for every second you are closer to us

I min del av världen händer inte mycket i dag. Det har blivit lite jobb gjort, sen funderade jag på att baka en till omgång muffins, men någon måtta får det väl ändå vara… Det blev en 20-minuterspromenad i lagom takt och kanske, kanske, kanske kan det ha haft lite effekt. Hade en rejäl värk för ca en kvart sen, så pass stark att jag inte kunde stå upp rakt. Hoppas, hoppas. Ni hoppas med mej, väl? Klart ni gör, det vet jag ju redan.

Vikto har fått hem ännu fler Nintendo-spel i dag, som han budat hem från Tradera. Bra det, för jag varvade Piff & Puff på två timmar i går. Vi körde två-player först, men Vikto dog, så jag fick köra vidare själv (hade det varit jag som dött hade jag tvingat honom att dö också, så vi kunde börja om). När jag var klar kunde jag knappt böja mina fingrar. Det var lite lustigt.

Förhoppningsvis har han fått hem Duck Tales i dag. Har han det ska jag spela mej till megavärkar, sen är han här, lille Nacho… Sen är han här.

måndagsmiddag när den är som bäst

Här i hushållet orkade varken frun (jag) eller herrn (Vikto) laga någon middag i kväll, så det fick blir enklast möjliga – kycklingspett och pommes. Fy faan, vad gött, rent ut sagt. Jag krämade på med extra mycket sweet chili-sås, för att skrämma ut skitungen där inne.

Nu ska vi spela Chip and Dale, dvs Piff & Puff, på Nintendot. Jävlar, vad roligt.

Fan, vad jag svär, förresten. Ber så hemskt mycket om ursäkt.