det finns lösningar på det mesta

20120703-184211.jpg
Mina konor.

I dag körde jag lite spänst och fotarbete och saknar man konor går det ju lika bra med vattenfyllda petflaskor!

Det var hopp hit och dit och det var fotarbete upp och ner och fram och tillbaka. Minimalt med vila. Ganska jobbigt! Bra!

20120703-184445.jpg
Mina hantlar.

De här fyllda 2 liters-flaskorna väger ju bara två kilo, men det känns som mer eftersom de är så otympliga. Axlar och armar blev trötta i alla fall och det är ju huvudsaken.

20120703-184707.jpg
Nöjd tjej!

Nu ska vi ut och övningsköra, tjoho!

quitting is not an option

Den här bilden tog jag förra veckan. Nu börjar magmusklerna  i alla fall skymtas igen. Yay!

God tisdag på er!

Som ni märkte så tog jag ledigt från bloggen i går. Först hade jag det gött och lugnt med de finaste jag vet, i den finaste staden jag vet, för att sedan ha det allt annat än skönt med ett hårt träningspass med mina lagkamrater i Hallby Dam.

Vi tränade uppe vid Hallbystugan och dess härliga omgivning i ett underbart vackert väder och efter en bilfärd från Götet som innehöll en olycka (inte vi) med tillhörande köer, ett stycke vägarbete med omdirigerad väg och en avstängd avfart hoppade jag ur bilen i farten hela två minuter för sent. Möjligt att jag får böter för det, vi får se.

Träningspasset såg ut så här;

Uppvärmning – 1000 meter i lagom takt.
Hopp i uppförsbacke, ca 20 m + 20 m sprint – 2 x mångsteg, 2 x skridskohopp, 2 x grodhopp.
Maxfart uppför brant och lång backe x 2 (DÖDEN).
Till sist – Intervaller. Vi skulle köra 8 x 500 meter, men det blev ”bara” 6 varv. Man kan säga att det räckte.

Själv var jag, som sej bör egentligen, alldeles slut efter backen och första varvet på intervallerna höll på att ta knäcken på mej fullständigt. Det svartnade för ögonen, jag kände inte mina ben, jag höll på och svimma och kräkas på samma gång. VIDRIGT. Andra varvet var nästan lika jobbigt och jag höll, på riktigt, på att börja grina. Men jag bet ihop och genomförde de sex varven och förbättrade varvtiden med mer än en halv minut från första till sista varvet. Quitting is not an option.

Som belöning för detta slit och en övervägande bra kost, med lågt kaloriintag, har jag i dag, för första gången sedan Aston föddes (och ett bra tag innan dess), gått under 80 kg. 79,9 stod vågen på och jag tog ett litet glädjeskutt. Nu har jag gått ner 28,1 kg och har 1,4 kg kvar till den vikt jag hade innan graviditeten. Jag är bra.

I kväll är det dags för träning igen, inomhus denna gång. Jag ska ha med mej Aston, för både jag och Vikto har träning och han har tagit Aston många gånger de senaste två veckorna.

Men först – en jääääkla massa jobb! Hej!