärlek. Av vördnad till relationen mellan mitt barn och hans far. Jag vet att detta var en väldigt stor stund för Vikto.

Efteråt åkte vi till Fågelforsskolan och gjorde vår medborgerliga plikt och röstade. Aston röstade naturligtvis inte, men det var ändå hans första riktigt konkreta möte med demokratin och det vackra med den. Folk var glada, hejade och var på ett allmänt gott humör och det gläder mig. Det är inte i alla länder det ser ut så på en valdag.

Jag är glad att jag bor i Sverige och jag är glad över människorna som finns här. Det är vi som, tillsammans, skapar ett av världens bästa länder.

kärlek till en by, vår by

IMG_9063.JPG

Från instagram.

I dag när jag promenerade ner till gymmet dök en mening upp i mitt huvud när jag såg mig omkring medan jag gick.

”Jag älskar Skillingaryd.”

Jag tror aldrig att jag sagt det, eller ens tänkt det, känt det, förut. Men det är nog sant. Att jag älskar Skillingaryd.

Jag har bott här i tre år nu. Tre år av mina snart 29. Mitt barn har bott här i hela sitt liv. Han är uppväxt i denna trygga del av världen, med naturen runt hörnet och Sveriges bästa Hemköp, med ett dagis som heter Bullerbyn, med famo å faffa 400 meter bort och med en backe vid järnvägen som får honom att tjuta ”Mamma! Pappa! Wiiiiie!!!” varje gång vi åker i den.

Hur skulle jag inte kunna älska Skillingaryd?

självaste paolo roberto

20140604-104229-38549679.jpg

I sommar ska Farmen spelas in i närheten av Skillingaryd, vet inte exakt var, och då ska nye programledaren Paolo Roberto bo här i lilla Skillet. Ryktet placerar honom i det här vackra hus som renoverats under ett par års tid och som nu tydligen ska användas som Bed & Breakfast.

Lilla Skillingaryd är ju inte direkt bortskämt med kändisbesök så jag tycker faktiskt att det är lite skoj. Hoppas att man springer på honom någon gång!

himlen är alltid vår

20140521-235921-86361505.jpg

Lämnade tvn avstängd ända tills Aston somnade i kväll. Vikto spelade fotbollsmatch och jag och Aston hade en lugn och fin kväll där jag lagade god mat, han fick bada badkar och jag sen kunde sitta och titta på världens mest fulländade varelse och undra hur man egentligen kan bli så go.

Sen skulle han sova och då kom jag på att han visst inte är så jädra perfekt ändå…

Och sen stod jag länge. Stilla. Tittade ut på vår baksida. Vår gröna gräsmatta som Vikto gödslat och klipper så fin varje vecka. På vår studsmatta och lekstuga som gör vår son så glad varje dag. På våra växter som vi tillsammans valt ut och kärleksfullt planterat. Och på himlen. Den alltid lika vackra himlen, som alltid finns där för att ge oss någon slags tröst i att någonting alltid finns där även när allt annat vacklar.

Just nu vacklar ingenting i mitt liv, så i kväll njöt jag bara av vår vackra utsikt och så tänkte jag.

Vad lyckligt lottad jag är.

vad har jag gett mej in på nu då?

Wohoo!

Jag blev just uppringd av en kvinna i en arrangörsgrupp här i Skillingaryd, de är i fullt sjå med att planera för Hjulafton (en lokal evenemangsdag i Skillingaryd och Vaggeryd) som går av stapeln nästa lördag, och undrade om jag var intresserad av att ha ett bord på torget, där de kommer låta ”lokala förmågor” visa upp och sälja sina produkter.

JA TACK.

Nu jävlar ska här jobbas. (Men inte mer än jag får för Försäkringskassan, naturligtvis.)

vid ett träd i en skog vid en damm

I går plockade jag fram mina gummistövlar som jag fick av mamma när jag fyllde år i augusti (för i byar som Skillingaryd klarar man sej visst inte med en samling 14 cm-klackar, utan måste ha såna dära friluftsvänliga skor) och så gick vi ut på promenad.

