underbara, älskade

Mina fina killar. Aston var jätteduktig och skrek ingenting under hela dopet. Inte Vikto heller!

I söndags var vi ju på dop för härliga lilla F. Fs mamma är Viktos kusin och således är F och Aston sysslingar.

F kom till världen i maj förra året, men skulle egentligen ha kommit i juli. Hon kom således två hela månader för tidigt. Hon var liten, men väldigt stark, och nu, nio månader gammal, är hon en go och glad tjej med två små tänder i underkäken. Storleksmässigt är hon lite, lite större än Aston, som ju snart är fyra månader. Men hon tar sej! Och det gör mej så glad att se hur hon utvecklas, nästan som om hon vore min egen. Mot alla odds!

Jag fick äran att fotografera med Fs föräldrars kamera. Tog säkert 200 bilder på en halvtimme, hehe.

Dopet och mottagningen hölls i en vacker miljö vid Linnerydssjön.

Man blir trött av att alla ska titta på och hålla i en.

En bedårande tårta hade gjorts i Fs ära.

Aston fann sej i att han inte var huvudnummer denna gång.

Sen började det skymma och var så här vackert.

Och då var det dags att åka hem.

Och byta om till pyjamas och busa med Campino.

En bra söndag.