six days and counting

Den här bilden är tagen dagen efter då jag förmodligen blev på smällen. Den kroppen ska jag ha tillbaks.

God dagens, måndag!

I dag har jag gått sex dagar över tiden och kanske, kanske börjar det närma sej slutet nu. Jag har vaknat otaliga gånger med värkar i natt och dessutom haft en molande värk i ryggslutet (som jag förstått är väldigt vanligt när förlossningen ska sätta igång, typ mensvärk). Jag kunde inte riktigt somna om alla gånger, så det blev lite wordfeudande vid fyra i morse (airaM9 heter jag om ni vill spela).

Sen vaknade jag vid nio och hade bara ont i svanken, men inga värkar. Gick upp och åt frukost och la mej sen i sängen igen för att vila lite, ifall att något ändå skulle sätta igång, jag hade ju sovit så dåligt under natten. Efter ca en timme kom det värkar igen och de kom med ungefär tio minuters mellanrum. Nu är de dock borta igen, så jag vet inte om det bara var gaser? Haha. Jag vet ju liksom inte hur värkarna ska kännas. De jag känt har ju gjort rätt ont, men inte så ont som jag förväntat mej. Och då vet jag inte om jag förväntat mej fel, eller om jag helt enkelt har väldigt hög smärtgräns (vilket jag vet att jag har när det gäller smärta över lag). Jobbigt läge.

Oh well. Nånting händer ju, det står klart. Så nu tänkte jag få tiden att gå genom att baka muffins (för fjärde gången denna månaden) och kanske tvätta lite. För nu jävlar ska skiten sparkas igång!

Är ni med mej?