Med siktet inställt på skogen lämnade vagnen hemma till förmån för sjalselen.

Vi gick över is och snö…

…förbi höga träd…

…och träd som fallit offer för blåsten.

Det var riktig trollskogskänsla där ett tag.

Kommer ni?

Någon* somnade ganska fort. *Aston, inte Vikto.

Så småningom lämnade vi skogen och gick över öppna marker…

…tills vi kom fram till Grönelund och kåtan där.

Coolt.

Vi gav oss ut på elljusspåret, som är joggingspår på sommaren och längdskidspår på vintern. Nu är det både ock.

Jag blev lite sugen. Ja.

Sen gick vi lite till och så var vi hemma igen. Bra jobbat!

egentid? vad gör man med den?

 

Här är vi ”nyss” hemkomna från en promenad. En timme var vi ute och då hann vi även med lite ärenden här och var på byn. Det var soligt, men väldigt kallt, eftersom det blåser väldigt mycket ute. Och på den korta stund jag varit hemma har det gått från vacker solnedgångs-rosa himmel, till en totalt svart och mörk och det är inte för att solen helt gått ner, utan för att det kommit in mörka moln. Det ser ut som en skräckfilm när fåglarna flyger i flock här utanför.

 

Lillkillen ligger fortfarande och sover i sin vagn och jag är helt förvirrad. Vad ska jag göra? Jag har diskat, ätit och surfat lite. Hallå, vakna?

if there’s a will there’s a way

Hallå ja!

Det som bara skulle bli ett fyspass i går blev till lite fys och mycket handboll. Mycket springhandboll. Behöver jag tala om för er att mina ben sa upp bekantskapen med mej efter knappt fem minuter? Behöver jag tala om för er att jag ändå inte klev av och tog det lugnt? Knappast va… Men så skoj det var att bara få vara med, passa, stega, ahhh, the joy! Det är ju så klart inte så roligt att vara så mycket sämre än jag vet att jag kan vara, men samtidigt gick det lättare än jag väntat mej. Och, hör och häpna, jag har knappt ens träningsvärk i dag. Helt ofattbart…

I dag har jag och Aston det riktigt bra här hemma. Han har legat bredvid mej i soffan när jag har suttit och jobbat med smyckena. Hyfsat mycket att göra nu för att jag ska hinna få iväg allt innan jul. Som tur är låter Aston mej jobba, han underhåller sej själv. Men en gång när jag vände mej om såg han ut att vara redo för fight. Blev lite rädd då.

Ute snöar det utav bara helsike, men vi ska nog ändå ta oss ut på en liten promenad sen. Måste bl.a. hämta ut lite julklappar som kommit till Hemköp. Kul kul!

Hepp, nu ska jag jobba vidare! Later!

det är inte alltid man hinner med i dag heller

Ser ni nu då var kilona sitter? På röven, ja. I dag var för övrigt första dagen som jag kunde stänga min jacka, yay!

Dagen har bara flugit iväg!

Vid halv två begav vi oss iväg hemifrån. Vi skulle förbi banken och öppna sparkonto till Aston, lämna in Viktos jacka på kemtvätt, köpa vax till Vikto, köpa blommor till Henke och Elin och sen gå hem till Henke och Elin och ge dem blomman samt bebis-mysa.

När vi kom till banken var den dock stängd och vi stod kvar en stund och förbannade öppettiderna innan vi vände oss om för att gå därifrån. Men då kom vår bankkontakt tillbaka från sin lunch och tog med oss in och fixade ett konto. Så nu har Aston ett eget konto med sina egna 500 kr på, som han fått av sin morfar. Yay!

Hemma hos H & E flög tiden iväg ännu mer. Aston och deras lilla tjej var matchande klädda och var så duktiga och lugna så gott som hela tiden, men var inte så värst intresserade av varandra. Det kommer väl med åren…

Nu sitter jag och äter dagens första mål mat, men kände att jag var skyldig er ett inlägg så här på kvällskvisten. Jag har blivit lite tråkig här på bloggen sedan Aston kom, men jag hoppas att ni står ut. Kram på er!